Felaktiga åsikter ska självklart inte tolereras i Sveriges riksdag. Men hur gör man om dessa felaktiga åsikter skulle vinna vid voteringsdags? Vi kanske behöver ett Särskilt Sanningsdepartement (SS), med uppgift att åtgärda folk med felaktiga idéer?
Partiförbud hör inte hemma i en demokrati! Om väljarna inte vill ha riksdagspartier med kristna, muslimska, asatroende, buddistiska eller scientologiska värderingar, låter de bara bli att rösta in sådana partier i Sveriges riksdag.
Vi har på så sätt sluppit såväl kommunistiska som nazistiska regimer i Sverige, därför att tillräckligt många väljare hela tiden röstat på andra partier. Ja, nazistiska partier har överhuvudtaget aldrig lyckats erövra riksdagsmandat i vårt land.
Falska påståenden och fejkade "fakta" bekämpas bäst av vakna medborgare och en livaktig debatt. Här har media en utomordentligt viktig uppgift.
En juridiskt omöjlig situation uppstår om ett särskild "lögnförbud" skulle infogas i lag eller rentav grundlag. Ska en riksdagsman, som ertappats med osanningar i kammare och valrörelse släpas inför Pontius Pilatus och sättas i finkan för brott mot sanningslagen?
Väljarnas förakt för en notorisk, politisk lögnare, må vara straff nog, då det i gravare fall resulterar i valnederlag för hens parti och kanske även avpollettering genom partistyrelsens försorg.
Att publicera osanningar i media är heller inte förbjudet. I vissa stater är journalisterna enligt lag skyldiga att enbart publicera sanningar. Stater med slik lagstiftning är i regel diktaturer. Där är arrangemanget mer juridiskt hanterbart, då propagandadepartementet fortlöpande fastställer vad som är sanning - och framförallt - vad som för tillfället inte är det.