Följas åt till ett plus!

Nähäpp. Blir inget denna månad heller. Var så trött igår efter resa och jobb att jag somnade i soffan och sen orkade jag banne mig inte sexa. Hade nog varit för sent ändå. Även om jag var inställd på att det inte skulle bli nåt denna gång så är jag så sjukt ledsen nu. Känner att jag är nära gränsen för vad jag orkar med innan jag bryter ihop. I snart sex år har jag kämpat nu med längtan efter en till och i ett halvår har vi försökt men saker kommer emellan hela tiden. Känns kanske som vi fått till två ordentliga försök. Kommer jag någonsin få en liten till? Snart fyller jag 33 och har ju bara en äggledare och mina sjukdomar som jag dras med. En karl som egentligen inte vill ha fler utan gör detta mest för min och förhållandets skull. Känns som oddsen är emot mig. Sorry, kan inte hitta något positivt alls att fokusera på idag. :(

Tack snälla snälla ni! <3

Jag är väldigt nedstämd idag. Är arg på min sambo, eg utan anledning, men känner ändå för att skylla allt på honom. Han vill ?ta det som det kommer?. Det går liksom inte att ha sex bara för att jag har ägglossning, det ska finnas tid, lust, mås bra osv. Medan jag känner att jag kan köra på oavsett mitt tillstånd bara det blir en unge nån gång! Vi har annars ett bra sexliv men denna verkstad har gjort det sämre. :( Känns ofta onaturligt oavsett om det är vid äl eller inte. Och jag känner att tiden rinner iväg och att jag är utan jobb efter sommaren stressar mig också på så många plan. Känns som hela mitt förhållnde går åt fel håll. Medan andra gör karriär, gifter sig, köper hus, skaffar barn i massor så vill eg min karl inte ha fler, vi är fortf inte gifta efter 14 år som förlovade (har dessutom tappat bort min ring för ett år sen), jag är snart arbetslös och livmodern håller på att skrumpna ihop efter all väntan och längtan... :(

Tack för era fina svar. Är så nere nu men ska försöka gaska upp mig.

Saima, känns som vi kämpar med liknande demoner. Jag tror verkligen att både du och jag kommer få våra plus. Men hur lång tid ska det ta liksom? Det tär ju så. Jag tycker då verkligen inte själv det är lätt, men jag försöker att tänka att saker och ting kommer att falla på plats. Jag funderar med på om det är rätt att försöka just nu, jag vill verkligen ha ett vick jag har sökt som börjar efter sommaren (ska på intervju i slutet av maj). Blir jag gravid snart så lär de ju inte vilja ha mig. Men jag försöker att koppla bort det. Viktigast för mig är ett barn till, resten får lösa sig. Fast förstår dina tankar kring op. Du behöver ju den för att må bra... svårt! :(

HAHA! Va fan är oddsen?! Min karl som nästan aldrig jobbar natt ska jobba kväll/natt över nästa äl! Jag ger fan upp! Bebis blir väl 2020 eller kanske aldrig... :(

Tack kära! Omtanken hjälper ändå.Känner igen mig. Förlovad sen 14 år. Bröllis är noll prio i mannens liv. Jag tvivlar på om det någonsin kommer bli av. Han säger att han vill men åren bara går. Han prioriterar resor och annat. Och bebisverkstan som sagt, han är ju nöjd med en eg så det finns inte samma engagemang här som hos två som längtar. :( Min man tycker med att vi har försökt länge men jag vet ju att det bara är typ två ggr som det funnits en legitim chans. Tror inte snubbar generellt har så bra koll på detta med fortplantning... när de har levererat tror de nog att chanserna är goda oavsett tid i månaden :D

Ja precis! Jag fick faktiskt förklara för min sambo hur cykeln funkar i grova drag. Men han verkar fortfarandeinte förstå haha.

Hur går det för Saijda?!

Men WOW!!! :) Underbart! Det är du sååå värd! Grattis!

Men jag håller nog med Saima. Vi får lära oss i skolan att alltid skydda oss. Och p-piller brukar, utöver kondom då, vara det man främst erbjuds när man är hos ungdomsmottagningen och talar om att man inlett ett förhållande. Tror det är vuxenvärldens förlegade sätt att till varje pris skydda döttrarna från att bli gravida. Istället får sååå många problem med hormonerna (inkl mig själv) som man inte fattar beror på p-piller förrän i vuxen ålder när man kanske slutar. Hade vi istället fått lära oss om kvinnans cykel på riktigt samt problemen med olika precentivmedel så hade vi förstått att det finns skonsammare metoder att skydda sig på. Det tror i alla fall jag. Men visst, det är enklare att knapra piller 365 dagar om året istället för att hitta de där 60 dagarna och skydda sig då. Tyvärr till bekostnad på annat. Jag hade stora problem med depressioner och sexlust pga p-piller. Men förstod inte att det var pga de tills jag slutade när jag var 24 (tio år senare). Det var som att dra undan en tjock matta från sinnet. Och varken barnmorskor eller min kurator hade lyft att det kunde vara relaterat till pillerna.

Ja ok då hänger jag med på hur du menar!