Ni kvinnor som fått ensam vårdnad, snälla hur?

Jag förstår dig,har liknande situation.Ibland vill man bara ge upp och säga upp kontakten på riktigt.Men vi har rätt att må bra.Även om man får ensam vårdnad,så slipper man inte den kontakten helt tyvärr.Har inte orkat ansöka om detta,har börjat acceptera att det aldrig tar slut.

I mitt fall kommer pappan ansöka om ensam vårdnad. ENDAST för att skada mig. Han vet att min pojke är allt jag har. Att jag är världens bästa mamma för min pojke och han klarar inte av det. Han har träffat en ny tjej som han försöker göra till mamman till min pojke. Jag ska bara försvinna liksom.

Han tror att jag är som hans andra ex, att jag bara ska glömmas bort och läggas "bakom sig". Men jag är hans barns mamma. Jag kommer alltid existera. Men han kan inte tänka sig det. Han vill få bort mig.

Ensam vårdnad innebär fortfarande att man han umgängesrätt med sitt barn. Men det ska gå väldigt långt innan man får ensam vårdnad över ett barn. Första steget är att kontakta familjerätten och låta dom sköta dialogen och via dom lägga upp ett växelsboende schema. Nästa steg är att kontakta en advokat och kan inte advokaterna kommer överens så går det till Tingsrätten. Att kräva ensam vårdnad kräver riktigt starka orsaker och att ta bort umgängesrätten måste byggas på att barnet far illa hos den ena föräldern. Det låter så lätt med "ansöka om ensam vårdnad", men så enkelt är det inte

Min dotter fick idag ensam vårdnad om sina pojkar men de ska vara hos pappan tors till mån morgon. Pappan är psykopat, på riktigt alltså. Han har försökt vända pojkarna som idag är 11 mot henne. Detta har pågått i 3 år. Tillslut ansökte han om ensam vårdnad och då började undersökningarna. Han försökte till slut samma vecka som rättegången var att säga att de skulle ha delad vårdnad men hon skulle få ha barnen från ons-mån morgon, men hon sa att nu får det gå till rättegång. Den veckan han hade barnen fick hon inte ha kontakt men han ringde på hennes v. Men ge inte upp eft barn hur trött eller uppgiven ni än är, barnen har bara er. Samla material, gå till soc även om vi tyckte att det inte hjälpte. Men försola och skola kan intyga om hur barnen mår på er v och på den andres v. Man måste visa att man är samarbetsvillig och att man inte vill ta vårdnaden för då kan de döma till den andres fördel. Om man inte nu har klara bevis mot att den andre motarbeta en. Så var det för min dotter, hon ville ha ensam men till slut ansökte han vilket bara var att skada henne, det fanns bevis på att han inte kom till kallade möten på soc att han sa rakt ut att han inte ville samarbeta och en undersöknkng på barnen och föräldrarna började. Undersökningen visade att pappan led av PAS el utsatte barnen för det. Googla får ni läsa om det.

Har bara hört att det är enklare idag efter någon lagändring. Man kan skylla på tex samarbetsproblem.

Vad är ert tips på att jag ska slippa denna mobbningen av honom? Jag vill att sonen ska träffa sin pappa, det har båda helt rätt i men hur ska jag som mamma komma ifrån det här nedbrytningen/mobbingen/elakheterna från pappan?

Elakheterna från pappan kan du komma ifrån genom att helt enkelt kräva att all kontakt enbart ska handla om relevanta saker kring pojken.
Har han varit hos läkaren och fått medicin som han ska ta även under din/hans vecka? Då ska detta meddelas. ALLT annat ska du ignorera hur svårt det än är. Tala om att du inte kommer att svara om han ringer, allt ska ske via sms eller mail. Skaffa ett annat telefonnummer/mailadress som någon annan har så får de skicka vidare relevanta saker till dig.
Skriv att du inte vill att han kontaktar dig på något annat vis alls någonsin och svara   A L D R I G   på något som inte har med barnet att göra och svara aldrig på de sätt du sagt ifrån att han ska kontakta dig på.

Gå sen i terapi för att stärka dig själv, det finns också en hel del saker du kan göra själv. Du VET ju att skiten han skriver om dig inte stämmer, det är hans egen sjuka hjärna som kokar ihop sånt för att han känner sig underlägsen dig eller har behov av att kontroller allt omkring sig och få allt som han vill.

Vägra spela med i hans spel, vägra brytas ner. Skitsvårt! Men ta hjälp, kolla upp alla möjliga terapier, psykologsamtal, KBT, hypnos osv. Prata med vänner, visa på hur han beter sig mot dig så att fler vet. Skäms inte! Det är inte DU som gör fel här.

Jag har ensam vårdnad och pappan har inte och kommer aldrig få umgängesrätt igen. Men anledningen till det vill du inte uppleva, han är en pedofil och har våldtagit sin dotter. 

Det är hysteriskt svårt att få ensam vårdnad, det är ännu svårare att kapa umgänget. Hemskt ledsen att säga det, men tyvärr så är det.

