Inlägg från: Sphynxey |Visa alla inlägg
  • Sphynxey

    Överviktigt barn – hur göra?

    Hej alla!
    Min yngste (10 år) har under det senaste året successivt gått upp i vikt, och nu är han klart överviktig. Jag vet inte hur jag ska göra med detta; det är ju inte bra med en övervikt, men samtidigt vill jag inte hålla på med nån vikthets. Jag lider själv av en svår ätstörning sen 30 år tillbaka, så jag vet vilket skit det kan leda till. 

    Vad skulle ni ha gjort i den här situationen? Skulle ni ha låtit det hela bero (fast det är ju det jag har gjort hittills, och det har ju bara blivit värre...), eller skulle ni ha gjort nåt åt det? Och i så fall, HUR hade ni gjort? Hur hade ni förklarat, och hur hade ni gjort rent konkret - förbjudit alla former av "onyttiga" saker? Begränsat hans matportioner? Sett till att han motionerade mer...?

    Jag vill verkligen inte plantera några jobbiga tankar hos honom, men samtidigt vill jag ju inte att han ska behöva dras med en övervikt som är dålig för hans hälsa... Det värsta är att hans bröder allihop är smala som tändstickor, och de äter frejdigt godis, kakor, glass osv utan att det händer ett enda dugg med deras vikt. Så där är ju också ett problem - det finns ju ingen anledning att säga att de inte ska få äta glass eller godis (inom rimliga gränser förstås!) bara för att lillebror inte får. Samtidigt blir det ju jätteorättvist om de får äta, men inte han...

    Någon som har några kloka tankar om det här?

  • Svar på tråden Överviktigt barn – hur göra?
  • Sphynxey

    Oj vad många svar! Tusen tack för detta!

    Jag känner att jag måste förtydliga det här med våra matvanor lite: just pga min egen ätstörning äter vi väldigt "rätt" hemma; jag har varit i vården i många år, och hårddrillats i hur man ska äta på ett bra och sunt sätt. Jag unnar barnen godis i måttliga mängder på fredagskvällarna och när nån fyller år eller liknande (vilket för övrigt inte är något problem överhuvudtaget; i alla fall inte enligt någon av alla de dietister jag haft genom åren). Men jag inser nu att jag uttryckte mig otydligt innan ? jag menade bara att de andra barnen utan problem kan äta glass, kakor, godis och liknande NÄR DET BJUDS ? inte att de sitter och proppar i sig det för jämnan. Min undran var alltså snarast om jag ska säga att min 10-åring inte får äta sötsaker ÖVERHUVUDTAGET... men då uppstår problemet med att antingen behöva förbjuda enbart honom, eller säga till de andra barnen att de inte heller får äta nåt. Inte helt lätt. 

    Jag har hur som helst fått många kloka och tänkvärda svar, vilket jag verkligen uppskattar och tackar för. Det är så lätt att fastna i sina tankar om hur man ska göra för att göra "rätt". Några av era svar svarar jag närmare på i det följande Glad

  • Sphynxey
    Anna60 skrev 2017-09-14 15:42:40 följande:

    Har du låtit kolla hans sköldkörtel? Det är oerhört vanligt att sköldkörteln kluddar och att ämnesomsättningen sjunkit. Det låter ju väldigt konstigt att hans syskon är pinnsmala och han är överviktig.


    Det är en väldigt intressant tanke. Jag har faktiskt aldrig tänkt så långt, men det skulle förklara en del... Jag tycker inte att han äter mer än sina bröder just, och när det gäller motion... ja, alltså, ingen av dem är jättebra på det där, men han är ändå den som rör sig mest ? en av hans favoritsysselsättningar är att gå fram och tillbaka i köket och prata med mig medan jag diskar, lagar mat, stryker... Det blir ju i alla fall ett par timmar om dan som han promenerar runt Glad Ska faktiskt ta och kolla det där. Det borde ju gå att ordna via skolsköterskan?
  • Sphynxey
    Studentpappa skrev 2017-09-14 15:47:03 följande:

    Dra ner på godsaker för hela familjen, laga bättre mat. Rör på er tillsammans utan att det behöver vara riktat till barnets övervikt etc.

