Vi som valt att leva kvar i relationen trots otrohet - kom hit så stöttar vi varandra!

Jag är kvar hos min fru. Hon hade en affär med en man i bekantskapskretsen i flera månader. Det är 2,5 år sedan det kom fram och jag har fortfarande inte gått genom alla faser. Allt i vårt förhållande har precis som du säger blivit så mycket bättre. Detta pga att hon totalt ändrat sitt sätt och blivit helt annorlunda. Det finns inte mycket kvar av den gamla kvinnan. Men jag är fortfarande arg. Jag känner mig bestulen på mina beslut och känner mig väldigt förnedrad och kränkt.

Detta kommer jag som det känns nu aldrig att komma över. Ilskan finns kvar och förpestar mitt liv. VI har barn så det är därför som jag inte lämnat.
Mina dagar går ut på att jag väntar på att något ska hända. Inom mig vet jag att förhållandet är slut men jag har inte ork att göra något så därför låter jag saker och ting bero. Jag kommer aldrig att älska henne igen som jag gjorde tidigare.

Det är så mycket som går sönder vid en otrohet, speciellt vid en långvarig.
Det som är värst för mig är alla minnen som blivit förstörda. En fin tid där vi gjorde mycket tillsammans som var värdefull för mig har nu förvandlats till nåt fult. Inget var äkta..

Anonym (annorlunda)

Äldre 13 Sep 11:23

#7

Anonym (Apa) skrev 2017-09-13 10:46:25 följande:

Och till dig Annorlunda säger jag skilj dig eller bestäm dig för att älska din nya fru, men du måste göra endera annars kommer du gå under. Min mamma upptäckte min fars långvariga otrohet men de skiljde sig inte för hon velade och sedan gick min far hastigt bort i cancer. Så nu sitter hon och är bitter över att alla hennes minnen är nedsolkade och förljugna och att hon aldrig riktigt fick upprättelse och hon kan heller inte sörja honom på riktigt.

Ja du har naturligtvis rätt. Önskar det fanns en tablett som man kunde svälja som tog bort smärtan bara så man liksom kunde omfamna det nya!
Jag är full av beundran för människor som har den förmågan. Själv klarar jag det inte.

Anonym (annorlunda)

Äldre 14 Sep 14:51

#22

Anonym (Hill) skrev 2017-09-13 16:30:35 följande:

Hej,

Tack för ditt fina, om inte hjärtskärande, svar. Det finns mycket jag känner igen mig i det du skriver såsom kränkt och känslan av att vara bestulen på mina beslut. Lurad, kort och gott. För det väcks ilska, vrede, bitterhet över att ha behandlats såhär respektlöst. Fanns inte jag eller mina känslor alls med i bilden då han fattat sådana här beslut, gång på gång, bakom min rygg? Har han i vissa fall tyckt att jag förtjänat det? Och har han inte alls värdesatt de bästa stunderna/minnena vi haft osv?

Du säger att hon har förändrats totalt (och er relation till det bättre), på vilka sätt då? Vad hade hon för förklaring till det som skedde? Och har hon någon aning om dina tankar nu?

Kram

Ja det har hon. Jag har skrivit min berättelse här ett par gånger när det var rätt så nytt i andra trådar men orkar inte leta upp dom. Dom är tragiska hursomhelst och inget du blir munter av att läsa!!!
I korthet så var hon en flörtig kvinna. Duktig och omtyckt av alla. Älskad av min familj och mor till mina barn. Vi har ju varit tsm i snart 20 år och vi har ju haft våra upp och nedgångar som alla andra såklart, men jag var en stolt man. Stolt för att hon var min. Stolt för att hon valt mig och jag såg upp till henne för hennes moral ( alltid göra det rätta). Jag skulle aldrig medvetet ha sårat henne och kunna leva med mig själv. Det som var jobbigt med henne var hennes svartsjuka, men den hade jag lärt mig att leva med. Jag var/blev väl rätt svartsjuk själv med åren. Det smittade väl av sig antar jag för jag har aldrig varit det tidigare. Jag är en man som alltid stått för mina ord och faktiskt trott det om andra också - trots att man blivit sviken då och då av människor av olika anledningar.

Sen kom det fram vad hon gjort + andra saker som hänt. Mitt liv rasade. Hon var ingenting av det som jag trott. Ingenting! Hon var en hycklare, en lögnare. En manipulativ svartsjuk gris som gjorde allt mot mig det som hon själv fruktade!

Så många år förlorade. Saker jag kunde ha gjort annorlunda om jag bara vetat! Jag hatar henne för det!

Du frågade om hon hade nån förklaring? Nä, egentligen inga. Det finns inga förklaringar värda namnet..
Hon gjorde det för att hon kunde och ville och visste att hon kom undan med det.
Hon ville ha mig kvar som en backup. Gammal vana om du så vill. Någon som alltid skulle finnas där för henne, åtminstone tills hon hittade mannen med stort M.

