Anonym (Hill) skrev 2017-09-28 06:38:07 följande:
Faktiskt en väldigt god tanke tycker jag.
Känslan av att ha blivit lurad är ju fruktansvärd. Och känslan av att allt varit en enda stor lögn är ju rent av pissig. Men kan en inte ändå se det mer som att " ok jag visste vår relation inte var perfekt men jag har ändå haft det bra och varit lycklig under den tiden jag var ovetandes om otroheten". Värre är det ju egentligen för den parten som undersöker om gräset alltid är grönare, ljuger och smusslar. Hur lycklig är den?!
Och det tredje, att bli "skuldbelagd" av andras tyckande osv. det får vi nog räkna med även fortsättningsvis. Men lika ofta som vi brukar höra talas i "styrkan att lämna" tycker jag att vi borde tala om "styrkan att faktiskt vara kvar". Det krävs en del styrka att faktiskt vara kvar och ta itu med det jobbiga (nu menar jag inte att lämna är flyktbeteende eller att det är mindre jobbigt, det är bara ett annat val). Jag själv har en väldigt god självkänsla i botten (oavsett vad andra tror) men mitt självförtroende sviktar emellanåt såklart, vilket gör att jag många gånger tvivlar på relationen och undrar hur ska det bli.
Håller med dej i det mesta!
Jag märkte att min partner (på något konstigt sätt) lyckades få mej att ha det dåliga samvetet. Fick mej att be om ursäkt för att tilliten var trasig. Har funderat på det mycket- antingen handlar det om att döva sitt samvete eller att inte våga ta hand om sina egna känslor..inte vet jag.
Jag har olika vänner jag vänder mej till när jag behöver prata och lufta det som hänt, beroende på mående hos mej själv väljer jag vilken vän jag pratar med. T.ex. en vän är med på min linje att jag valt att stanna i relationen, vännen stötte mej och uppmuntrar mej i mitt beslut. En annan vän tycker min partner är en idiot och pratar allt annat än gott om denne och otroheten.
Så man kan ju använda vännerna och utnyttja deras ställning till det för egen vinning.
Även om man som vi valt att stanna går ens känslor i bergochdalbana. Man känner skam, skuld, besvikelse, sorg, ilska -ibland nästan hat, kärlek.
Vi går igenom en krisreaktion och den har 4 faser (chock-, reaktions-, bearbetnings- och nyorienteringsfas) som alla skall gås igenom för att komma vidare.
