Tufft med 2åring och bebis
Vi har en son som är 2 år och 3 månader och en bebis på 6 veckor. Innan bebisen kom flyttade vi sonen till eget rum vilket gick bra. Ibland har han ropat och då har han antigen velat komma in till oss eller velat ha hjälp att somna om i sin säng. Vi har kunnat natta båda två även om han alltid väljer mig istället för pappa om man frågar. Han pratar väldigt bra och är bra på att uttrycka vad han vill om han blir ledsen osv.
Till en början när lillasyster kom funkade nätterna som vanligt. Pappa fick natta dom kvällar bebis ville äta och sonen ropade på pappa på natten när han vaknade vilket han aldrig gjort Innan, har bara varit mamma. Dom två veckor pappa var hemma umgicks han och sonen väldigt mycket. Innan dess hade sambon även haft 4 veckors semester så sonen var ju van att ha pappa hemma. Han blev ganska avig mot pappa när han började jobba igen och väldigt mammig. Lessen när pappa ska natta osv. Han blir numera väldigt ledsen och arg när pappa jommer in till honom på natten. Han vill att jag ska komma och det hjälper inte att han får komma in till stora sängen där jag ligger med bebisen. Oftast vaknar han vid 5 och fortsätter då gråta i vår säng. Ibland somnar han om en stund annars får vi gå upp. Nu har pappan sovit i hans rum nåra nätter men han vill bara att jag ska komma när han vaknar. Bebisen har det jobbigt med magen och skriker en del på nätterna så för att jag också ska få sova är det helt enkelt bara så att sambon får ta sonen. Jag känner bara, vad gör vi för fel?
Jag förstår att det är skitjobbigt att få syskon när man är 2. Men snälla säg att det blir bättre? Jag försöker spendera varenda minut som bebisen sover med stora sonen. Så gott det går då bebisen helst sover i famnen, hon börjar dock uppskatta selen så det är bra. Jag försöker inkludera honom i blöjbyten, matlagning osv så att vi kan umgås även om vi inte bara leker. Laddar upp med böcker i soffan att läsa när jag ammar. På helgerna blir det rätt mycket pappatid vilket dom båda uppskattar.
Jag behövde få skriva av mig lite. Jag är så trött. Hur reagerade era 2åringar på syskon?