Fira födelsedag med bara pappan?

Tja, om det är trams att uppmärksamma barnens födelsedagar så gör jag mig gärna skyldig till det. 

Håller med. Jättekonstigt när dessa "bonus"- mammor som tydligen ogillar sitt partners barn vill "fira" dem endast för att barnen inte ska få den födelsedag de önskar sig.

Man är inte heller en familj bara för att man råkar bo i samma lägenhet/hus.

Är jag en tant? Är inte ens en kvinna, utan en man.

Det finns många känsliga barn. De tar in alla stämningar och orättvisor. Barn behöver tid med sina föräldrar för att "tanka", d.v.s. nära det viktiga bandet mellan barn och förälder.. Det finns inget viktigare för barn än deras föräldrar, den viktiga anknytningen sätter grunden till alla deras relationer i resten av deras liv.

Jag tror inte man kan betona tillräckligt många gånger hur viktigt det är att lyssna, vårda och visa kärlek till sina barn. Jag har inte hört talas om något barn som har blivit kriminell, asocial eller hatisk mot samhället tack vare föräldrar som har brytt sig, visat kärlek eller gett barnet stor ensamtid med sin vuxna förälder.

Tänker på den här forskaren som när han undersökte psykopaters hjärnor, fann att hans egen hjärna påminde om en psykopat. Men han var inte en psykopat. Han hade fått väldigt mycket förståelse och kärlek som barn, och troligtvis hade detta räddat honom från hans dåliga anlag. Han hade ett hett temperament men hade lärt sig att kontrollera det.

Så mitt råd till dig är: Underskatta inte den kärlek som ett barn kan behöva. Att fira en födelsedag tillsammans med sin föräldrar kan vara en av alla de viktiga pusselbitar som bidrar till helheten i ett barns uppväxt. 

Tanter är ett nedsättande ord. Vilka personer är det du syftar på?

 "Det är faktiskt de vuxna, främst pappan som anordnar firandet som bestämmer när, var, hur."

Ehh.... är det alltså i din värld självklart att det är pappan som anordnar firande och bestämmer? 

"Jag får mer intrycket av att barnet vill ha sina presenter så fort som möjligt, därav att det räcker med att pappan firar hen."

Det kan vara så, men det kan också vara så att detta är ett uttryck för barnet att få ensamtid med pappan. Omöjligt att säga utifrån den information som har kommit fram. 

Håller med!
Finns inget så fanatiskt som dessa människor som anser att man ska torka rumpan på bonusen bara ungen fiser.

Problemet är ju här att det finns två bonusar men då väljer ma ntydligen vilken bonus sm är det 'stackars barnet'

Tanter är ett nedsättande ord. Vilka personer är det du syftar på?

Du är lika inkonsekvent i ditt resonemang som du anklagar alla "kärringar" för att vara.

Du anser inte att du skall behöva räkna din partners barn sedan förut som del av din familj, varför stöder du då inte barnet i den här tråden som, liksom du, vill välja vilka som är familj och som det känns viktigast att få fira med? Är du alltså också en kärring?

Barnet det handlar om i TS har uppenbarligen inte som prioritet att fira sin födelsedag med sin pappas partners barn eller med TS utan har uttryckt en önskan om att få fira med sin pappa. Låter det som ett barn som ser sig som en del av den familjesammansättning som TS och hennes man vill tvinga fram?

Varför anser du att ett barn skall reagera mognare och acceptera att bli intvingad i en familjekonstellation som hen kanske inte är intresserad av när du, som väl ändå var vuxen när du och din man blev ihop, inte skall behöva inordna dig i en påtvingad familjesammansättning?

Till skillnad från barnet hade du ju ändå vinsten i det hela att du träffat en partner som du ville leva med. För barnet kan pappans nya mycket väl bara vara någon som tar tid från hens umgänge med pappan.

Du som så starkt propagerar för rätten att slippa se din partners barn som del av din familj borde väl om du varit konsekvent stått upp för barnets rätt och uppmanat TS att låta barnet få fira som hen önskar.

Istället är det lika inkonsekvent som alla andra "kärringar".

Oj, vad lite du vinner på att kalla andra för nedsättande benämningar. Håller du inte med om deras åsikter, så argumentera emot dem. Använder de personangrepp, så säg då att du inte tycker att de argumenterar sakligt.

Vi har utifrån vad du säger två olika frågeställningar. Den ena handlar då om hur familjebildning med bonusbarn ska gå till. Den andra är huruvida man ska tillgodose barns önskningar om födelsedagsfirande eller ej.

För mig så handlar TS svar om födelsedagsfirande i en godtycklig familj. Om det är bonusbarn eller ej, har ingen betydelse för min åsikt. Hur man ska integrera bonusbarn i en familj är en väldigt komplex fråga som man kanske kan starta en ny tråd för att diskutera om man har lust.

Jag firar inte heller min pappas fru. Hon är inte en del av min familj och jag är inte en del av hennes. Men hon envisas med att dyka upp på min födelsedag eftersom hon tycks sitta ihop med min pappa vid höften.

Nej, precis! Har TS frågat sitt barn om hen ens vill fira det andra barnet? Det kanske inte är någon big deal för hen. Och även om hennes barn skulle vilja fira skulle i så fall två önskningar stå emot varandra och det rimliga borde väl då vara att den som inte vill leka familj skall få slippa det. Det är väl så det är i ditt fall, eller hur? Du räknar inte din mans barn som din familj.

