• Anonym (Bonusmorsan)

    Sambo med taskig ekonomi

    Jag behöver lite råd gällande min "livssituation" då jag känner att det inte fungerar längre. Är sambo sedan lite över ett år tillbaka och har två fina bonustjejer varannan vecka som jag har en bra relation med. Problemet är min sambo och hans trista syn på ekonomin. Jag jobbar heltid och pendlar dessutom ca 16 mil varje dag vilket gör att jag går hemifrån först och kommer hem sist i familjen. Min sambo har någon typ av timanställning vilket gör att han jobbar mer vissa veckor och mindre andra och skulle väl tippa på att det blir runt 75 % kanske. Innan vi flyttade ihop levde jag ensam i några år och var van vid att göra vad jag vill och försörja mig själv, åkte utomlands 1-2 ggr om året och såg alltid till att räkningarna var betalda och att både kyl/ frys var uppfyllt innan jag brände min lön. Insåg såklart att jag fick ändra mina vanor när vi flyttade ihop och försökte få in lite rutiner i början då det knappt fanns några då min sambo lever mer dag för dag. Att storhandla är inte att tänka på utan här ska det handlas varje dag ist vilket gör att våra matkostnader är skyhöga. Jag försökte hålla det igång ett tag men insåg snart att när saker tog slut så fyllde han inte gärna på igen utan det var jag som fick sköta det om jag tyckte det var så viktigt. ???? För varje månad som gått det här året så har jag märkt mer och mer att hans lön är i princip alltid slut en vecka in i månaden, två veckor om jag har tur. Efter det är det min lön som ska räcka för att försörja oss alla fyra och det börjar bli jävligt tröttsamt. Jag tar självklart ansvar när det gäller hans barn vad gäller det mesta, men det känns som att det alltid hänger på mig att det ska finnas pengar till mat, nöjen och vad det nu kan vara. Jag har tagit upp det med honom så många gånger nu och sista tiden bråkar vi konstant. Jag om ekonomin, han om att han tycker att han får diska, tvätta och städa oftare än vad jag gör. Och ja, det kan jag erkänna att han gör eftersom att han är hemma betydligt mer än vad jag är och dessutom har han inga regler på att barnen behöver göra något här hemma i huvudtaget. De städar inte sina rum själva, läggningen tar runt en timme varje kväll (9 och 11 år) då de inte ens går och borstar tänderna utan att man måste hämta tandborstarna åt dem och efter de lagt sig ropar de på min sambo 10 ggr om allt möjligt eftersom de vet att de kan köra med honom. De gånger jag försökt inflika något om att han kanske borde börja ställa lite mer krav så blir han skitsur så jag lägger mig inte i uppfostran utan då får han städa bäst han vill när han ändå bara hänger hemma. Det är många nätter jag legat sömnlös det sista och oroat mig för att få pengarna att räcka så jag har ingen energi över till att ställa mig och städa upp när jag kommer hem, han tycker att jag är löjlig som oroar mig så mycket men det är ju lätt för honom när det alltid är jag som får täcka upp när hans pengar är slut. Jag tycker ju att det mest logiska är att han försöker skaffa sig ett annat jobb där han har en bättre lön, men han är inte riktigt med på det tåget ???? Blev ett långt inlägg det här men summan av kardemumman: Hade det inte varit barn involverat så hade jag tagit mitt pick och pack och flyttat ut men jag är som sagt väldigt fäst vid barnen och därför känns det inte lika lätt att bara dra. Jag älskar min sambo med trots allt men det är inte såhär jag vill ha det. Ska jag ge upp eller går det att få till en ändring?

  • Svar på tråden Sambo med taskig ekonomi
  • ventilera mera

    Alltså... ja du. Jag brukar inte skriva "dumpa" det första jag gör, men här... nej, faktiskt tycker jag att du ska flytta. Du försörjer både honom och barnen och han lägger sina pengar på vad?
    Du jobbar häcken av dig och han säger att du inte ska lägga dig i? Say WHAT?
    Vill du ha barn? Vill du ha dem med honom? Vill du riskera att du får barn med honom, ni skiljer er och han ska ha även dina barn varannan vecka med det ekonomitänket?
    Jag skulle springa för livet. Tänk dig själv, att slippa oroa sig, slippa tjafset... 