    Jag involverar mina barn när jag tränar, sen hoppar jag studsmatta med dem cyklar bara för att cykla osv. När de blir tillräckligt stora kommer jag försöka få dem att springa med mig. Vi har sprungit barnlopp sedan de var bara några år bara som en rolig grej utan att lägga någon prestige i det. Lika på vintern åker vi längd och sedan pulka som en lek de tänker inte ens på att de tränar egentligen.


    Det låter som att du har en väldigt bra livsstil med dina barn - härligt att läsa Glad Mitt problem är att jag själv inte får lov att träna en massa, så det blir svårt att göra så mycket med barnen på det sätt du beskriver... Rynkar på näsan
  • Sphynxey
    Anonym (Z) skrev 2017-09-14 16:00:18 följande:

    Trumma in goda vanor. Inga sötsaker eller skräp till vardags. Inga sötade drycker. Var noga med att servera färska grönsaker till varje måltid, ställ gärna fram dem först så de säkert äts. Skippa halvfabrikat, laga bra mat.

    Använd inte helgerna som ursäkt för att vräka i sig godis, lär barnen måttfullhet. Man äter lite av det som är onyttigt och mycket av det som är nyttigt.

    Se till att sonen rör på sig i vardagen, cykla, gå, springa. Någon fysisk aktivitet ett par ggr / vecka.


    Ja, går gör han mycket - om än inomhus... se även mitt svar till Anna60. Han cyklar även till och från skolan, vilket blir ca en halvtimmes cykeltur per dag. Jag vet inte om man borde försöka få honom att röra sig ännu mer?
  • Sphynxey
    Magzzan skrev 2017-09-14 16:15:41 följande:

    Har själv en son med övervikt. Vi jobbar tillsammans med dietist på barnmottagningen. Du kan ju ta hjälp av skolsköterskan också.

    Det vi gör är att kontrollera hans portioner alltid bara en portion och uppmätt med hans hand. En knuten hand potatis,pasta eller ris, Samma med kött+sås, grönsaker fritt.
    Ibland vill han ha mer men d gäller det att stålsätta sig och säga nej du har fått din portion. Självklart äter inte vi i familjen mer heller.
    Inga efterätter i veckan inga sötsaker i veckan endast lite på lördagen och läsk bara fredag och lördag kväll.
    Jag försöker tänka att det är för hans skull. Min son har även egna kantiner i skolan med rätt uppmätt mängd mat vid varje måltid.


    Åh, väldigt intressant att läsa detta! Hur tar din son allt detta? Har ni pratat med honom kring hans vikt, eller tar ni det på ett mer allmänt plan, som att detta är bra för hela familjen? Fast det är klart, han måste ju förstå att det är specifikt knutet till hans vikt när ni går till dietist med just honom... så hur har ni pratat med honom kring detta? Hur tar han det? Sen är det ju det här med att begränsa maten... Dels känns det ju fel att inte låta barnen sig mätta (vilket de inte blir på en vanlig portion); dels behöver de andra barnen ju allt de äter ? de är som sagt jättesmala allihop - på gränsen till magra...
  • Sphynxey
    John22 skrev 2017-09-14 16:38:42 följande:

    Frågan är alltså om du ska fördöma honom till ett liv av fetma eller om du ska se till att han äter i måttliga mängder och rör på sig dagligen?

    Svaret är givet.


