Vi som valt att leva kvar i relationen trots otrohet - kom hit så stöttar vi varandra!

Jag vill inte lämna min sambo, därför har jag valt att inte göra det. Han är dessutom väldigt ångerfull och kan själv inte förstå hur han kunnat göra mig så illa. Självklart förtjänar ingen att bli utsatt för ett sådant svek av någon man älskar. Om vi kan bli 100% lyckliga tillsammans vet jag inte, kan inte påstå att vi var det innan heller. 

För både mig och honom blev det här, hur sjukt det än låter, en ögonöppnare. Han trodde inte att jag ville leva ihop med honom av kärlek, vilket inte är helt oförståeligt pga saker jag sagt osv. DET är självklart ingen anledning till att vara otrogen, skulden till det är enbart hans. Jag har alltid varit dålig på att kommunicera i mina relationer, så även han. På något sätt gjorde allt detta att vi upptäckte att vi faktiskt hade äkta, starka känslor för varandra. Vi lär oss ständigt att kommunicera och det är ett hårt jobb, men vi ger inte upp!

Det gör mig lite ledsen att andra människor (i denna och liknande trådar) så gärna vill säga att vi som stannar gör fel och att den otrogne troligen kommer göra det igen osv. Särskilt här där tanken var att stötta varandra. Jag har faktiskt några exempel i min egen närhet där man lyckats gå vidare tillsammans, så det går uppenbarligen:)

Kan ju bara svara för mej men jag har ju känslorna för min man. Trots otrohet ändrar det inte på mina känslor! Ilska, besvikelse, sorg, smärta mm blandas av sin kärlek till sin partner!

Tänker att det kanske är orsaken hos många av oss, varför ska vi lämna någon vi älskar? Det borde väl ligga hos den otrogne att göra kan jag tycka!

Sammanfattning av tråden: Era män har inte varit otrogna utan varit med om en olycklig storm som svept med dom i otrohet. Dessutom var ni inte perfekta så skulden är delvis er.

Det finns hopp om en helt annan framtid för han är ju Så rädd för att förlora er och det kommer aldrig hända igen.

Om det gör ni kommer ni göra slut. Den gången. Och det vet dom.

Stort självbedrägeri.

Ja, tyvärr är det ju så att man tappar respekten för den som varit otrogen.

Jag skulle nog både kunna ljuga min man rakt upp i ansiktet och vara otrogen mot honom utan några större samvetskval...

Nu har jag ingen lust att vara otrogen mot honom, men det beror mer på att jag inte är sugen på att ligga med någon annan, än på moral...

Just nu mår jag verkligen dåligt. 

Ni som fortsatt med er partner, av vilken anledning vill de fortsätta med er? För att de är så fantastiskt kära i er, de älskar er, ni är bra föräldrar till deras barn, ekonomi, barnen, det är jobbigt att flytta etc.?

Har ni berättat för utomstående, i sådana fall vilka?