Flicka med add/adhd eller bara lat?

Min äldsta är lite liknande. Har svårt att börja med saker, kan heller inte avsluta innan hon är klar, säga "skynda" eller "bråttom" gör det ännu värre. Måste förberedasi god tid på allt som går utanför den dagliga rutinen, enligt endel väldigt trygg, medans jag uppfattar henne som otrygg. Däremot att leka själv på sitt rum eller annat ställe som hon känner till väl är inga problem. Hon har ingen diagnos, även om vi misstänker att det finns en. Men min man (med medhåll från min mor) vill inte att hon testas då de tror att hon skulle känna sig än mer utpekad och annorlunda av det. Så så länge vi klarar av att hantera det, och det inte blir värre, så avvaktar vi.
Ev saker som vi har diskuterat at det kan vara är allt från adhd till autism, eller kanske bara högkänslig. Något som vi är helt säkra på allihopa är att hon är särbegåvad, men vi vill inte utesluta att det kan var mer än så.

Vi hanterar det genom att ha tydliga regler hela tiden. Inrutade klockslag för när hon ska göra saker. Börja prata om friluftsdagar, teaterbesök etc en vecka innan de sker, prata om hur de ska åka dit, vad de ska göra osv. Då brukar det fungera bra.
Hon går på en Montessoriskola där hon har större frihet att arbeta klart med saker, istället för att behöva bryta för att byta ämne efter 40 min. Det tar ju som sagt ett tag för henne att komma igång, så det är en stor fördel att då kunna fokusera på samma ämne i ex. 120 min.

Jo, det ställer krav på att barnet planerar sitt arbete själv. Men lärarna finns ju där för att hjälpa till med det hos dem som inte klarar av det i början. Så om inte annat så får de lära sig att planera sitt arbete.
Och när det gäller arbeta självständigt. Det var min uppfattning innan dottern började där också, men de arbetar i grupper betydligt mer än vad jag trodde att de gjorde. I de lägre årskurserna (F och 1) så är det även mycket fysiska lärolekar, mattekluringar osv. Ex när de är ute i skogen så kan barnen få i uppgift att hämta 4 kottar som sedan ska läggas i ett visst mönster. Eller att de får flytta två kottar så att det går från en rektangel till en triangel.
Just vår skola använder sig mycket av skogen då skolgården angränsar till ett naturreservat. En sak som jag har reflekterat över är att dottern aldrig har utbrott när de är i skogen. Naturen verkar ha en lugnande inverkan på henne.

Jag tror också att en utredning kan vara bra, för att föräldrar och lärare skall förstå bättre framför allt. Dock så resonerar min man att själva utredningen, alltså mötena med BUP, skulle få vår dotter att reagera negativt och känna sig utpekad som annorlunda. Att få till en utredning är inte alltid det lättaste, och när föräldrarna inte ens är överrens så blir det ännu svårare :)

Men jag håller med i ovanstående kommentar om att börja med att prata med lärarna. Sedan skolpsykolog/läkare, kanske även rektorn, lite beroende på hur mycket motstånd du får för att göra utredningen.

Vad är det med Montessori som du inte tycker fungerar för sådana barn?

Min dotter har liknande beteende som TS barn, och hittills så fungerar Montessori bra för henne. Dock går hon bara 1an än så länge...

Ok, då förstår jag vad du menade. Och jag håller med om att det ställer krav på barnen.
Där min dotter går så är de bara 38 barn på hela skolan, 9st i hennes klass. Lärarna har stenkoll på alla barnen och kan hjälpa de barnen som behöver hjälp med att styra upp. Men på större skolor så kan de väll kanske inte göra det i lika stor utsträckning.