    Ja, när du formulerar det så... så ja, då är ju svaret givet. Min fundering var väl snarast om jag borde ha lite is i magen och vänta och se... Kanske är det bara en övergående fas - tidigare var han ju också smal... Mer så tänker jag.
  • Sphynxey
    Anonym (Ingen expert) skrev 2017-09-14 17:28:57 följande:

    Jag är ingen expert, men när det gäller barn så måste hela familjen engagera sig.
    Ha som vana att alla i familjen går 20-30 minuter om dagen. Ett annat sätt är att äta på mindre tallrikar och vänta en stund tills man tar nästa portion. Det bästa är nog att ta kontakt med en dietist och få hjälp och stöttning. Hela familjen måste börja med de nya vanorna.


    Hm... ja, alltså, promenerar gör han betydligt mer än 20-30 minuter om dan (se även mitt svar till Anna60). Och vår kosthållning är bra (se inlägg #10). Problemet ligger nog närmast i att barnen äter för mycket mat ? dvs för hans bröder är det ju inte för mycket...
  • Sphynxey
    C78 skrev 2017-09-14 19:07:31 följande:

    Vet inte vad ni har för kost i familjen som det är nu men när min mamma fick diabetes och var tvungen att gå ner i vikt var det långsamma kolhydrater som gällde. Hon ändrade kosten där och då och gick ner. Hon mår i dag väldigt bra. Hon håller sig fortfarande till den kost som får hennes kropp att må som bäst (långsamma kolhydrater) men unnar sig onyttigheter nån gång varje vecka. Typ lördagsgodis. Kanske detta är något för din familj att prova? Det gynnar alla och ingen behöver känna sig utanför. Fortsätter din sons viktuppgång hade jag tagit kontakt med läkare och kollat hans värden. Lycka till :)


    Ja, detta låter precis så som vi redan lever... se även #10. Kanske har du (och Anna60) rätt i att det kan vara nåt faktiskt problem med hans ämnesomsättning, så att jag borde söka för det...
  • Sphynxey
    6barnMadde skrev 2017-09-14 22:45:17 följande:

    Hej! Jag skulle dra ner med sötsakerna för alla barn, att de t.ex. bara få äta vid en helgdag t.ex. Sen kan du ju alltid ta med dig barnet/barnen när du kanske ska ut och gå eller ta med dom och simma/bada? Det bästa är nog att dra med hela familjen istället för bara honom för så kommer han tillslut ändå fatta att du/ni gör så för han är överviktig. Och om man då ist dra med alla barnen så borde inte samma tankar komma i hans huvud. Vill ju inte att han ska må dåligt över sin övervikt då min bror när vi var små var överviktig och då klantade vår ena förälder till det och sa att han inte få vara tjock mer och att han måste äta lite och inget godis alls för då fortsätter han bli fet. Vet att brorsan har men för det ännu idag då han är väldigt viktig av vad han äter. Jag tror det kommer funka bra! 


    Åh - stackars din bror! Ja, det är ju precis en sån situation jag vill undvika... Och ja, jag tror ju också att "samma för alla" är det bästa... 
  • Sphynxey
    C78 skrev 2017-09-14 22:54:58 följande:
    Ja det är långt i från alla fall av övervikt som har med kosten att göra. Och hade matvanorna hos er varit helt upp och ner borde kanske fler i familjen haft övervikt. Jag tror ni kan få en del svar och hjälp hos läkare. Hoppas det löser sig på bästa sätt för er/sonen.
    Tack! Glad
  • Sphynxey
    Anonym (Z) skrev 2017-09-15 05:47:50 följande:
    Det är jättebra vardagsmotion! Har han något fritidsintresse där han rör sig mer intensivt? Om inte så kanske ni kan få honom att intressera sig för något?

    Att kolla upp sköldkörteln är också en bra idé, boka tid på vårdcentralen.

