Fira födelsedag med bara pappan?

I de "kärnfamiljer" jag har insyn i brukar föräldrarna ta hänsyn till hur barnet vill bli firat och jag tror inte att de är särskilt unik.

Varför skall bonusförälderns känslor prioriteras över barnets?

TS borde växa upp och lära sig att stå tillbaka för andra ibland, och hennes man borde kunna behandla sin partner och sitt barn utifrån deras ålder istället för att avkräva barnet att vara den vuxna och mogna bara för att TS inte fixar det utan att sura.

Så, om era barn hade önskemål om att få fira på ett särskilt sätt som ni, om ni ville, skulle kunna tillmötesgå (som i TS fall göra något bara ni en dag och firat med bonussystemen en annan) så hade ni alltså -bara för att statuera att det är ni vuxna som bestämmer- valt att göra på annat sätt? Det är nämligen just det som TS man väljer att göra när han prioriterar sin partners känslor framför sitt barns.

Ja, att du aldrig skulle vilja göra något för att tillmötesgå din mans barn sedan tidigare har nog ingen som finns här på FL missat, men att du dessutom tycker att dina egna barns önskemål är så nedvärderade var en nyhet. Känner dig inte alls, men du framstår tyvärr som en gravt narcissistisk person.

Ja, man kan ju fundera lite.

Varför fira att någon fyller år över huvudtaget? Är det för att omgivningen ska få ha trevligt eller för att barnet ska ha det? 

Om inte barnet får ut något av ett firande, är det väl ingen idé att fira alls? När en vuxen person fyller år, kanske man inte firar denne genom att åka och spela bowling om personen ifråga hatar att spela bowling? 

Det finns en enkel regel om du vill göra något roligt för att visa en person din kärlek. Gör något personen tycker om, på ett sätt som personen tycker om. I detta fall, låt barnet fira dubbelt och alla blir vinnare. Enkelt och lätt. 

"Men det är så fort det handlar om skilsmässobarn, de ska ha rättigheten att styra precis ALLT, enligt vissa i tråden. Man ska släppa allt man har för händerna och ställa in andra planer, bara de får sin vilja fram........."
Du har missat en sak och det är att många föräldrar älskar sina barn och strävar efter att för barnen skapa en god och trygg uppväxt, med goda relationer till de vuxna. Det innebär att man tar hänsyn till vad de själva önskar oavsett om de är skilsmässobarn eller ej. Särskilt på en dag som är deras, deras födelsedag. Budskapet man sänder ut är: "Den du är och vad du tycker är viktigt". 

Vilket budskap vill du förmedla? 

Var skriver TS att hennes man inte KAN fira sitt barn dagen före hens födelsedag som barnet önskar? Var framgår det att barnet skulle bli "sittande utanför dörren" för att pappan inte är hemma?

För att dina exempel ska ha någon relevans i frågan vi diskuterar och inte bara vara uttryck för ditt agg mot alla skilsmässobarn vore det bra om du hänvisade till de inlägg där TS uttryckt att mannen inte har praktisk möjlighet att tillgodose sitt barns behov utan skulle "sprungit förbi" hen för att han inte hade tid.

Min poäng var att man inte skulle behandla en vuxen som firar på samma sätt, d.v.s. att köra över den vuxnes vilja. Det exemplet blir absurt och humoristiskt. Sedan undrar jag hur man ändå kan behandla ett barn på det viset, så länge som barnet kommer med ett rimligt förslag på hur denne vill fira sin födelsedag.

Om man har en tillställning med kalas är det inte orimligt att man söker ett datum som fungerar för alla. Om barnet alls önskar ha en sådan tillställning förstås. Det blir ingen mening att fira någon som inte vill. Om barnet kommer med önskemål om att få tårta och presenter en annan dag än tillställningen är det väl enkelt att tillgodose det kravet, och "fira" två gånger.

"Du anser att firandet av en födelsedag är att ge barnen en god och trygg uppväxt. Jag anser att det är det lilla i helheten."
Är  inte alla små händelser som bidrar till helheten viktiga när det gäller att ge kärlek till sina barn? Min slutsats är att så är fallet och att det gäller att ta vara på varje chans att visa barnet kärlek och värme, för att försöka ge barnen en trygg uppväxt. Vad är din slutsats?

Men visst, det kan ofta vara odramatiskt. Men det kan bidra positivt eller negativt till barnets självbild. Det var en annan tråd i ett annat forum jag läste som handlade om en person som inte fick sin bild på en personaltavla på jobbet, trots att alla andra fick det. Det sved förstås. Jag tänker att det kan bli lite liknande här, om barnet inte känner sig bekräftad eller sedd  på den här viktiga dagen kanske barnet inte känner sig älskat och omtyckt. Det är ju lätt att undvika.

Du förstår inte mitt exempel alls när jag drar en parallell till vuxna, gör du? När man diskuterar kan man ibland se saken från andra synvinklar. Jag gav ett exempel på hur man kan se saken från ett vuxenperspektiv, hur en vuxen firar har inte med saken att göra utifrån mitt exempel.
Om vi nu säger att du skulle fira din födelsedag och en familjemedlem då kommer och säger att du ska fira genom att gå på kina-restaurang vars mat du hatar (antar vi). Du protesterar men familjemedlemmen kräver ändå att du går. Du skulle antagligen inte gilla det särskilt, du skulle säkert vilja bestämma själv eftersom det faktiskt var din födelsedag? Eller?

"Jag förstår heller inte det resonemanget att hela dagen en person/barn fyller år ska vikas åt den personen och dess vilja. Det är en dag som alla andra varken mer eller mindre."
Menar du att bara för att du tycker att födelsedagar är som vilken annan dag som helst, så uppfattar alla andra det likadant? Alla har vi olika upplevelser av hur viktig en födelsedag är. Det finns inget krav på att man behöver fira hela dagen, men håller du inte med om att det är ett bra tillfälle att visa särskild uppskattning av sitt barn? 

"Dessutom så har pappan i ts bestämt vilken dag barnet ska firas, vill sen inte barnet det så får det väl låta bli att firas alls."
Ja, då kommer vi tillbaka till ruta 1. Ska pappans vilja stå oemotsagd, eller har vi rätt att rikta kritik om vi tycker hans beslut är felaktigt? Pappan tycks ha tagit detta beslut i avsikt att främja familjen, men verkar ha glömt att förankra detta beslut hos övriga familjemedlemmar. Tror att det riskerar att göra dagen till en riktig flopp, och sända signalen till hans barn att dennes vilja, tankar och känslor inte har någon betydelse och att dessa ska skjutas åt sidan. Onödigt, ogenomtänkt och dumt, enligt mig.

Din sorgliga  syn på barn (i synnerhet styvbarn) förnekar sig inte. 

Tror du verkligen inte att något annat än presenter kan ha betydelse för ett barn på födelsedagen?

Tycker du inte att det finns nån anledning i hela världen att försöka få ett barn, oavsett familjeförhållanden, att känna sig värdefullt, prioriterat och älskat genom att tex försöka göra födelsedagen speciell och enligt barnets önskemål?

Det där får Gulag att framstå som en behaglig semesterort.