TS:
Först, du bör skaffa dig ett ombud som dels hjälper dig på rätt väg i denna snårskog och dels funkar som en buffert mellan dig och ditt ex.

För att det ska bli EV krävs, något förenklat,  att ingen av förälder kan tänka sig GV eller stora samarbetssvårigheter. Det verkar som det finns samarbetssvårigheter så EV borde finnas inom räckhåll.

Om det blir EV går det nästan alltid till den förälder som får boendet och mest mest umgänge. Och boendet går ofta, dock långtifrån alltid,  till den förälder som har det idag, framförallt om ettt byte skulle innebär flytt och byte av skola, kompisar mm.

Så se till att du har barnet hos dig mycket och att barnet får en bra hemmamiljö med kompisar, skola, dagis, nätverk mm.

När det gäller trakaserier, hot mm, så finns det mindra att göra. Steg ett är att ignorera och att utåt mot honom inte reagera, svara odyl. Steg två är att konskevent polisanmäla. Ta gärna hjälp av ett ombud så rätt saker lyfts fram.

Ensam vårdnad kommer ingen av er få. Även fel av dig att tro att du bara kan få ensam vårdnad. Det är till för när föräldern är riktigt olämplig på grund av droger, eller någon slags mental nedsättning.

Dagsaktuella boendet spelar ingen som helst roll överhuvudtaget för vilken förälder som får det i framtiden. Boendet kan skifta när som helst.

Jo, man kan få ensam vårdnad om det handlar om samarbetssvårigheter tex. Det dagsaktuella boendet spelar visst en viss roll i det hela. Den barnet har bott mest med har en fördel om iom det om denne inte är totalt kocko i roten, den som bor kvar så att barnet slipper byta förskola etc har också en fördel.

De där samarbetssvårigheter måste i så fall vara så grava att man skriker på varandra och helt har tappat förståndet.

Det där med boendet stämmer inte alls. Den barnet bott mest hos har inga fördelar alls. Jag har själv erfarenhet inom ämnet jag vet, du vet inte alls.

Du har ju ingen aning om vad jag vet om ämnet eller inte Och jag har bara ditt ord på att du har det och av vad du skriver så upplever jag att du inte har någon erfarenhet alls. Men det spelar ingen roll, jag tänker inte diskutera detta då det är helt OT för trådstarten.

Jag vet att boendet visst spelar roll, du vet att det inte gör det. TS gör bäst i att kontakta ett ombud som kan föra hennes talan i det hela och denne får avgöra vad denne tror är bäst i TS fall.

Jag, mamman har boendet idag.

När jag flyttade från honom i januari i år så var pojken hos mig till 90% av tiden. Dels för jag tyckte att pojken var så liten 1,5 år bara och dels för att pappan inte visade större intresse. Han kunde försvinna i dagar, ibland veckor. Så pojken och jag levde ihop.

Tills för ca två månader sen då pappan bestämmer att han vill ha fasta dagar för nu har han minsann träffat en tjej och vill veta när han ska ha pojken. Ett schema. Så han gör ett schema på växelvis boende, slutar ge mig underhåll och han kontaktar försäkringskassan om halva barnbidraget (han har HÖG inkomst men vill ändå åt dessa hundralappar..) och nu måste jag alltså bara följa hans bestämmelser pga rädsla.

Han vill inte ha sin son, han vill bara slippa betala underhåll mm. Han vet att detta skadar mig. Dels ekonomin, dels att jag och min son är så himla nära och nu bryter han det.. Vad ska jag göra? :(

Du ska kontakta familjerätten för att försöka få till ett fastställt umgängesavtal. Går inte det ta det till tingsrätten.

Överväg att anlita ett ombud.

Tack för dina svar.

Är bara så rädd att jag begär ensam vårdnad men istället förlorar den. Vi pratar om en människa (pappan) som kan sin grej. Han har så himla stort inflytande på människor. Kvinnor faller som käglor. Män respekterar honom. För han ser så viktig ut och han inger förtroende.

Han kan tala för sig.

Och jag är så svag. Han har kört mycket gaslightning på mig. Känner mig svag och knäckt. Nästan att jag också tror på honom när han säger att han är bättre pappa än vad jag är mamma. Detta vet jag inte stämmer. Han kan lätt få för sig att igen överge sin son.

Jag avskyr att han först nu vill träffa sin son 'regelbundet' ENDAST för att han inte har råd längre att betala underhåll (dejtar man så vill han hellre att pengarna ska dit). När sonen är hos sin pappa så är han först på förskolan och sist hem... Han låter honom äta frukost på förskolan till och med.. Känns som han inte vill ha sonen utan mer hämnas/skada mig.

Hatar ALLT detta! Vill bara ta min son och få ett lugnt liv. Ge sonen all trygghet och kärlek. Hans pappa använder alla människor som spelbrickor :(

Anlita ett ombud.

Är det lönt att polisanmäla händelser där jag bara har ett vittne? Av tex 30 olika misshandeltillfällen?

Ja