  • Anonym (minsambomed)

    Hej!
    Min sambo har lägre lön än mig och dessutom skulder han betalar av på. Vi har båda barn sedan innan. Hos oss gör vi så att vi delar lika på räkningar som rör hemmet. (Men inte huslån och hemförsäkring, det tar jag själv) Mat har vi ett bankkort som vi för över lika mycket till och då spelar det ingen roll vem som handlar. Ibland har min sambo inte många kronor kvar medan jag har flera tusen. Men jag skäms inte för det. Jag har gjort kloka val tidigare i livet medan han bettet sig minst sagt dumt. Jag sparar pengarna. Ev. bjuder jag honom eller hela familjen på bio eller pizza men inte mer än så. Jag vill inte bli utnyttjad. Till saken hör att han och hans barn bor i mitt hus, mycket billigare än de gjorde tidigare i lägenhet så jag tycker att jag är generös nog. Jag vill inte känna mig utnyttjad. 
    Mitt tips är att ni skapar ett gemensamt matkonto som vi har. Han kan ju sätta in 3500 kr och du 2000 kr varje månad, uträknat på 2000 kr per vuxen och 750 kr per barn - de bor ju bara halva tiden hos er.
    Angående att han gör mer hemma är det ju helt självklart att han ska göra det! Dels jobbar han mindre och dels bidrar hans barn till mer stök och tvätt. Det borde han ju fatta själv? Kanske är det bara något han kontrar med när du kritiserar honom om ekonomin? 

  • Anonym (nej)
    Anonym (Bonusmorsan) skrev 2017-10-19 23:26:43 följande:

    Jag behöver lite råd gällande min "livssituation" då jag känner att det inte fungerar längre. Är sambo sedan lite över ett år tillbaka och har två fina bonustjejer varannan vecka som jag har en bra relation med. Problemet är min sambo och hans trista syn på ekonomin. Jag jobbar heltid och pendlar dessutom ca 16 mil varje dag vilket gör att jag går hemifrån först och kommer hem sist i familjen. Min sambo har någon typ av timanställning vilket gör att han jobbar mer vissa veckor och mindre andra och skulle väl tippa på att det blir runt 75 % kanske. Innan vi flyttade ihop levde jag ensam i några år och var van vid att göra vad jag vill och försörja mig själv, åkte utomlands 1-2 ggr om året och såg alltid till att räkningarna var betalda och att både kyl/ frys var uppfyllt innan jag brände min lön. Insåg såklart att jag fick ändra mina vanor när vi flyttade ihop och försökte få in lite rutiner i början då det knappt fanns några då min sambo lever mer dag för dag. Att storhandla är inte att tänka på utan här ska det handlas varje dag ist vilket gör att våra matkostnader är skyhöga. Jag försökte hålla det igång ett tag men insåg snart att när saker tog slut så fyllde han inte gärna på igen utan det var jag som fick sköta det om jag tyckte det var så viktigt. ???? För varje månad som gått det här året så har jag märkt mer och mer att hans lön är i princip alltid slut en vecka in i månaden, två veckor om jag har tur. Efter det är det min lön som ska räcka för att försörja oss alla fyra och det börjar bli jävligt tröttsamt. Jag tar självklart ansvar när det gäller hans barn vad gäller det mesta, men det känns som att det alltid hänger på mig att det ska finnas pengar till mat, nöjen och vad det nu kan vara. Jag har tagit upp det med honom så många gånger nu och sista tiden bråkar vi konstant. Jag om ekonomin, han om att han tycker att han får diska, tvätta och städa oftare än vad jag gör. Och ja, det kan jag erkänna att han gör eftersom att han är hemma betydligt mer än vad jag är och dessutom har han inga regler på att barnen behöver göra något här hemma i huvudtaget. De städar inte sina rum själva, läggningen tar runt en timme varje kväll (9 och 11 år) då de inte ens går och borstar tänderna utan att man måste hämta tandborstarna åt dem och efter de lagt sig ropar de på min sambo 10 ggr om allt möjligt eftersom de vet att de kan köra med honom. De gånger jag försökt inflika något om att han kanske borde börja ställa lite mer krav så blir han skitsur så jag lägger mig inte i uppfostran utan då får han städa bäst han vill när han ändå bara hänger hemma. Det är många nätter jag legat sömnlös det sista och oroat mig för att få pengarna att räcka så jag har ingen energi över till att ställa mig och städa upp när jag kommer hem, han tycker att jag är löjlig som oroar mig så mycket men det är ju lätt för honom när det alltid är jag som får täcka upp när hans pengar är slut. Jag tycker ju att det mest logiska är att han försöker skaffa sig ett annat jobb där han har en bättre lön, men han är inte riktigt med på det tåget ???? Blev ett långt inlägg det här men summan av kardemumman: Hade det inte varit barn involverat så hade jag tagit mitt pick och pack och flyttat ut men jag är som sagt väldigt fäst vid barnen och därför känns det inte lika lätt att bara dra. Jag älskar min sambo med trots allt men det är inte såhär jag vill ha det. Ska jag ge upp eller går det att få till en ändring?


