Anonym (Kanner igen) skrev 2018-08-21 08:27:37 följande:
Det har kanner jag igen. Borjade vid 43-44 ungefar.
Hemskt nar man marker att man faktiskt borjar lukta "tant" oavsett vad man gor (dushar varje dag, anvander deodorant, alltid nytvattade klader osv.). Vem vill ga omkring och lukta pensionar och inte kunna gora nagot at det? Skammigt.
For att inte tala om den forandrade kroppsformen. Inga klader sitter snyggt. Fick riktig tantarov pa mindre an ett ar.
Torra, svidande, rinnande ogon visste jag inte horde till klimakteriet. Tack for upplysningen. Forklarar varfor jag knappt kunnat anvanda linser sen detta borjade.
Klimakteriet verkar slå så olika på olika kvinnor. De som säger att de knappt känner något alls, är så lyckligt lottade. Kan inte förstå hur det kan vara sån skillnad eller att de bara inte vill kännas vid det/tala om det?
Jag tror att en av anledningarna till att så få pratar om det är pga de väldigt pinsamma och osmickrande förändringarna som för mig har varit direkt chockerande. Dofterna är så annorlunda speciellt urinen och svettlukten. En nästan manlig och kemisk odör kan jag tycka eller som man ständigt går omkring och har druckit för lite trots litervis av vatten. Även färgen är mörkare.Man måste vara mer noggrann med hygienen och syntetkläder är ett minne blott. Det finns inget positivt med det överhuvudtaget. Mensen saknar jag eftersom den fick mig att känna mig kvinnlig och sårbar på ett skönt sätt.
Det som plågar mig mest är slappheten och gropigheten. Att ingenting hålls på plats och den mer fyrkantiga silhuetten som kroppen antagit. Saknar mitt fasta venusberg och min slanka lilla mus som inte följde med vid beröringar. Hatar den degiga vita skvalpiga huden utan volym. Tlllhör tyvärr inte de kvinnorna som blir frodig med svulstig byst och rulsiga lår, något jag nästan börjat tycka är snyggt eftersom alternativt är så mycket värre.
Värken i leder speciellt handleder, fotleder tummar speciellt på morgnarna är hemsk. Tar flera timmar att veckla ut sig och bli normal för att inte tala om att få bort påsar under ögonen och vätskeansamlingar i ansiktet som är en deprimerande syn.
Att ha sex har blivit ett äventyr som man aldrig vet hur det slutar.Badar i klorin innan och kör figurtrimmande raffset;) Så orättvist eftersom de unga vackra männen plötsligt blivit mer tillgängliga än nånsin förr. Något paradoxalt!
Hormoner och Vagifem har blivit räddningen även om jag med dem mår betydligt sämre än många vänner som klarat sig helt utan.