Tufft med 2åring och bebis

Vi har en på 1 år och en på 2,5år. Vi har helt enkelt prioriterat bort sömn. Ingen av oss har sovit på 1 år. Underligt nog så klarar vi oss numera på 2-3h sömn per dygn. Det blir bättre för ni vänjer er.

Vår äldsta är extremt pappig och den yngsta är mammig.

Låt sonen flytta in i ert rum med bebisen (inte "bebis"). Det är en övergångsperiod!

Varför får ni så få timmars sömn per dygn? Sover era barn dåligt? Ja jag antar att vi vänjer oss. Det blir väl bättre med tiden det känns bara tufft just nu.

det går över, det är en fas. vi fick nr 2 exakt en vecka efter nr 1 blev 2år.

lycklig var hon över lillebror och visade inga tydliga tecken på avundsjuka men kunde sova dåligt bli ledsen över saker hon annars inte blivit samt grät hon en lång period på förskolan.

nu är dom 3 och 1, bästisar!

Förlåt men det där är ju inte normalt? Sover inte era barn på natten? Har också 2st (en på 10mån och en på 2år) och båda sover hela natten. Barnen somnar kl 19, jag brukar lägga mig 22 och sen går vi alla upp ca 6.30-7. Jag sover alltså ca 8-9h/natt minst.

Det där låter inte riktigt bra. Varför sover inte barnen?

Nä vår två åring har någon sömnstörning och väcker syrran :( så helt normalt är det inte. Han är under utredning så vi hoppas att vi får sova nån gång i framtiden...

Fast det där är inte heller normalt, att få så mycket sömn med två så små, då får man skatta sig lycklig.

Följer..

Vi gjorde så att 2-åriga sonen fick sova i vår säng och bebisen i sin säng. Sen när sonen blev lite äldre ställde vi in en växasäng i vårt rum. Han sov där tills han var 4, sen ville han själv byta rum. Han fortsatte att komma in till oss på nätterna ett tag men jag antar att han behövde den närheten helt enkelt.

Lillasyster har aldrig sovit i vår säng eller kommit in till oss på nätterna mer än när hon är sjuk. Alla har olika behov.

Lycka till TS :)

Missade meningen där du skrev att han inte vill sova i er säng. Har inga andra tips att komma med men vill bara lugna att allt går i faser, ibland en bra fas och ibland en mindre bra.

Stor styrkekram

För att orka kan jag varmt rekommendera att ni föräldrar sover skilda åt. En har barnjour och den andra sover ostört i annat rum. Att få sova ostört 8-9 timmar i sträck varannan natt gör under! Vi har gjort så under flera år (ett barn med ovanligt orolig sömn) och det har räddat både psykiska hälsan och förhållandet, känner jag mig rätt säker på.

När jag fick barn nr två var storebror 2,5. Han hade också haft rätt ok rutiner innan men när lillebror kom blev det jättestökigt så vi gjorde så att jag sov med barnen i vår dubbelsäng. Pappan sov i vårt gästrum. Det blev bäst för alla. Jag låg oftast ned när jag ammade och då fick storebror också komma och lägga sig och gosa med oss om han ville.

Och det är en fas - det känns som en evighet när man är mitt uppe i det men det går över.

Tack för att ni svarar! Skönt att höra att man inte är ensam och att det blir bättre. Vi försökte igår med att jag skulle sova med båda barnen men sonen ville absolut inte bli nattad i stora sängen "sova i min säng" sa han. Han vaknade vid 5.15 i morse men var inte ledsen utan så vara till pappa att han ville ha en kram av mamma på golvet ( han ville inte lägga sig i sängen för att sova mer) så då kom dom in till vårt sovrum och så kramades vi sen gick vi upp. Så skönt med en morgon utan tårar.