Att TS vill fira barnet framgår ju i tråden eftersom det är hon och hennes man som tillsammans vill ha den här ordningen. Men om barnet inte anser att det behövs (om barnet tex precis som du själv vill definiera vilka som tillhör hens familj) så kanske TS får respektera det.

Varför skall ett barns syn på sin familj inte respekteras medans du själv anser att du har rätt till dina känslor och dina val?

Tro det eller ej men det finns föräldrar som fortsätter att älska sina barn även efter att barnen har blivit myndiga. Jag förutsätter dock att du och din ev. partner inte firar varandras födelsedagar och julaftnar med presenter eftersom ni är vuxna.

...och sedan finns det barn i familjer där de vuxna inte ser världen så extremt svartvitt att det bara kan vara de vuxnas beslut eller barnens.

Barn som får påverka sådant som inte är så viktigt i det stora hela, men som är viktigt för barnet ifråga. Som vilken matsäck hen får med sig på idrottsdagen, om de skall köpa den gröna eller blå tröjan till hen eller hur hens födelsedag skall firas. Särskilt när barnets önskemål faktiskt enkelt går att kombinera med något som funkar för alla i hushållet (som i TS fall tex att låta barnet och pappan få göra något gemensamt den dag det andra barnet inte är där och sedan äta tårta tillsammans allihop när de alla är samlade)

Nej, det här barnet valde inte, till skillnad från sin pappa och TS, att bo tillsammans med TS och hennes barn på halvtid. Hen får acceptera de vuxnas val i de stora frågorna.

Men, förstår jag alltså ditt resonemang rätt; Den som är vuxen får hata sin partners barn, tycka att det är ett lidande att behöva bo med dem (på hel-/halv-/deltid) och välja att göra det så obekvämt som möjligt för barnet så att hen förhoppningsvis skall välja att bo mer av tiden hos den andra föräldern. Detta trots att den vuxne själv valde att flytta ihop med sin partner. Barnet, som inte har valet vad gäller sammanboende får inte ens önska att få fira sin födelsedag med den som hen ser som sin familj.

Jag måste säga att det är både fascinerande och tragiskt att du förväntar dig att ett barn skall uppvisa en större mognad än du kräver av dig själv och andra vuxna individer.

Jag brukar sällan fira min födelsedag, men om jag gör det så är det tillsammans med dem jag definierar som familj.

Jag förutsätter inte att barnen tycker illa om varandra men läser i trådstarten att TS mans barn vill ha ett firande med sin pappa dagen innan hen fyller år. För barnet är firandet med pappa prioriterat framför att TS barn (och kanske även TS) skulle vara närvarande. Hen prioriterar alltså inte det andra barnets närvaro så högt som att få fira med sin far dagen innan sin födelsedag.

Vad vet du om barnets ambitioner angående hur hen vill se på de personer hen delar boende med hos pappa? Hen kanske resonerar på samma sätt som du i din relation till din mans barn, även om hens pappa och TS tänker annorlunda.

Allvarligt, kan du VERKLIGEN inte se att barnet agerar på samma sätt som du anser dig själv ha rätt att agera? Varför förväntar du dig respekt för dina val när du propagerar för att andra personer skall köras över när de (kanske) vill göra samma val som du?

På vilket sätt har jag uttryckt att jag inte fattar jag att en kan fira personer som en inte ser som sin familj? Citera mig gärna där jag sagt det.

Jag förstår mycket väl att du, om du är inbjuden, kan vara med och fira din mans barn även om du inte ser dem som din familj. Jag förstår också att TS och hennes barn kan fira mannens barn oavsett hur de ser på familjeförhållandena till födelsedagsbarnet ifråga.

Det DU inte verkar fatta är att pappan, om han velat glädja sitt barn och samtidigt tillmötesgå sin partner (och hennes barn), skulle ha kunnat dubblera firandet och fira barnet dagen innan födelsedagen som barnet själv önskade OCH fira med TS och hennes barn när alla var samlade. Det är, för att använda ditt uttryck, inte alls ovanligt att fira med sin familj och sedan ha fest med andra också. Tex fira med närmsta familjen i samband med födelsedagen och med släkt/utökad familj vid ett tillfälle då alla/de flesta andra också kan vara med.

Det gemensamma firandet behövde ju inte innebära mer än ett tårtfika för att alla skulle bli nöjda. För precis som du förutsätter att mannens barn bara ville firas i förväg för att hen skulle få presenter tidigare då så kan vi på samma sätt tänka oss att TS barn bara vill vara med på firandet för att inte gå miste om en tårtbit.

Men, återigen, du duckar för frågan om varför du ger dig själv privilegier som du inte anser att andra har rätt till. Varför får du välja vilka du skall räkna till din familj när inte TS mans barn får göra det?

Och det fega duckandet fortsätter ser jag.

Det är alltid lika intressant att se dina åsikter. Det framgår tydligt att du tror att alla andra barn är precis som dina. Varför är du så begränsad? Barn är individer precis som vi vuxna är. Gör det ont i dig att låta bonusbarn ha samma möjligheter som biobarn då det gäller att få spendera lite tid ensam med sin förälder emellanåt? Och kanske till och med få träffa sin förälder och göra något på sin faktiska födelsedag istället för att måsta vänta tills det passar pappas nya fru och hennes barn?

Nä, bara i självaste trådstarten och i rubriken hon satte på tråden...

Va? Jag skrev att du utgår från dina egna barn. Sen låtsas du som att alla barn utom just dina bara är ute efter att få presenter så fort som möjligt. Det måste vara ledsamt att veta att dina barn inte vill vara med dig utan bara vill ha saker av dig. Det förklarar en del.