Singel, 30+ tjej och alldeles för kräsen
Hej!
Jag fyller 33 år i början av nästa år och är tjej, barnlös och singel sen drygt ett år tillbaka. Innan dess var jag i relationer som mer eller mindre avlöste varandra och tänkte att jag nog inte skulle vara singel mer än sex månader innan jag träffade någon, men så är inte fallet och jag börjar bli... stressad.
Mitt problem är att jag är och har alltid varit extremt självständig. Har bra jobb, bostadsrätt, en stabil ekonomi med bra pengar på sparkontot och många fina och nära vänner. Jag "behöver" inte någon man för att klara mig. Jag behöver inte någon som tar hand om mig utan jag fixar det mesta själv. Men det kommer med sina baksidor. Jag vill så himla gärna träffa någon, men det är oerhört svårt, och ju längre tiden går desto svårare tycker jag det blir. Är rädd att skeppet med barn och familj ska segla iväg och jag står där ensam kvar.
Till saken hör att jag har alltid haft lätt att träffa killar. Jag är ingen 10a, men jag ser bra ut och är väldigt social och rolig, och har lätt till skratt. Har inga problem att få till dejter eller få ragg på krogen, eller att få någon att vilja träffa mig igen. Jag ser dessutom mycket yngre ut vilket gör att det oftast är killar som är 4-7 år yngre som jag hamnar med. Problemet är att jag har oerhört svårt för att fastna för någon. Har säkert dejtat minst 30 stycken under mitt år som singel och det är endast två som jag fäste mig lite mer vid. Och de ville ju då såklart inte ha mig.
Jag är lite den här otrygg/undvikande personligheten, men medveten om det. Det gör att jag fortsätter träffa killar fler gånger än vad jag egentligen vill, bara för att se om jag kan få känslor senare. Men det får jag inte. Jag börjar nästa känna att jag blir mer och mer distanserad till känslor ju längre tiden går. Jag saknar att känna mig kär, att ha någon att tänka på, att ringa och någon som tycker om mig.
Jag blir också mer och mer negativt inställd. Dejter blir mer som en arbetsintervju och så fort någon kille ger mig en komplimang tänker jag "han vill bara ligga". Jag känner att ju mer negativ jag blir, desto mer distanserar jag mig från känslor eftersom jag ändå förutsätter att det inte kommer bli något.
Är det någon som har tips på hur man ska orka ge sig upp på hästen igen hela tiden när ingen dejt leder till något mer? Hur man ska orka hänga på krogen, på Tinder, på dejtingsajter när man egentligen bara vill ge upp? Och hur man vågar öppna upp sig för att kunna känna känslor igen?
/ Singel for life?
Jag har ett väldigt ordnat liv, bostadsrätt, bra jobb och lön och ser ok ut. Har varit på ca 30 dejter över de senaste två åren. Fattat tycke för två tjejer, varav en av dem var den jag beskrev ovan. Den andra dejtar jag nu men det är en long shot som det känns nu då jag inte vet vad hon vill.
Nu är det kanske lite annorlunda för jag är kille och teoretiskt kanske min biologiska klocka inte tickar på samma sätt. Jag vill dock inte ha barn för sent, då får det nog vara. När jag säger det så kanske det låter som att det inte är viktigt för mig, men det är det, det finns dock en gräns någonstans.
Jag har insett att jag kanske inte kommer hitta min kärlek på nätet eller Tinder nu. Lite för att jag känner att många jag träffar inte riktigt är redo även om de säger det, de letar bara efter nästa sak runt hörnet.
Du har redan fått rådet att fokusera på någon hobby/intresse och möta någon därigenom. Jag skall försöka göra det i år. Har anmält mig till en kurs och har gått med några intressegrupper på Facebook för att deltaga i aktiviteter.
Jag är också väldigt kräsen och har alltid varit, för mycket för mitt eget bästa och ibland ångrat mig i efterhand att jag varit så extremt kräsen. Det handlar nog lite om osäkerhet. Det finns en tråd om detta här som jag tycker är ganska mitt i prick för många:
www.familjeliv.se/forum/thread/77149473-till-er-som-har-svart-att-hitta-en-partner
Ibland har jag dejtat så intensivt att jag känt att det skadat mitt engagemang, att jag inte orkat ge så mycket som man kanske behöver.
Jag skall nu dra ner på dejtandet och försöka leva mer, för att dejta hela tiden kan bli ett hinder i sig att hinna med allt annat man vill.
Lycka till.