Det spelar ingen roll hur underbar och ärlig och fantastisk hon än är nu. Att hon bönat och bett, besökt psykolog och sagt att hon aldrig kommer att bli den kvinnan igen. Det finns inget förtroende kvar..

Anonym (annorlunda)

Äldre 18 Sep 07:39

#36

Det konstiga är när jag läser alla dessa tragiska historier är att min första tänke är: "varför lämnar dom bara inte?" "Hur kan dom fortfarande stanna kvar trots att den som svikit dem fortsätter och inte verkar visa nån ånger".

Sen tänker jag efter. Varför stannar jag kvar själv efter det fruktansvärda helvete jag varit med om?

Jag tror att vi alla är i stort sett överens om att vi vet att vi borde lämna. Vi vet att vi inte förtjänade detta. Någonstans vet vi att vi aldrig kommer att bli 100% lyckliga med vår make/maka/sambo. Ändå stannar vi kvar! Vi vägrar envist att släppa taget. Jag har funderat mycket på det där. Vanans makt är stor!

Anonym (annorlunda)

Äldre 18 Sep 12:19

#39

Anonym (också) skrev 2017-09-18 11:10:56 följande:

Jag vill inte lämna min sambo, därför har jag valt att inte göra det. Han är dessutom väldigt ångerfull och kan själv inte förstå hur han kunnat göra mig så illa. Självklart förtjänar ingen att bli utsatt för ett sådant svek av någon man älskar. Om vi kan bli 100% lyckliga tillsammans vet jag inte, kan inte påstå att vi var det innan heller.

För både mig och honom blev det här, hur sjukt det än låter, en ögonöppnare. Han trodde inte att jag ville leva ihop med honom av kärlek, vilket inte är helt oförståeligt pga saker jag sagt osv. DET är självklart ingen anledning till att vara otrogen, skulden till det är enbart hans. Jag har alltid varit dålig på att kommunicera i mina relationer, så även han. På något sätt gjorde allt detta att vi upptäckte att vi faktiskt hade äkta, starka känslor för varandra. Vi lär oss ständigt att kommunicera och det är ett hårt jobb, men vi ger inte upp!

Det gör mig lite ledsen att andra människor (i denna och liknande trådar) så gärna vill säga att vi som stannar gör fel och att den otrogne troligen kommer göra det igen osv. Särskilt här där tanken var att stötta varandra. Jag har faktiskt några exempel i min egen närhet där man lyckats gå vidare tillsammans, så det går uppenbarligen:)

Det var inte alls min avsikt att få någon att lämna någon. Jag uttryckte mig kanske lite klumpigt! Jag kämpar också på och hoppas så innerligt att jag kommer att bli den som tillhör de få lyckliga som får tillbaka min tilltro igen.

Anonym (annorlunda)

Äldre 31 Oct 09:12

#81

Anonym (It hurts) skrev 2017-10-31 08:46:30 följande:

Är där just nu.

Vill inte ge upp, vill fortsätta.

Respekt är vad det handlar om och det fanns inte.

Som ni skriver så är det små detaljer som kan dra igång tankarna tex något jag ser på arbetet som jag gjorde i feb och genast kommer tankarna. Vad gjorde hon då??

Skickade en bild en kväll när hon somnat bara för att hon skulle se denna på morgonen och kom på att shit bara inte signalen väcker henne men hon hade telefonen på ljudlöst..puh skönt.... eller va vafan är den på ljudlöst för??? Fanns en naturlig förklaring men den lilla detaljen kostade en hel nattsömn.

Har tappat glädjen i allt. Vi är bara gossar i arbetslaget och har en intern humor på brutal nivå. Orkar inte med denna utan lämnar bara bordet och går. Kollegorna undrar ju självklart men håller detta för mig själv. Klart att dom undrar men vill inte att någon ska tänks illa om henne hon är inte värd den kritiken av andra den får hon tillräckligt av från mig.

Känner att självförtroendet fått en hård smäll tex räcker det med att barnen vill att mamma ska läsa saga och då kommer den känsla av att inte duga till. Varför är ingen nöjd med något allt är bara skit. No big deal egentligen men så känns det. Snittar på 4-5h sömn och har gjort detta i månader.

Allting känns jobbigt och ja jag har sökt proffetionell hjälp men den enda som faktiskt kan lindra all smärta och ångest är min fru.

Hänger efter henne som en hundvalp här hemma och behöver all beröring jag kan få, En hand genom håret eller en kram gör så mycket.

Är inte religiös men menade ärligt de löften vi gav varandra i kyrkan. In sickness and in healt och detta är väl om något någon form av sickness. Känner verkligen att jag älskar henne som mest nu när hon minst förtjänar detta.

