MR Human skrev 2017-10-26 10:13:02 följande:
Så här är det för mig som stannade kvar i ett förhållande där min fru varit otrogen på det värsta sviniga sättet
Jag tror, åtminstone om vi pratar om en längre otrohet, eller en sk "affär" där partnern fått känslor och blivit kär i en annan men behållit dig som en slags säkerhet! För en säkerhet är precis det du blivit nedgraderad till.
1. inse att den som bedragit dig inte har älskat dig på samma sätt som du älskat honom/henne!
Det spelar ingen roll hur mycket ursäkter och förklaringar / bortförklaringar du får. H*n tog det steget frivilligt och valde bort dig och tillät dig att bli förnedrad och kränkt. Det som H*n gjorde handlade helt och hållet om egoism och respektlöshet!
Ett ONS i fyllan skulle kanske kunna förlåtas och klassas som ett misstag!
2. Inse att din tillit till människan för alltid kommer att vara borta!
Det spelar ingen roll hur mycket ni än pratar med varandra eller går i terapi. När din partner är ute på julfesten eller på en konferens med jobbet ett par dagar där alkohol finns i bilden kommer dina tankar på otrohet ändå. H*n ljög för dig tidigare utan problem trots att de visste vad de riskerade. Är det annorlunda nu?
3. Du kommer att bära en sorg inom dig som aldrig kommer att försvinna helt!
Du blev bortvald och fick aldrig chansen att göra dina egna val eller hävda dig. Den som bedrog dig stal din tid. Vid en långvarig otrohet så känns detta som någon stulit ditt liv.
4. Du kommer aldrig kunna älska din partner igen på samma sätt!
Man kan få det bra om man kommer över en otrohet. t om mycket bättre på många sätt. Men känslan av att det är ni mot världen, eller den stolthet du kände över din partner kommer aldrig mer tillbaka.
5. Du kommer förmodligen att ha en affär eller sex med andra själv efter ett tag.
Dina gränser är borta. Om du aldrig tidigare varit tillgänglig för en flört kommer du nu att se på andra människor på ett annat sätt. En som tidigare bara var t ex en kollega kan du nu ha sex med. Du kommer inte att bry dig så mycket längre.
Så för att sammanfatta:
Det går att fortsätta, det går att fortsätta älska och det går att få ett bra liv men det blir med som med en ny människa . Ett nytt förhållande med nån som du egentligen aldrig kommer att lita till 100%. Du kommer med stor sannolikhet att vara med andra du också. Om inte för att hävda dig själv och du kommer inte att bry dig nämnvärt vad din partner tycker om det.
Så är det åtminstone för mig idag. 2.5 år efter det kom fram att min fru bedrog mig med min bästa vän i 7 månader innan vi skaffade barn och gifte oss.
Vi är fortfarande gifta och har det "bra". Jag som var den trognaste killen som fanns har nu haft sex med ett par andra tjejer.
Jag har själv blivit den skitstövel som jag föraktat i hela mitt liv. Jag bryr mig inte längre.
Jag håller inte med dig om allt det du skriver.
1. I vårt fall vill jag påstå att han älskade mer än jag under längre perioder. Jag var verkligen ingen bra partner. Därmed inte sagt att jag lägger ansvaret på mig själv för hans otrohet. Det valet var endast hans. Dock tycker jag att båda i en relation måste ta ansvar för att det ska fungera. Jag var inte vidare bra på det.
2. Ja, jag har dock tidigare varit svartsjuk innan han var otrogen så är inte helt och hållet nytt i vår relation. Självklart känns det värre nu när han faktiskt har passerat en gräns.
3. Japp! Här var det dock ingen långvarig otrohet. så stulet liv känner jag inte.
4. Njae, säger jag där jag är nu(10 månader senare). Jag känner att jag älskar honom igen på något sätt. Olika omständigheter i vårt liv gjorde att jag "glömde bort" att älska. Det som hände gjorde det viktigt igen.
5. Har absolut inga tankar på att vara otrogen. Har inte känt någon attraktion till någon alls under den här tiden. Däremot så är jag mer attraherad av min partner. Klart detta kan ändras, men jag skulle aldrig vilja såra honom på det sättet. Jag har varit otrogen tidigare i en annan relation. Har inget som helst behov att hävda mig.
Min partner har visat väldigt mycket ånger, gråtit mycket och bett om förlåtelse tusen gånger. Han förstår inte själv hur han kunde gå så långt. Han har alltid visat mig uppskattning och kärlek och nu gör han det ännu mer. För mig har det varit allt det som gjort att jag överhuvudtaget har kunnat fortsätta. Jag har fått ställa frågor om och om igen, han har svarat trots att jag ser hur det plågar honom.
Klart att det är mycket som är jobbigt. Jag vill ha full koll, blir orolig så fort något inte känns som det ska, är inte överförtjust i att han gör saker på egen hand.
Men jag har valt att stanna och då anser jag att jag måste göra det jag kan fullt ut. Jag vill ärligt kunna säga att jag gjort min bit om vi ändå skulle gå skilda vägar längre fram.
Vill du fortfarande leva med din fru?