    Tänk på att små förändringar kan göra stor skillnad över tid. Fundera över om han äter någon kalorifälla ni inte tänker på. Vad äter han efter skolan innan ni kommer hem? Kanske har han lagt till någon vana ni inte har koll på?
    Nej, han har inget fysiskt krävande fritidsintresse; när han var liten tränade han karate, men slutade när han var sju... Kanske skulle uppmuntra honom till att ta upp det igen Glad Vad gäller kalorifällor som jag inte känner till (skriver "jag" eftersom jag är själv med barnen) så... ja, jag vet ju inte förstås, men alla ungarna är väldigt noga med att fråga om lov innan de tar nåt hemma (och jag skulle märka om de tog nåt... jag har sjuklig koll på vad vi har hemma {#emotions_dlg.djavulsk}) Det skulle vara om han gick och köpte godis eller nåt efter skolan, men jag vet inte varifrån han skulle få pengarna till det... och, helt ärligt: jag tror inte att han skulle göra det utan att berätta det. Men å andra sidan tänker väl kanske alla mammor så - att deras barn är små änglar som alltid berättar allt Oskyldig Vad gäller koll av sköldkörteln tänkte jag ta det med skolsköterskan på måndag, men man kanske kan gå direkt till vårdcentralen?
  • Sphynxey
    pallazathena skrev 2017-09-15 18:33:59 följande:
    Fel. Okunnigt och felaktigt påstående. Allt mer forskning visar att fetma kan vara väldigt ärftligt, och ekvationen är inte så enkel som kalorier in och ut. Vidare säger forskning att motion har en mängd hälsovinster, men långvarig viktnedgång är inte en av dem. Kolla tex upp hur mkt du måste röra på dig för att förbränna en chockladkaka eller en påse chips.
    Njae, okunnigt och felaktigt är det väl inte ? Anna60 säger ju istället precis det som du också säger; att det kan vara annat än bara maten som spelar in. Det hon föreslår handlar iofs inte om ärftlighet, utan om sköldkörtelrubbning, men ändå; principen är ju den samma. Hon, precis som du, uppmärksammar att det faktiskt inte behöver vara kosthållningen det är fel på. Sen kan ju tilläggas att i det här fallet är det nog inte ärftlighet som är "boven". Det finns inte öht övervikt i släkten - snarare tvärtom. Kanske nån på hans pappas sida - jag har inte full koll där - men inte i hans pappas närmaste familj i alla fall. När det gäller motion vs viktnedgång slutligen så har du givetvis rätt - det krävs en jäkla massa motion för att gå ned i vikt (haha - tro mig; jag kan alla såna där listor baklänges i sömnen...), MEN en bra fysisk kondition gör det å andra sidan lättare att hålla en normal, hälsosam vikt. När jag funderar på om han rör sig tillräckligt mycket tänker jag inte i termer av att han ska motionera bort övervikten, utan jag tänker i termer av om han är i tillräckligt bra fysisk form. En fysiskt välmående och hälsosam kropp kan också ta nån liten onyttighet nån gång emellanåt bättre än en osund kropp. Är du med på hur jag tänker? Och sen är det ju samma sak med _intaget_ av kalorier, som med uttaget: man brukar säga att det krävs ca 7000 kalorier för att man ska gå upp ett kilo ? dvs, precis som man måste motionera rätt rejält för att gå ned ett kilo, måste man stoppa i sig rätt rejält för att gå upp ett kilo. Men nu kom jag visst lite av banan...
  • Sphynxey
    elin1989 skrev 2017-09-16 18:32:59 följande:
    Med motion så handlar det dock mycket om att man får upp flåset, alltså att pulsen går upp och man svettas. Att gå fram och tillbaka i köket i spatsertakt är inte samma sak som att röra sig ordentligt, typ springa eller spela fotboll.
    Njae... det beror ju på vad det är vi talar om, iofs. Gång som ett sätt att förbränna kalorier är relativt oberoende av vilken hastighet du håller, eller hur ansträngande det är (fast du måste så klart gå under en längre stund, om du har en långsammare takt). Gång som ett sätt att förbättra sin kondition, däremot, är ju beroende av att man faktiskt anstränger sig. Men sen är motion ju (som nämndes i nåt tidigare inlägg) tämligen ointressant ur ett kaloriförbrännings/vikt-perspektiv så... summan av kardemumman blir ju ändå att det så klart är bättre med ett konditionsförbättrande alternativ. Jag ville bara klargöra att det är en skillnad mellan motion för att bränna kalorier, och motion för att förbättra konditionen. Glad
  • Sphynxey
    whitestar skrev 2017-09-16 19:38:13 följande:

