Inlägg från: Anonym (Jag) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Jag)

    Nån alkoholist som ville hjälpa mig med en fråga?

    Jag vill definitivt vara ifred under mina perioder/dagar. Blir bara irriterad/förbannad när pojkvännen jagar mig då jag behöver medicinera mig ensam så jag kan slippa ångest och må bra några månader till.

  • Anonym (Jag)
    Anonym (Lilly) skrev 2017-10-24 16:03:19 följande:

    Tack för ett jätte bra svar, de ger mig en väldigt bra insyn att få höra från människor som själv befinner sig i eller har befunnit sig i missbruk, jag själv kan aldrig få förstå förstås men att få en insyn känns viktigt.

    I sin vanliga glada perioder gör han allt för mig, svarar direkt, hör av sig dagligen å vi ses ofta för att sedan bli raka motsatsen å de är just de jag har svårt att hantera, ser ju att han läser de jag skriver i dessa perioder å de spelar ingen roll vad jag skriver men ändå får jag sällan ett svar då när han är mitt upp i men samtidigt vet jag ju att hans kärlek till flaskan är större vare sig han vill eller inte.

    Läser gärna om fler erfarenheter å kanske tips å idéer


    Nej - kärleken har han enbart för Dig!

    Flaskan och tid i ensamhet är ett behov men det är ingen kärlek och inget han VILL behöva göra.

    Så är det i alla fall för mig.

    Jag har tragglat mig igenom alkoholbehandling, tagit antabus i perioder, gått på AA möten m.m.

    Jag har varit helnykter i åratal ibland. Men under dessa perioder med behandlingar, möten och helnyktert leveende mår jag KONSTANT uselt 24/7. Spelar ingen roll hur länge jag är nykter för det finns inget beroende på det sättet, det är något annat jag lider av, något som jag inte kan få på annat sätt och tro mig jag har försökt ALLT.

    Så det senaste året har jag gett upp och insett att för att kunna leva ett normalt liv och må bra så måste jag ta 1-2 dagar i ensamhet när jag dricker då och då.

    Jag tar nån öl ibland med vänner eller nåt glas vin till maten så det är inte sånt drickande jag menar.

    Min man (särbo) har accepterat detta äntligen så vårat förhållande är underbart.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Jesus) skrev 2017-10-26 12:07:01 följande:

    "Problem"? Alkoholism är inget problem eller hinder, faktum är att det inte finns nån relation. Du älskar och bryr dig och ror hela "relationen" och han ser inte dig som nåt annat än nån som ska finnas där när han känner för det, som ett objekt. En person i ett aktivt beroende har inte riktiga relationer och tänker på sig själv främst och sin drog. En sådan hjärna har nedsatt empati och är djupt egocentrisk, er "relation" består i att du ser, bekräftar och ger och han tar emot.

    Jo. Man lämnar visst människor man älskar om dom kränker en, är drogberoende, otrogna osv. Du verkar ha nån twistad föreställning om att den ena måste vara ett helgon annars är den inte "god" (om hen lämnar) men att den andra kan dra sig undan, ljuga, svika löften och inte ens behöver kunna älska. Extrem obalans. I relationen men också inuti den medberoende.


    Oj det var inte många rätt här - enligt mig iaf och min ?problematik? verkar likna Ts mans.

    Det är klart jag älskar min man och barn mest av allt i hela världen! Jag känner enormt mkt kärlek och empati, är allt annat än egocentrisk!

    Var har du läst att Ts man kränker, ljuger och är otrogen? Jag har aldrig kränkt eller varit otrogen och när det gäller lögner har jag säkert dragit en vit lögn ibland men inte mer än någon annan.

    Svika löften och inte kunna älska? Jag förstår att du är hemskt bitter efter någon usel relation men blanda inte ihop det med Ts relation.

    Min man kommer inte lämna mig, iaf inte pga detta. Möjligen någon gång av något annat skäl det kan jag inte veta idag.

    Men vi har ett tryggt, kärleksfullt, stabilt och passionerat förhållande och så verkar även Ts ha det med sin man.

    Finns absolut ingen som helst anledning att lämna pga detta ?problem?. Ett problem som inte behöver vara nåt problem om man inte väljer det!
  • Anonym (Jag)
    Anonym (xx) skrev 2017-10-30 13:05:46 följande:

    Intressant. Jag känner igen mig. Behov av att dricka ensam, gärna mer än en dag. Inte nåt man kan prata om öppet. Har du lätt för att bryta supandet eller måste du kämpa för att hålla det till högst 2 dagar?


    Jag mår såklart uselt när jag bryter, men jag kämpar mig igenom det ändå. Drack igår men gick upp kl 5 idag och är på väg till jobbet. Bara att bita ihop.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (...) skrev 2017-10-31 11:04:06 följande:

    Vilka mängder handlar det om? Dricker du alltid själv?


    De gånger jag dricker för mycket (med mening för att jag vill/måste göra det) så dricker jag alltid helt ensam framför tv?n i mitt hem.

    Då handlar det vanligen om 1 liter vin och en liten flaska absolut vodka.

    Men när jag mår bra tar jag gärna nån öl eller två på krogen med min man och/eller vänner. Dessa tillfällen dricker jag aldrig för mycket.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (xx) skrev 2017-10-31 10:52:12 följande:

    Det där är så tärande. Visst, man mår bättre efter hand under dagens gång men ju äldre man blir så känns det som jag inte orkar ännu en sån dag.


    Håller med. Har börjat känna att kroppen inte orkar med detta längre ju äldre jag blir.

    Så nu har jag bestämt mig att spendera fler lugna kvällar med mannen på krogen och helt skippa dessa ensamma suparkvällar.

    Hoppas jag klarar det utan att börja må dåligt igen.
Svar på tråden Nån alkoholist som ville hjälpa mig med en fråga?