Sambo med taskig ekonomi

Jag behöver lite råd gällande min "livssituation" då jag känner att det inte fungerar längre. Är sambo sedan lite över ett år tillbaka och har två fina bonustjejer varannan vecka som jag har en bra relation med. Problemet är min sambo och hans trista syn på ekonomin. Jag jobbar heltid och pendlar dessutom ca 16 mil varje dag vilket gör att jag går hemifrån först och kommer hem sist i familjen. Min sambo har någon typ av timanställning vilket gör att han jobbar mer vissa veckor och mindre andra och skulle väl tippa på att det blir runt 75 % kanske. Innan vi flyttade ihop levde jag ensam i några år och var van vid att göra vad jag vill och försörja mig själv, åkte utomlands 1-2 ggr om året och såg alltid till att räkningarna var betalda och att både kyl/ frys var uppfyllt innan jag brände min lön. Insåg såklart att jag fick ändra mina vanor när vi flyttade ihop och försökte få in lite rutiner i början då det knappt fanns några då min sambo lever mer dag för dag. Att storhandla är inte att tänka på utan här ska det handlas varje dag ist vilket gör att våra matkostnader är skyhöga. Jag försökte hålla det igång ett tag men insåg snart att när saker tog slut så fyllde han inte gärna på igen utan det var jag som fick sköta det om jag tyckte det var så viktigt. ???? För varje månad som gått det här året så har jag märkt mer och mer att hans lön är i princip alltid slut en vecka in i månaden, två veckor om jag har tur. Efter det är det min lön som ska räcka för att försörja oss alla fyra och det börjar bli jävligt tröttsamt. Jag tar självklart ansvar när det gäller hans barn vad gäller det mesta, men det känns som att det alltid hänger på mig att det ska finnas pengar till mat, nöjen och vad det nu kan vara. Jag har tagit upp det med honom så många gånger nu och sista tiden bråkar vi konstant. Jag om ekonomin, han om att han tycker att han får diska, tvätta och städa oftare än vad jag gör. Och ja, det kan jag erkänna att han gör eftersom att han är hemma betydligt mer än vad jag är och dessutom har han inga regler på att barnen behöver göra något här hemma i huvudtaget. De städar inte sina rum själva, läggningen tar runt en timme varje kväll (9 och 11 år) då de inte ens går och borstar tänderna utan att man måste hämta tandborstarna åt dem och efter de lagt sig ropar de på min sambo 10 ggr om allt möjligt eftersom de vet att de kan köra med honom. De gånger jag försökt inflika något om att han kanske borde börja ställa lite mer krav så blir han skitsur så jag lägger mig inte i uppfostran utan då får han städa bäst han vill när han ändå bara hänger hemma. Det är många nätter jag legat sömnlös det sista och oroat mig för att få pengarna att räcka så jag har ingen energi över till att ställa mig och städa upp när jag kommer hem, han tycker att jag är löjlig som oroar mig så mycket men det är ju lätt för honom när det alltid är jag som får täcka upp när hans pengar är slut. Jag tycker ju att det mest logiska är att han försöker skaffa sig ett annat jobb där han har en bättre lön, men han är inte riktigt med på det tåget ???? Blev ett långt inlägg det här men summan av kardemumman: Hade det inte varit barn involverat så hade jag tagit mitt pick och pack och flyttat ut men jag är som sagt väldigt fäst vid barnen och därför känns det inte lika lätt att bara dra. Jag älskar min sambo med trots allt men det är inte såhär jag vill ha det. Ska jag ge upp eller går det att få till en ändring?