Min 9-åriga son vill inte bli sambo med min flickvän (sen 1år tillbaka) och hennes 9-åriga dotter.
Inte för att han inte tycker om dem, men han trivs hemma hos mig och vill gärna ha mig för sig själv.
Ska jag lyssna på sonen och avvakta, eller kommer allt bli bra efterhand?
Nån som känner igen sig i situation som kan komma med tips och råd???
Tycker ni kan vänta lite eftersom han reagerar så. Hur mycket har barnen varit med och umgåtts? Har ni sovit på samma ställe alla 4, som en hel familj? Det är stor skillnad på att bo ihop hela tiden och att tex bara ses på helgerna ihop med barnen.
Kan ni "provbo" ihop utan sälja/ge upp de gamla boendena? Testa hur det fungerar.
Förbered barnen mentalt 6-12 månader innan, prata om det med jämna mellanrum så att de kan mogna in med tanken. Låt barnen vara med och bestämma över hur deras nya rum ska se och såna saker, så att de får vara delaktiga.
Om ni bara har varit tillsammans ca 1 år hade jag haft lite is i magen. Det är ingen brådska att flytta ihop, låt ditt barn känna sig trygg i situationen först. Kanske ni kan sätta en tid om kanske ett år, så kan ni jobba mot det tillsammans, alla vuxna och barn. Barnen mår nog bäst av att vara trygga, och att få vara delaktiga i att leta bostad, flytta in, möblera osv.
Hur länge sedan tog det slut mellan dig och hans mamma?
Är tanken att ni ska flytta in hos flickvännen?
Tack för råden!
Vi har umgåtts alla 4 under helger och lov, då vi har barnen varannan vecka, och sovit både hos mig och hos henne, ibland har det funkat bra och ibland mindre bra, men så fort flytten kommer på tal blir det sura miner från min son, och jag vill ju att han skall trivas tillsammans med mig och med oss.
Flickvännen menar på att det inte är min son som skall bestämma om denna flytt, och att han kommer vänja sig med tiden.
Bör tilläggas att hans mamma inte gör det lättare för honom, då hon inte vill att denna flytt skall ske, vi separerade för ca 5 år sen.
Tanken är iaf. att vi ska hitta ett nytt boende.
Bor ni långt ifrån varandra?
Barnets behov kommer först tycker jag. Inte hans fel att ni separerat.
Vi bor ca 2 mil ifrån varandra nu, om och när vi flyttar ihop blir det i ett nytt boende så vi kan starta om på nytt allihopa.
Även här reagerar sonen om att byta stad och att flytta ifrån sina vänner, och "hotar" med att isåfall flytta hem till mamman för gott.
Men varför så bråttom?
Som andra skrivit, ni har ju bara varit tillsammans i ett år och signalerna från din son visar ju att det inte är läge. Är det värt att bära in en konflikt in i ett samboförhållande? Att flytta ihop med barn är tillräckligt svårt även om alla vill, så det är ju bäddat för problem.
Vänta tills det att alla är bekväma med att ta det beslutet.
Jag tycker inte att man ska låta ett barn bestämma detta. Självklart ska man ju tala om saker, och lyssna. Men det slutgiltiga beslutet ska inte barnet ta.
Han är säkert lite rädd för förändringen, mamman som inte gör det lätt och säkert rädd att förlora dig. Om du talar med honom om dessa saker (den att han inte förlorar dig) och ger honom lite tid så går det säkert enklare. Men som sagt, det är inte han som ska ta beslutet.
Jag tycker inte att man ska låta ett barn bestämma detta. Självklart ska man ju tala om saker, och lyssna. Men det slutgiltiga beslutet ska inte barnet ta.
Han är säkert lite rädd för förändringen, mamman som inte gör det lätt och säkert rädd att förlora dig. Om du talar med honom om dessa saker (den att han inte förlorar dig) och ger honom lite tid så går det säkert enklare. Men som sagt, det är inte han som ska ta beslutet.