Flicka med add/adhd eller bara lat?

Låtet ju nästan lite autistiskt att ha specialintressen och att inte kunna hantera oförberedda händelser, att när saker inte är som planerat så blir det lite kaos (teatern).. men en utredare vet nog mer.

Det finns alltid ngn anledning att man är som man är eller gör som man gör. Finns ens lathet? Vad är lat liksom?? Tycker din man inte verkar bry sig om vad det är som påverkar tjejen. Bra att du försöker luska ut vad det är som gör att hon beter sig sådär, någonting är det ju definitivt.

Det kan ju vara så att hon inte har några diagnoser men att hon tex behöver mer tydligheter, och förberedelser.. som sagt ngt är det hon vill kommunicera som behov men inte klarar. Försök lista ut hennes behov och hur hon kan känna sig trygg.

Läge för samtal med skolsköterska, skolläkare, rektor osv för att få till stånd ev. diagnos. Det låter inte bra det du förmedlar och lathet tror då inte jag på.

Det är svårt att säga så här, men det verkar finnas anledning att utreda. Kolla om skolläkare kan skicka en remiss, annars barnläkare. Jag tycker som en tidigare sa också snarare att det låter som autismspektrum. 

Tack för svar! Ja, något är det nog. Kanske något inom autism? Glömde skriva att hon har väldigt svårt att koncentrera sig i klassrummet (det är en lugn klass) och störs av minsta ljud. Hon kan heller inte arbeta i tex biblioteket pga sin rädsla att vara ensam.

Jag har försökt arr få tag i skolsköterska och kurator men de arbetar först imorgon igen.

Är det någon som har ett barn som fungerar som min dotter? Med eller utan diagnos. Hur hanterar ni i så fall svårigheterna?

Min äldsta är lite liknande. Har svårt att börja med saker, kan heller inte avsluta innan hon är klar, säga "skynda" eller "bråttom" gör det ännu värre. Måste förberedasi god tid på allt som går utanför den dagliga rutinen, enligt endel väldigt trygg, medans jag uppfattar henne som otrygg. Däremot att leka själv på sitt rum eller annat ställe som hon känner till väl är inga problem. Hon har ingen diagnos, även om vi misstänker att det finns en. Men min man (med medhåll från min mor) vill inte att hon testas då de tror att hon skulle känna sig än mer utpekad och annorlunda av det. Så så länge vi klarar av att hantera det, och det inte blir värre, så avvaktar vi.
Ev saker som vi har diskuterat at det kan vara är allt från adhd till autism, eller kanske bara högkänslig. Något som vi är helt säkra på allihopa är att hon är särbegåvad, men vi vill inte utesluta att det kan var mer än så.

Vi hanterar det genom att ha tydliga regler hela tiden. Inrutade klockslag för när hon ska göra saker. Börja prata om friluftsdagar, teaterbesök etc en vecka innan de sker, prata om hur de ska åka dit, vad de ska göra osv. Då brukar det fungera bra.
Hon går på en Montessoriskola där hon har större frihet att arbeta klart med saker, istället för att behöva bryta för att byta ämne efter 40 min. Det tar ju som sagt ett tag för henne att komma igång, så det är en stor fördel att då kunna fokusera på samma ämne i ex. 120 min.

Tack! Ja, Montessoriskola kanske inte skulle vara fel? Men ställs det inte krav på att eleverna planerar sitt arbete och arbetar självständigt? Min dotter kan inte planera och arbetar inte om man inte påminner nästan hela tiden.

Jag tror att en utredning är bra för jag tror att det kan vara skönt att få en förklaring till varför man är annorlunda. Sedan måste man inte berätta det för någon om man inte vill.

Jag tycker du skall prata med lärarna om hur de ser på saken, om de tycker att hon avviker från det normala.

Jo, det ställer krav på att barnet planerar sitt arbete själv. Men lärarna finns ju där för att hjälpa till med det hos dem som inte klarar av det i början. Så om inte annat så får de lära sig att planera sitt arbete.
Och när det gäller arbeta självständigt. Det var min uppfattning innan dottern började där också, men de arbetar i grupper betydligt mer än vad jag trodde att de gjorde. I de lägre årskurserna (F och 1) så är det även mycket fysiska lärolekar, mattekluringar osv. Ex när de är ute i skogen så kan barnen få i uppgift att hämta 4 kottar som sedan ska läggas i ett visst mönster. Eller att de får flytta två kottar så att det går från en rektangel till en triangel.
Just vår skola använder sig mycket av skogen då skolgården angränsar till ett naturreservat. En sak som jag har reflekterat över är att dottern aldrig har utbrott när de är i skogen. Naturen verkar ha en lugnande inverkan på henne.

Jag tror också att en utredning kan vara bra, för att föräldrar och lärare skall förstå bättre framför allt. Dock så resonerar min man att själva utredningen, alltså mötena med BUP, skulle få vår dotter att reagera negativt och känna sig utpekad som annorlunda. Att få till en utredning är inte alltid det lättaste, och när föräldrarna inte ens är överrens så blir det ännu svårare :)

Men jag håller med i ovanstående kommentar om att börja med att prata med lärarna. Sedan skolpsykolog/läkare, kanske även rektorn, lite beroende på hur mycket motstånd du får för att göra utredningen.

Det är en dokumentär på SVT ikväll klockan åtta. Det handlar om en tjej som fick fyra diagnoser för 12 år sen och hennes kamp att bli av med dem. Jag tror man skalll vara lite försiktig med utredningar och diagnoser. Det gäller ju också att få tag på en skicklig psykolog.

Man ska inte gå till en psykolog utan till ett utrednings-team. En psykolog SKA INTE ställa en sån diagnos. Egentligen får bara en läkare ställa en medicinsk diagnos, dvs. en psykiater. 

Tack för tipset om programmet. 

Välj INTE montessori skola till ett barn med såna problem!  Det kan vara förödande. Svårare än vanlig skola. Välj inte heller kunskapsskolan! Jag är själv lärare och har haft elever som misslyckats där. Och det var just elever med såna problem. 

Ja i fallet med Odette som sänds ikväll var det både en psykolog och läkare inblandade.

Vad är det med Montessori som du inte tycker fungerar för sådana barn?

Min dotter har liknande beteende som TS barn, och hittills så fungerar Montessori bra för henne. Dock går hon bara 1an än så länge...

Nu låter det i och färdig som det är något mer än lathet i det här fallet, men det är klart man kan vara lat. Vet du inte vad det är får du slå upp det i en ordbok.

Beteende är en sak, men om din dotter har svårigheter till den graden att hon skulle få en NPF-diagnos, då kan Montessori vara en olämplig pedagogik av den anledningen att det ganska mycket av jobbet att skapa struktur ligger på barnen. Och det är det som barn med NPF inte klarar av. Det kan vara bra för andra barn, men barn med NPF behöver en ganska fast ram/struktur. 

Sedan är ju antigen inte alla Montessori-skolor likadana och andra faktorer - lärare, barnets personlighet,  m.m. spelar ju också roll. Men om man är i situationen att man ska välja skola och man vet att barnet har dessa problem - då vore det inte att rekommendera att välja just Montessori. 

Ok, då förstår jag vad du menade. Och jag håller med om att det ställer krav på barnen.
Där min dotter går så är de bara 38 barn på hela skolan, 9st i hennes klass. Lärarna har stenkoll på alla barnen och kan hjälpa de barnen som behöver hjälp med att styra upp. Men på större skolor så kan de väll kanske inte göra det i lika stor utsträckning.

Det låter ju jättebra. Med så få barn funkar det ju på ett helt annat sätt.