Jag gissar på att det som hänt er fortfarande är rätt färskt? Så där kände jag i gott och väl i över ett år. Den enda som kunde ge mig tröst var min fru trots det hon gjort. Sedan övergick det för min del i ilska. Min ilska är det värsta för mig. Den släpper inte. Jag går och känner mig förödmjukad hela tiden.
Jag vet att det enda sättet är som alla säger att lämna förhållandet, men jag kan inte...
Jag går och är som död inuti! Jag väntar på något tecken men tiden bara går.

Anonym (annorlunda)

Äldre 31 Oct 10:26

#85

Rizk skrev 2017-10-31 10:00:24 följande:

Gäller även TS

Dont!!
Nyttjar ni ert frikort så är ni ju typ kvitt i partnerns ögon och då blir det lättare att rättfärdiga en ny affär i framtiden! Ingen bra ide känner jag.

Behöll det hellre som ett...inte hot men en skugga tex -Att igår på vår AW kom den en snubbe och han...........kunde ha gjort något men kom hem till dig.

Och vad är det som säger att din partner inte kommer att rättfärdiga det ändå?
Nu vet jag inte din historia men dom som varit otrogna har ljugit och svikit dig tidigare och levt med det utan större problem. Problemet kom ju när du fick reda på det.
Jag kan inte säga att jag skiter i sexet min fru hade med en annan man. Det gör såklart väldigt väldigt ont. Det som verkligen sårar mig och gnager är alla år hon levde med dessa lögner. Det känns som stulen tid.

Anonym (annorlunda)

Äldre 31 Oct 10:34

#86

Anonym (It hurts) skrev 2017-10-31 09:21:00 följande:

Hur lång tid har det gått för dig?

Känner mig allmänt apatisk är hemma själv några dagar åt en frp fetaost igår. Blev aldrig hungrig funderar inte ens på mat och sömn.

Ska hämta barnen hos mina föräldrar imorgon känner ingen glädje för det heller, orkar liksom inte. Kommer dock att infinna mig på avtalad tid och med ett glatt humör men känner inte att det ska bli kul att få hem dom. Älskar barnen och det kommer att bli roligt har bara svårt att se det roliga framför mig...hoppas ni förstår skillnaden. Känns ruttet inombords och barnen ska aldrig få se eller känna av att gubben lider

Det är 2,5 år sedan jag fick reda på det. Själva affären skedde för flera år sedan innan vi gifte oss och skaffade barn. Hon tyckte att hon kunde ha en romans med mig väntande på soffan hemma.

Idag har vi ju barn som jag för allt i världen inte vill vara utan. Men jag kan inte låta bli att undra vart jag varit idag i mitt liv om jag fått reda på sveket när det hände.
Dom stal mina beslut från mig. Går det att förlåta det?

Jag skulle lätt casha upp 1 miljon till vem som helst idag om någon gav mig ett piller eller nån quick fix som tog bort min ilska.
Min ilska förtär mig. Dessutom blir det jobbigare nu när vi närmar oss jul då allt det hemska hände...

Anonym (annorlunda)

Äldre 31 Oct 11:16

#88

Anonym (It hurts) skrev 2017-10-31 11:01:54 följande:

Känner som du, Känner att hon gav bort något som hon inte hade rätt att ge bort och att den andra mannen tog något som han inte hade rätt till. Har kvar ett stort problem då min fru och den andre var vänner sedan innan så saknar hon nu sin kompis och den kontakt dom hade innan affären men bara som vänner. Tanken runt detta är som en kall hand runt hjärtat har aldrig varit så rädd i hela mitt liv och som du skrev "varför skulle hon inte rättfärdiga detta ändå"? Vet faktiskt inte!! Det skrämmer mig, det plågar mig och håller mig vaken. Kan säkert förbjuda henne och hon skulle säkert lyssna men är då ännu räddare att nyfikenheten skulle ta över och att hon skulle kontakta honom igen utan min vetskap.

Har förklarat för min fru hur jag känner, tänker och varför jag inte vill förbjuda något. Hoppas bara hon tar det beslut jag önskar men känns inte så just nu. vet faktiskt inte hur det kommer att bli. Kommer att stanna hos henne oavsett. Så känns det så just nu varjefall. Skakar som ett löv när jag skriver känns inte bra just nu.

Men för fan. Ge dig nu. Det är väl för fan klart att hon ska bryta kontakten med killen hon svek dig med. Det spelar väl ingen roll om dom var världens bästa kompisar! Dom gick över en rejäl jävla gräns. Är det dig eller honom hon är tillsammans med? Hon ska bryta kontakten nu och fokusera på dig - och, hoppas på att du kan lära dig leva med detta.

Förstår att du är skakis och mår väldigt dåligt men du har faktiskt ett värde du också!

Vi som valt att leva kvar i relationen trots otrohet - kom hit så stöttar vi varandra!

INNEHÅLL