För oss med ma/MF i bagaget från Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL

Nu har jag hittat hit också. Vilken oerhört jobbig situation vi är i. Tårarna forsar fram, men känns skönt att dela tankar med er som också är i ungefär samma situation. 

Jag är 31 och min sambo 38.
Har som sagt en dotter på 10 sedan innan som inte vill något hellre än att få ett syskon. Det står högst upp på önskelistan jämt. Därför känns det extra hårt just nu men hon har tagit det bra ändå.
Var i sverige bor ni? Vi bor i Värmland.

Har ni fått någon klarhet i hur länge man måste vänta innan man försöker bli gravid igen?
Först och främst vill jag bara att allt ska komma ur mig men vet inte hur det blir om de väljer att inte ge mig tabletter. Jag vill att allt ska ut så vi kan börja om istället. Har försökt googla och se om det kan stämma att det vid ett MA bara försvinner av sig självt. Jag hade ju tydligen inga fosterrester kvar men enligt vad jag förstod så var livmodern fortfarande förstorad och det kunde finnas rester av fostersäcken kvar. Men det måste väl ut på ett eller annat sätt, eller? Jag förstår ingenting.

Jag vet faktiskt inte. Men för 2 veckor sedan borde jag varit i v 9 och då fanns bara ett foster på 4,5 mm vilket enl läkaren borde tyda på v 5 ungefär. Och nu alltså en tom fostersäck. Så antar att den slutade leva vid v 5 ungefär. Men att det aldrig ska komma ut! Fostret är ju tydligen hanterat av kroppen själv och upptaget av kroppen, men resterna av fostersäck och så då? Ska ringa gyn igen direkt på måndag och höra om jag inte kan få tabletter redan då. För alla andra som varit med om ma verkar ju fått tabletter eller blivit skrapade om de inte börjat blöda av sig självt. Konstigt då om min kropp skulle ta hand om det utan blödning. Vill bara få det överstökat. Hur går det för er, blöder ni mycket än? Och hur ont har ni? Kram på er! Tack för att ni finns och att vi kan dela denna hemska upplevelse. Vi tro att tillsammans är vi starka, även om det inte alltid känns så.

Hur många vet om ert missfall? Jag har berättat för min mamma och vår 10åriga dotter och så några arbetskompisar som jag vet kan hålla tyst om det. Hur känner ni inför att berätta om missfallet?

Hej Zanda! Välkommen hit till oss. Nu är vi 4 kämpar här! Inte riktigt insatt i din situation men antar att du, liksom oss andra, var beräknad att få barn i maj? I vilken vecka fick du missfall? Kram på dig

Jag tänker lite lika. Jag vill också göra det bästa möjliga av den här tiden. Första steget för mig känns som att få ut allt och veta att den här graviditeten är avslutad. Etapp 2, sluta blöda och sedan invänta nästa mens antar jag. Sen är vi redo för nya försök. Känns som om vi kan få hålla på ett tag dock. Försökt sedan p-pillerslut i april men först i september tog det sig. Med dottern för 10 år sedan tog det sig direkt så jag hade liksom aldrig förväntat mig något annat nu heller, men tji fick man. Jag är ju såklart 10 år äldre nu också men. När hon var liten hade vi inga tankar på ett barn nr 2 pga olika omständigheter, vilket jag bittert ångrar nu. Sen tog vårt förhållande ett break på ett par år, men efter återförening nu är vi mer än redo.
Jag känner ju att tiden tickar på även för oss, men hoppas innerligt att det inte är för sent. När vår dotter fyllde år nyss blåste hon ut ljusen på tårtan och önskade sig det hon alltid önskar, ett syskon. Inte visste jag då att jag dagen efter skulle behöva uppleva den värsta dagen i mitt liv.
Kram på er allihop

Ja just det, hur jag hanterar sorgen just nu: genom att göra såna saker jag undvikit de månader jag var gravid, saker man helst ska undvika då:
Jag ska boka tid hos frissan och färga håret.
Ta ett långt varmt bad.
Sen har vi bestämt att när den här graviditeten är fullständigt avslutad ska vi åka på en hotellweekend över en helg bara vi 3 i familjen och bara vara. Kanske det blir Boda Borg också, som vi pratat om länge men som jag var lite rädd för att göra som gravid.

Tyckte jag kände mig riktigt stark i morse och under förmiddagen, men nu var vi och handlade och när vi kom hem brast allt igen och tårarna rinner hejdlöst.

Boda Borg är typ som Fångarna på fortet. Finns på olika ställen i Sverige. För oss närmast i Karlskoga.
Nu har jag varit och fikat med en kompis och bara pratat pratat pratat.
Har bestämt mig för att vara hemma från jobbet iaf mån o tis. Har ni andra börjat jobba igen?