• Anonym (ensam mamma)

    Bli nekad gemensam vårdnad?

    Har inte läst alla inlägg men vill ge dig ett perspektiv på hur det var för mig. Fick barn med en man som jag inte kände särskilt väl vilket kändes otryggt. Dessutom var det omvälvande att få barn med allt vad det innebar känslomässigt och med alla hormonella svängningar. Ville inte ha gemensam vårdnad av den enkla anledningen att jag kände mig skör och otrygg med en man jag inte kände. Skulle nog mått jättedåligt om han dragit igång en rättsprocess på allt det. Allt det jobbiga la sig med tiden när jag anpassat mig till livet som mamma och alla hormoner lagt sig och jag lärt känna pappan. Är tacksam för att pappan till mitt barn var förstående istället för att pressa mig. Idag har vi gemensam vårdnad och det funkar jättebra.

    Mitt råd vore nog att inte ha bråttom utan tänka långsiktigt. Ni ska ändå vara föräldrar tillsammans under 18 år och det blir både enklare och roligare om ni kan hålla sams.

    Som jag kan se det vore enda anledning att dra igång en rättsprocess just nu om mamman är olämplig som förälder, är opålitlig (typ flytt till andra sidan landet) eller vägrar umgänge.

    Men det är från mitt perspektiv.

  • Anonym (ensam mamma)

    Har nu läst fler inlägg. Barnet är typ nyfött fött och och du har redan gett upp om samarbetet och vill sätta igång en rättsprocess..

    Tänk på att det är omtumlande att få barn. Både för dig och mamman. Tänker man klart då? Nej såklart. Är det omöjligt för dig att chilla ett litet tag till och se vad som händer?

    Det gynnar inte ditt barn av att du stressar mamman. Tänk på att det är där barnet bor och att all stress som mamman utsätts för även drabbar barnet.

  • Anonym (ensam mamma)

    För oss gick det enkelt att få faderskapet fastställt utan att skriva på för gemensam vårdnad. Fråga en gång till. Helt säker på att det är något missförstånd.

  • Anonym (ensam mamma)
    Anonym (Pappan) skrev 2017-09-11 19:57:18 följande:

    Har sett papperet med egna ögon och jo, de är på samma. Faderskap och underskrift, sedan längre ner på samma papper är det en liten box man ska kryssa i för gemensam vårdnad.

    Har dock funderat på om det kan stämma och försökte faktiskt kontakta socialchefen på kontoret, lyckades dock inte få tag på någon alls så får försöka imorgon igen.Gett upp om samarbetet? Har du läst alla inlägg jag skrivit? Jag har försökt samarbeta med så gott som allt känns det som?

    Det är inte jag som sätter mig emot gemensam vårdnad? Vi är båda två föräldrar till barnet och som vill barnets bästa, varför skulle vi inte ha gemensam vårdnad?

    Jag kan inte chilla mer än vad jag gör, om du hade läst fler inlägg jag skrivit så är det inte jag som aktivt "pushar" detta framåt utan det gör socialkontoret som säger att om vi inte inte kommit överrens om vårdnadsfrågan så får de skicka vidare det till en annan instans.


    Om jag minns rätt lät vi bli bocka i rutan för gemensam vårdnad när faderskapet fastställdes. Det blev dock lite bök i samband med att vi gjorde om det till gemensam vårdnad.

    Det jag menar är att 1,5 månader inte är någon lång tid och att ni båda (förmodligen mamman mest) förmodligen fortfarande är lite känslomässigt ostabila. Man fattar inte lika genomtänkta beslut då.

    Familjerätten roll är strikt som medlare. Kanske du missuppfattat. Fråga dem igen.
  • Anonym (ensam mamma)
    Anonym (mamma) skrev 2017-09-11 19:57:31 följande:

