Hur mycket hjälper era barn till hemma?

Mina barn 8 och 12 har inga fasta sysslor de MÅSTE göra. Förstår inte hysterin kring att barnen ska tvätta, städa, laga mat, tömma kattlådor mm. Vad är syftet med det? De har ju fullt upp med att sköta skolan, träna, vara med kompisar mm. Jag hade inga fasta sysslor hemma när jag växte upp och har då inte haft några problem att flytta hemifrån. Klarade att hålla ordning och laga mat ändå, det är ju inte rocket science.

Har två barn, 1 och 4 år gamla samt två bonusbarn på 7 och 9 år. 1-åringen gör väl ingenting. 4-åringen får städa sitt rum och plocka undan. Sen hjälper han till att duka. 7 och 9-åringen får hjälpa till med maten ibland utöver städningen. Sen får de plocka in sina kläder till garderoben. Ibland lägger jag upp deras kläder på sängarna då de bara bor varannan vecka. Däremot tvättar jag inget som inte ligger i tvättkorgen och det är deras ansvar.

Jag instämmer, sonen har aldrig haft dedikerade uppgifter och likväl fixar han att bo själv.

Sambons, av sin ömma moder, curlade äldre barn har utan problem klarat av att sköta sina hem. Måste dock erkänna att vi var lite oroliga, men vi hade tack och lov fel.

Självklart har de fått lära sig vad som ingår i ett hem.

Jag håller med. Små barn gör det ju ofta självmant för att de tycker det är kul, och de har gott om tid. Men större barn och tonåringar har ju fullt upp med läxor och träning och annat, så under den perioden tycker jag det är fullt tillräckligt att de ansvarar för sitt rum, och hjälper till med annat då och då när det behövs.

Våra barn är 3 o 6. De plockar undan sina leksaker (3-åringen med hjälp och 6-åringen med tjat). 6-åringen lägger kläder i tvättkorgen. Sen ber vi ibland om hjälp med att hänga och sortera tvätt. Äldsta hjälper till att tömma skräp på återvinningen ibland, lagar lite mat osv. Det är inget hon gör kontinuerligt, men vi försöker ta med dem i hushållsarbetet ibland, när vi orkar och har tid. Städa badrummet brukar 3-åringen gilla.

Jag tycker det är självklart att alla som bor under samma tak hjälper till med de hushållssysslor som behövs, efter förmåga. Alla barn har mycket tid jämfört med de flesta föräldrar, tonåringar eller yngre. Mina 3 barn har ett par fasta sysslor men vi skulle behöva strukturera det mera.

Syftet med att barnen är delaktiga, som någon frågade om, är naturligtvis att man ska lära sig att ta ansvar och att spara tid för föräldrarna.

Fast jag ser hellre att barnen ägnar sig åt skola, hobbys och kompisar än att spara tid åt sina föräldrar. Det om något lär dem ta ansvar. Sen anser jag att i en normalfungerande familj kommer resten av sig själv.

Åttaåringen och femåringen plockar upp i sina rum och vardagsrummet. Sen hjälper de till med att sortera och lägga in tvätten. Alltså inga jätte insatser. Men det får väl bli lite mer vartefter. Ettåringen stökar mest ner.

Ensamstående med barn 9, 12 och 14 år.

9 år hjälper till och ställer in sin egen disk i maskinen. Plockar i sitt rum. Tar hand om sin rena, vikta tvätt och lägger i lådor osv. Bäddar rent sin egen säng.

12 år hjälper till med tvätten, sorterar tillsammans med mig, hänger, viker, lägger tillbaka i sin och syskonens lådor. Handlar, bäddar rent sin säng, hjälper till vid matlagning, dukar, dukar av, ställer in disk osv. Hjälper även till att hålla rent i kattlådan, se till att katten har mat, hämtar och lämnar lillasyskonet på aktiviteter, kalas osv.

14 år gör allt som 12-åringen gör ovan samt är huvudansvarig för att diskmaskinen fylls, sätts igång och töms. 

Jag tycker man gör barnen en björntjänst om man inte har med dem i vardagssysslorna så de ser vad som ska göras, hur mkt tid det tar, vad saker kostar och det är ett jobb som måste göras. Hemma hos mig gör den äldsta mest men när han var 9 år gjorde han ungefär lika lite som 9-åringen gör nu, med ålder kommer högre ansvar. Barnen har mycket i skolan och är väldigt aktiva med idrotter efter skolan. Men dom hinner hjälpa till ändå! Det ska även sägas att det faktiskt inte gnälls speciellt över detta, dom anser inte att det är rättvist att jag ska göra allt själv.

Mina barn 8,11 städar sina rum själva, lägger all disk i maskinen efter maten och förstås sina smutsiga kläder varje dag. Hjälper till vid handling och matlagning några gånger i veckan.

Och barn kan inte göra allt det där du räknar upp(hur det nu är att lära sig ansvar att ägna sig åt nöjen?) och hjälpa till hemma och lära sig om solidaritet och empati? Sysslorna som räknas upp här är ju inte direkt tidskrävande.

Jag är glad över att jag fick hjälpa till mycket hemma som barn. Det lärde mig att tänka på andra och hjälpas åt, att inte vara självisk och lat, att göra även tråkiga saker, att få saker och ting gjorda, att planera. Det gav mig en känsla av vårt hem, vårt liv vi tillsammans. Och så gav det mig skills att klara allt själv redan innan jag flyttat hemifrån.

För mina barn är inte skolan en fritidssysselsättning. Att man lär sig ta ansvar, visa empati och solidaritet genom en hobby som lagidrott, djur eller liknande trodde jag alla Visste? Sen är det väl självklart att man hjälps åt men i vår familj gör vi det för att vi vill inte för att vi har olika bestämda sysslor som vi MÅSTE göra.

Oj jävlar. Bra jobbat. Jag är himla nyfiken på hur du lyckades med det TS.

Nu vet jag inte riktigt när jag sa att skola är nöjen. Men nnara så tycker jag att en hobby är mycket knuten till en själv, även om det är en lagidrott. För det är ju något man vill göra. Frivilligt och så. Ett nöje. Jag tycker absolut att det är nyttigt att lära aig tt göra saker man måste men inte vill, allra helst för andras/allas skull.

Nu vet jag inte riktigt när jag sa att skola är nöjen. Men nnara så tycker jag att en hobby är mycket knuten till en själv, även om det är en lagidrott. För det är ju något man vill göra. Frivilligt och så. Ett nöje. Jag tycker absolut att det är nyttigt att lära aig tt göra saker man måste men inte vill, allra helst för andras/allas skull.

Vi har fem barn, 0-13 år.

De två trettonåringarna turas om varannan helg att klippa gräset. De plockar i och ur diskmaskinen, lägger in sina rena kläder i sina garderober, lägger tvätt i tvättkorgen, städar sina rum (plockar undan, dammar och dammsuger). De bäddar rent sina sängar också. De hjälper även till med dukning och matlagning när vi ber om det.

Tolvåringen gör samma saker som trettonåringarna, men klipper inte gräset.

Nioåringen gör samma som de andra förutom gräset och att plocka ur diskmaskinen. Hen får också då och då hjälp med dammsugningen av sitt rum.

Alla fyra hjälper till att passa och roa bebisen när vi som föräldrar lagar mat, duschar, går på toa osv.

Jag ser det som en självklarhet att de ska hjälpa till, men med viss måtta. Jag hade aldrig sysslor hemma som barn, men jag var ensamstående i flera år och behövde då barnens hjälp. Min man har högre krav på vad de ska göra än jag, men oftast blir alla nöjda.