    Din sambo har ju inte taskig ekonomi, utan taskigt ekonomiskt sinne och är dessutom en snyltare. Och jag skulle rätt fort tröttna på det upplägget. Sånt här är ju rätt viktigt att prata om innan man flyttar ihop, det och rutiner kring hemarbete.

    Jag kan tycka att det är rimligt att han både lägger mer pengar och städar mer eftersom han också ska betala för samt städa efter sina flickor. 

    Han behöver sen skaffa sig bättre koll på sina utgifter och planera sin ekonomi så att kan kan betala det nödvändiga och sedan får nöjen komma till om det finns utrymme. Frågan är om han ens vill ändra sig och då är det ju inte så mycket du kan göra. Vet du om orsaken till skilsmässan med barnens mamma? Sånt här uppstår ju oftast inte bara utan det finns ett mönster med samma beteende bakåt i tiden. 

    Att barnen kör med honom är irriterande såklart, men det skulle jag inte lagt mig i så mycket ändå. 

    Kan ni vara särbo? Så att ni kan ses och umgås och ha en relation men att ni har separata ekonomier och boenden? Eller om det skulle ta slut mellan er, tror du att du skulle kunna få fortsätta att ha kontakt med barnen?
  • falukorv

    Alltså han har 3 personer att försörja +skit från 3 personer att städa upp + att han jobbar minst.

    Självklart ska han städa mest, tvätta mest och betala mest. Han borde öht inte tänka på något annat sätt. Bor man inte ihop med barnens andra förälder så är det faktiskt inte okej att förvänta sig en 50%ig delning av hushållssysslor och det är definitivt!! Inte okej att anse att den andra ska betala mest.

    Jag förstår att det är svårt för dig, men om han inte skärper sig och växer upp kommer inte några av problemen försvinna. Du kommer ångra att du inte avslutade allt tidigare.

    Sätt dig ner en dag när ni inte har några barn hemma och prata igenom saken. Om han anser att du ska göra allt och leva som "mamma" ska du också ha exakt lika mycket att säga till om angående barnen. Antingen är det erat allting där ni båda bestämmer hur barnen ska uppfostras och hur mkt barnen ska hjälpa till eller så är det hans barn och hans ansvar och han som betalar/städar/tvättar UTAN gnäll. Och om han inte har "råd" med mat till sina egna barn hela månaden så bör han inte ha barnen boende hos sig utan då ska dom bo hos sin mamma. Så enkelt är det faktiskt.

  • Ess
    falukorv skrev 2017-10-20 23:01:20 följande:

    Alltså han har 3 personer att försörja +skit från 3 personer att städa upp + att han jobbar minst.

    Självklart ska han städa mest, tvätta mest och betala mest. Han borde öht inte tänka på något annat sätt. Bor man inte ihop med barnens andra förälder så är det faktiskt inte okej att förvänta sig en 50%ig delning av hushållssysslor och det är definitivt!! Inte okej att anse att den andra ska betala mest.

    Jag förstår att det är svårt för dig, men om han inte skärper sig och växer upp kommer inte några av problemen försvinna. Du kommer ångra att du inte avslutade allt tidigare.

    Sätt dig ner en dag när ni inte har några barn hemma och prata igenom saken. Om han anser att du ska göra allt och leva som "mamma" ska du också ha exakt lika mycket att säga till om angående barnen. Antingen är det erat allting där ni båda bestämmer hur barnen ska uppfostras och hur mkt barnen ska hjälpa till eller så är det hans barn och hans ansvar och han som betalar/städar/tvättar UTAN gnäll. Och om han inte har "råd" med mat till sina egna barn hela månaden så bör han inte ha barnen boende hos sig utan då ska dom bo hos sin mamma. Så enkelt är det faktiskt.


    Jag håller med dig.
    Jag hade sett till att komma därifrån fortast möjligt.
  • Anonym (Lina)

    Men oj, hur har du stått ut så länge! Det här är ju absolut inte hållbart, det är inte bra för någon. Om du älskar honom tillräckligt för att fortsätta bli särbos, du kan inte stanna för någon annans barns skull. Tar det slut en dag, låt säga att han gör slut, har du inte mkt att säga till om. Att bli utnyttjad ekonomiskt på det här viset funkar ett tag men inte hur länge som helst. Det som hände för mig var att jag blev bitter. Det är ett år sedan jag gjorde slut men är fortfarande arg på mig själv, känner mig utnyttjad och sparpengarna är slut.

  • Anonym (Hm)
    nevermind skrev 2017-10-20 09:31:22 följande:
    Ni bör nog vara särbos...
    Just så
Svar på tråden Sambo med taskig ekonomi