• BabyApril17

    Hur gör ni?

    Hej! Bröt ut en diskussion mellan mig och sambon i helgen.

    Bonussonen åt inte upp sin mat och då tyckte jag ganska självklart att han inte får godis. Min sambo blev lite sur över detta (han säger att han inte blev, men jag märkte av det).

    Sambons föräldrar var här igår och vi pratade lite om det. Dom tyckte att man kunde ge ibland och inte ha så hårda regler.

    Jag tycker det är absolut fel.

    Vi har hans son, ett gemensamt (för litet för godis) och ett påväg.

    Hur gör ni hemma hos er? Motivera gärna era svar!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-10-30 07:53
    Formulera mig fel. Han tog inte en tugga mat. Det var mat han tyckte om och det var en lagom portion utifrån hur mycket han brukar äta

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Hur gör ni?
  • sextiotalist
    BabyApril17 skrev 2017-10-30 11:21:28 följande:
    Jag tycker inte det är jättetrevligt att ha barn hemma som tror dom kan bestämma och styra och ställa.

    Såklart han får bestämma andra saker, vad han vill ha för kläder, om han vill ha mjölk eller vatten, pålägg på mackan. Men det finns ju en gräns..
    Snälla nån, en treåring kan knappast anses styra och bestämma för att han inte vill ha mat.
    Som jag skrev innan, barn kan inte bestämma mycket, men det de kan styra över, det är det som kommer in och det som kommer ut.


  • Anonym (Ät lagom!)
    BabyApril17 skrev 2017-10-30 11:06:42 följande:
    Belöning? Han får ju inte godis som belöning för att han har ätit? Men för att få godis måste man äta mat

    Okej så du tvingar inte dina barn att äta mat men dom MÅSTE äta mat innan godis? Låter ganska likt det jag försöker få fram.
    Du skrev att han måste äta upp. 
    Jag tolkar din ts som att han måste äta upp allt han har på tallriken, sen får han godis. Klart som fan att han då ser godis som belöning för att han tryckte i sig all mat oavsett om han behövde den eller inte.
    Om det inte var så du menade får du vara tydligare.
  • BabyApril17
    sextiotalist skrev 2017-10-30 11:20:12 följande:

    Fast här kommer man till pudelns kärna. Du, som inte är barnets förälder, har inte samma uppfattning som barnets förälder. Du väljer att bråka om det och skapat en konflikt.

    I det här fallet är det en sådan sak som jag anser att man backar (min sambo har också barn sedan tidigare och jag har valt att backa i situationer som jag anser att det är inte min sak att hantera)

    Barnets förälder väljer att inte följa din linje, då är det bara att acceptera detta.


    Jag är mer med bonusen och har mer ansvar än pappan och jag och pappan har kommit överens om att vi båda bestämmer. Eller hur tänkte du med våra gemensama barn Sen? Särbehandling?
  • BabyApril17
    Gizmo skrev 2017-10-30 09:08:13 följande:

    Håller med dig ts! Du gör helt rätt.

    Självklart ska barnet inte få något godis om de inte har ätit mat! 


    Skönt att det är någon som är klok!!
  • sextiotalist
    BabyApril17 skrev 2017-10-30 15:18:37 följande:
    Jag är mer med bonusen och har mer ansvar än pappan och jag och pappan har kommit överens om att vi båda bestämmer. Eller hur tänkte du med våra gemensama barn Sen? Särbehandling?

    Eftersom jag är av den uppfattningen att barn inte behöver behandlas likadant och inte ens likadant av sina föräldrar, så ser jag det inte som något problem.


    Ja, jag har ett gemensamt barn med sambon, ja han har två barn sedan tidigare och ja, de har alla tre behandlats lite olika beroende på att de är tre olika personligheter, ja, vi har varit inkonsekventa.
    Men visst, du kan ju köra din linje och bråka med pappan om sådana petitesser.

    Kan väl upplysa om att alla tre är vuxna nu, äter det mesta, är artiga, trevliga och framför allt generösa, och fortfarande tre väldigt olika individer

  • BabyApril17
    sextiotalist skrev 2017-10-30 11:21:41 följande:

    är det en treåring, jag kan nog säga ganska bestämt, att barnet inte kopplar hela vägen "äta mat - godis" "inte äta mat - inte godis".

    Helt fel strid att ta anser jag.


    Det tror jag nog att han gör. Han var som sagt sen med talet, men förståelsen kom mycket tidigare. Han förstår ju andra saker som tex. plockar du upp dina leksaker nu så hinner vi se lite tv innan du skall sova, glass äter vi ju på fredagar du och jag (tradition efter dagis eller lunch om han är hemma den dagen, och ja jag vet att så små barn inte har en anning om vilken veckodag det är, men han accepterar mitt svar och frågar inte mer om det) och har dessutom haft fler lördagar här såklart där han ätit sin mat och sedan fått godis.

