Hatar högstadiet

Hade kunnat vara jag som skrev din TS, för exakt 20 år sedan. Högstadiet är den värsta perioden i livet enligt mig, men jag önskar att någon hade sagt detta till mig då: INGENTING SOM HÄNDER PÅ HÖGSTADIET KOMMER BETYDA NÅGONTING OM TIO ÅR.

Tro mig, jag bryr mig inte ett skvatt om det jag grät över på högstadiet. Jag skulle aldrig velat vara gift med Krille i 9C som jag grät över då och jag skulle absolut inte vilja hänga med de coola tjejerna från min klass som bara rökte och pratade om killar, nu sitter de väl i en lägenhet kvar i bruksorten och jobbar på ett äldreboende (vilket iofs inte är något fel i sig).

Det enda som kommer betyda något om tio år, är om du skötte skolan eller inte. Resten kan du strunta i. Och kröka inte sönder ditt centrala nervsystem för det är inte färdigutvecklat i din ålder och det tar skada. Du behöver ha din hjärna intakt i många år, det är det viktigaste av allt.

Du låter som en mogen människa som vill något mer än att kröka bort helgerna. Jag tror att du kommer klara dig fint, gå vidare till ett bra gymnasium som kanske är profilerat utifrån något du är intresserad av, och där hitta mognare vänner som vill samma saker som du. Härda bara ut och tänk på att inget av detta spelar någon roll och alla är osäkra och fulla av hormoner.

Lycka till!

Hade jag kunnat ge mig själv ytterligare ett råd då jag var i den åldern skulle jag ha sagt: Lägg inte så mycket energi på att försöka analysera alla relationer. Det blir bara ännu jobbigare. Se till att komma ut och röra på dig istället, gör roliga saker. Gräv inte ner dig i analyserande, det blir bara konflikter och depp av det. Jisses vad jag försökte analysera varför mina kompisar gjorde si eller så men det blev aldrig någon rätsida på det, och ibland var jag mobbad och ibland var det någon annan. Det handlar bara om att äta eller ätas och alla handlar i blindo, förvirrade av hormoner. Så gör sådant du tycker är roligt istället och låt dem hålla på. Om ett år är det över!