    Sonen är också överviktig 10 år gammal. Vi har fått brev av skolsköterskan om vad vi kan tänka på. Ex. Max en halvliter läsk/sötad dryck i veckan. En liten mängd godis och max 2 fikabröd i veckan . Vi följer inte strikt hennes råd men har meddelat alla släktingar så at inga mängder med fika sätts fram när vi hälsar på eller får besök och att det endast serveras mjölk eller vatten vid gemensamma middagar. Eftersom han ej går nån aktivitet har vi sagt att han får lov att ta sig själv till o Från skola (ca 2 km en väg) antingen med cykel eller promenader.

    Vi har naturligtvis inte nämnt nåt för han att han väger eg. För mycket utan sagt att det är bra o nyttigt för kroppen att röra sig och äta nyttigt så att man ska få må bra.

    En annan sak som dietisten anmärkte på var att i den åldern ska man ej banta utan se till att vikten hålls så kommer barnet växa ikapp med längden till slut.


    Ja, det låter som att vi redan gör mer än det er skolsköterska föreslår... Hur går det för er son? Får det resultat tycker du? Väldigt bra det där med att man inte ska banta i den åldern, utan att de kommer att växa ikapp, så länge de inte fortsätter att öka i vikt.
  • Sphynxey
    Anonym (en till) skrev 2017-09-16 21:21:53 följande:

    Här är en till med ett barn som är överviktigt och jag tycker bara tanken på det är svår att bära.

    Vår son är snart sex år. Han är inte jättestor så med kläder ser han ut som övriga barn i hans ålder. Men utan kläder så har har en mage och är stabilt byggd. Jag har tagit kontakt med BVC om detta, de har vägt och mätt vid flera tillfällen och säger sig inte vara alltför oroade. Han ligger ca 1 kg över vad som anses vara normalvikt för en pojke i hans ålder. 

    Sonen är glad i mat, ofta får man stoppa honom när han äter, förklara att "nu räcker det så att du inte får ont i magen". Annars så äter han inga konstigheter eg. Inga sötsaker på veckodagar, glass på lördagar. Nästan aldrig söta drycker, i princip aldrig godis. Äter bra och familjevänlig mat varje dag. Försöker servera mycket grönsaker. Han är ett mycket aktivt barn och älskar att röra på sig. Glömmer bort att äta när han har roligt och leker.

    Jag blev själv knubbig som elvaåring vilket resulterade i svår anorexia i många år då jag blev retad. Har varit underviktig sedan dess. Så övervikt känns väldigt stigmatiserar och jobbigt för mig. Jag vill verkligen det bästa för mina barn och vill inte att de ska behöva lida för övervikt!

    Kan nämna att jag, min pappa och min syster har låg ämnesomsättning och medicinerar för detta. 


    Åh, jag lider med dig... För att nu låta väldigt pretentiös eller vad man ska säga, så tror jag helt ärligt inte att det går att förstå för nån som aldrig haft en ätstörning exakt HUR jäkla mycket skit en sån här sak sätter igång i hjärnan på en anorektiker... Det blir liksom fel på så många plan :( En fråga (som inte har med ursprungsfrågan att göra, och som du självklart inte behöver svara på om du inte vill)..: borde du verkligen äta medicin för att öka upp ämnesomsättningen när du har anorexia? Kanske en jättedum fråga... men i mina öron låter det som nån skulle säga till mig att äta bantningspiller... Vet din läkare om att du har en ätstörning, så att han kan sätta det i relation till hur bra det är att öka upp din ämnesomsättning? Som sagt - du behöver självklart inte svara på detta om du inte vill 
Svar på tråden Överviktigt barn – hur göra?