    Jag tycker det är viktigt med mat och oftast äter han med väldigt god aptit, men ibland kommer trots in!

    Det är tur att vi alla är olika :)

    För att komma vidare i diskussionen. Han tjatade inte om godis eller så något efter, ca en timma efter (ca 19.00) åt han upp sin mat (på eget iniativ, inget tvång eller andra roliga idéer ni kommer med) och frågade då efter godis.

    Då fick han det. Tror ni han hade ätit upp sin mat om han stoppat i sig godis innan?

    Hedan efter kommer vi inte göra på detta vis. Vi kommer inte prata om godis innan eller visa något, Så får det bli en liten överraskning ist. Så brukar jag göra på fredagar med glassen, och han blir 100 gånger gladare av det.
  • BabyApril17
    sextiotalist skrev 2017-10-30 15:24:47 följande:

    Eftersom jag är av den uppfattningen att barn inte behöver behandlas likadant och inte ens likadant av sina föräldrar, så ser jag det inte som något problem.

    Ja, jag har ett gemensamt barn med sambon, ja han har två barn sedan tidigare och ja, de har alla tre behandlats lite olika beroende på att de är tre olika personligheter, ja, vi har varit inkonsekventa.

    Men visst, du kan ju köra din linje och bråka med pappan om sådana petitesser.

    Kan väl upplysa om att alla tre är vuxna nu, äter det mesta, är artiga, trevliga och framför allt generösa, och fortfarande tre väldigt olika individer


    Alla är olika och tur är väl det :) skulle aldrig särbehandla något barn. Det är ju bara sjukt elakt.
  • sextiotalist
    BabyApril17 skrev 2017-10-30 15:58:54 följande:
    Det tror jag nog att han gör. Han var som sagt sen med talet, men förståelsen kom mycket tidigare. Han förstår ju andra saker som tex. plockar du upp dina leksaker nu så hinner vi se lite tv innan du skall sova, glass äter vi ju på fredagar du och jag (tradition efter dagis eller lunch om han är hemma den dagen, och ja jag vet att så små barn inte har en anning om vilken veckodag det är, men han accepterar mitt svar och frågar inte mer om det) och har dessutom haft fler lördagar här såklart där han ätit sin mat och sedan fått godis.

    Jag tycker det är viktigt med mat och oftast äter han med väldigt god aptit, men ibland kommer trots in!

    Det är tur att vi alla är olika :)

    För att komma vidare i diskussionen. Han tjatade inte om godis eller så något efter, ca en timma efter (ca 19.00) åt han upp sin mat (på eget iniativ, inget tvång eller andra roliga idéer ni kommer med) och frågade då efter godis.

    Då fick han det. Tror ni han hade ätit upp sin mat om han stoppat i sig godis innan?

    Hedan efter kommer vi inte göra på detta vis. Vi kommer inte prata om godis innan eller visa något, Så får det bli en liten överraskning ist. Så brukar jag göra på fredagar med glassen, och han blir 100 gånger gladare av det.
    Och varför gjorde ni det till en konflikt.
    Fast utifrån det du beskriver så har ingen direkt koppling mat före godis sedan, han frågade ju inte ens efter godiset. Han var bara inte hungrig då, svårare än så var det inte.

    Min egen grabb var en mycket envis tre-åring med mycket bestämd vilja och väldigt kräsen och nej, vi hade aldrig kunnat tvinga honom i maten (fast eftersom han åt så dåligt så var ofta blodsockret lågt nere och då kunde han få något han gillade innan maten och då kunde aptiten driggas igång).
    Fast nu gillade han inte godis eller kakor, utan ofta var det hans favorit, svarta oliver, som han fick innan maten
  • sextiotalist
    BabyApril17 skrev 2017-10-30 16:04:51 följande:
    Alla är olika och tur är väl det :) skulle aldrig särbehandla något barn. Det är ju bara sjukt elakt.
    Du skriver särbehandla, vi behandlade barnen utifrån den personlighet de var. Det hade varit betydligt elakare att inte respektera att de var olika, speciellt gällde de sambons två äldre barn, som var helt olika som personer och man hanterade dom utifrån den de var.
    Den ena var extrovert, den andra introvert, den ena supersmart, den andra fick arbeta mer inom skolan. Den ena åt med god aptit allt som serverades, den andra va,r som vår gemensamma, mager, kräsmagad och ofta trött pga för lite mat.
    Den ena morgonpigg, den andra kvällspigg.
Svar på tråden Hur gör ni?