Anonym (Sorgsen med ångest) skrev 2017-09-29 07:40:33 följande:
Hur har du hanterat din sorg över autismdiagnosen?
Vi ser ju mycket hos vår yngsta som aldrig fanns hos den äldsta som ger oss hopp. Men samtidigt så väger man in allt och uppmärksammar allt "nu tittade han mig inte i ögonen igen" och allt blir till en oro.
Jag har sökt efter det där med veck i ögonvrån men inte hittat något. Det var överläkaren som pratade om det och min sambo kan inte ens se vad hon menade. Men det gav mig verkligen vatten på min kvarn.
Har inte hört om småsyskon-studien! Inväntar dock samtal från BVC som kanske vet något. Kanske är något man tar upp sen när diagnosen är fastställd? Får googla på det. Just nu vill man bara veta....
Jag har nog inte hanterat den utan bara lagt locket på och skjutit undan :( Vi har fått slåss för att få diagnos. Märkte redan vid 1 år att något var fel men han fick inte diagnosen innan han var 4. Nu är han ju stor (mellanstadiet) och jag känner fortfarande sorg, både för min skull att vi inte kan ha de samtal jag hoppades på och att jag inte kan lära honom de saker jag ville... men även för hans skull när han är ledsen över något och inte kan förklara eller när han tittar på film med barn som leker men inte har några kompisar själv :( Det är jättesorgligt.
Googla på studien och maila redan nu ifall ni vet att ni får diagnosen men inte fått den på papper än.
