Anonym (Beenthere) skrev 2017-09-11 20:47:21 följande:
Jag satt i nära exakt samma sits som dig.
Tveksam till att du kommer så låmgt med stämning när barnet är så litet utan börja med samarbetssamtal.
Om inte annat så ser du inte ut som en bråkstake då när ni kommer till tingsrätten.
Se till att få så mycket umgänge som möjligt.
Där finns flera mamma sidor som berättar exakt hur man ska göra för att få ensam vårdnad osv. Hur man ska hävda samarbetsproblem.
Visa dig samarbetsvillig, försök lösa fredligt.
Tjafs om kläder osv är inte samarbetsproblem.
När det är dags för stämning så se till att ta en bra advokat. Inte nån nybakad jurist.
Skaffa hemförsäkring som täcker om du inte har det.
Men ha is i magen, vänta tills barnet iaf fyllt ett år. Utnyttja allt umgänge du kan få, var medgörlig utan att låta henne styra allt.
Vare sig du eller hon äger barnet. Finns där ingen vålds eller missbrukshistorik så kommer det lösa sig för dig. Men det kommer ta tid och blir det stämning så kommer det kosta en skaplig slant också
Tror jag skrev det i original-inlägget att vi självklart ska gå på samarbetssamtal nu inom en snar framtid, men att vi båda inte vill böja oss. Jag vill ha delad vårdnad för att få vara med delaktig i min sons liv mer än umgänge, och hon som vill ha ensam för det (enligt henne vore det enklare).
Tyvärr vet jag om dessa mammagrupper på Facebook som förklarar allt det där och ger tips om hur de ska lyckas, för hon är nämligen med i dem och varit hela tiden (minns när hon berättade att hon gått med i dessa "mamma"-grupper så hon har antagligen ett helt arsenal med kunskap och knep redo..
Problemet med att ha is i magen och vänta tills barnet är ett år är att jag tror hon har ev. planer på att flytta långt bort. 3+ timmar bort och då kommer jag inte ha någon möjlighet till mer umgänge än just bara de få timmarna i veckan som jag redan får..
Svårt att ha is i magen i denna situation när det handlar om mitt barns och min relation som står på spel.
Jag köper att man kan ta det lugnt och att hon kanske har "mycket hormoner" just nu, men ni som säger det kanske inte inser att hon har full och ensam vårdnad under denna tiden och kan praktiskt göra vad hon vill med honom utan att jag har något att säga till om överhuvudtaget. Med vår son. Inte hennes, utan vår.