    Som jag ser det är det mamman som redan har satt igång en process genom att neka gemensam vårdnad och säga ja till minsta möjliga umgänge (pappan blir främling) samt påstå samarbetsproblem som inte finns (utgår från att påståenden är korrekta). Skulle inte förvåna mig om hon sen säger att de har så dålig anknytning pga det lilla umgänget att det inte är lämpligt med gemensam vårdnad (vet dock inte om det håller). Det låter som att mamman redan talat med en advokat eller är påläst själv. Utifrån beskrivningen är det faktiskt mamman som redan satt igång det här. Oavsett vem som måste stämma för att bevaka sin rätt/barnets rätt till nära kontakt med sina två föräldrar. Ett barn är inte mammans egendom. Inte någons egendom. Utgångspunkten är väl (enligt lagstiftaren) att gemensam vårdnad är bäst för barnet om det inte är väldiga samarbetsproblem, i kombination m nära och god kontakt med båda föräldrar. När mamman nekar barnet och pappan det är det mamman som bråkar. Om det nu inte är något lurt bakom detta som vi FLare inte vet.

    Min helt privata åsikt givetvis:)


    Helt uppenbart har du inte varit med om liknande själv.
  • Anonym (ensam mamma)
    Anonym (Fy f*n va själviskt) skrev 2017-09-11 19:59:25 följande:

    Tror du inte att det är otryggt att få barn med en kvinna man inte känner?

    Om den kvinnan har full makt över ens barn utan att man har någon rätt eller insyn OCH sitter och håller på barnet 24/7 och enbart tillåter umgänge med barnet nån timme i vecka?

    Hade inte du varit livrädd? Har inte du varit helt hysterisk om du inte fick träffa ditt nyfödda barn med och inte hade någon juridisk rätt alls till barnet? Ditt barn pappa var i en mycket mer utsatt och skrämmande situation. Men där visade du ingen hänsyn eller förståelse? Det var bara han som skulle visa hänsyn till dina hormoner och avsäga sig sin fulla roll som pappa.


    Jo jag tror att problemet här är just att de båda är extremt otrygga. Dock blir ingenting bättre av en eskalerande konflikt. Det kommer bara leda till en ond spiral av ännu större otrygghet och ännu mer konflikt.

    Tror det bästa vore om de båda försökte öka tryggheten hos den andra. Dock kan vi tyvärr bara pappan råd här i tråden.
  • Anonym (ensam mamma)
    Anonym (Dubbelmoral) skrev 2017-09-11 20:15:39 följande:

    Om det går ut över barnet kanske hon är olämplig att ha annat än tidsbegränsad vårdnad nu i början. Kanske barnet har det bättre med fadern?


    Du tänker bara på någon sorts rättvisa. Vad är bäst för barnet?
  • Anonym (ensam mamma)
    Anonym (Dubbelmoral) skrev 2017-09-11 20:22:22 följande:

    Att vara med den förälder som inte tar ut sin frustration på denne. Du verkar tro att nyblivna mammor straffar sina barn vid konflikter. Då är ju givetvis pappan ett bättre val.


    Att vara nybliven förälder är omtumlande och det är mycket vanligt att man är skör. Ts uppvisar enligt min bedömning också skörhet då han inte klarar av att ha lite is i magen och stötta mamman utan planerar dra igång en rättstvist på stört utan att ge det en chans med andra medel först. Det finns alltså inget som talar för att det skulle bli ett dugg bättre av att skifta vårdnadshavare.
  • Anonym (ensam mamma)

    Ts, vill inte förringa dina känslor och dina problem. Och har ingen aning om vad som är bäst för just ert barn. Mitt enda råd är att läsa på, söka stöd och agera eftertänksamt. Grattis och hoppas det löser sig till det bästa för er.

  • Anonym (ensam mamma)
    Anonym (mamma) skrev 2017-09-12 23:04:04 följande:

    Mamman har redan dragit igång konflikten. Genom att neka pappan delaktighet i omvårdnaden av sitt eget nyfödda barn.

    Att då vika sig i den redan existerande konflikten som mamman dragit igång, vika sig för mammans krav på att barnet inte ska få ha en pappa "på riktigt", kan användas strategiskt senare (flytt, "de har ingen anknytning, han bryr sig inte", etc) av mamman för att ta bit för bit av det lilla som finns kvar. Det finns så många sätt att tillintetgöra en relation på. Då får man ju ut det "bästa" för sig själv - ett "enkelt" liv ifred med "sitt" barn och en plånbok som betalar hälften.

    Man ses inte som en bråkstake för att man bevakar sitt barns rätt till något som borde vara självklart.


    Det förutsätter att mamman skulle ha någon sorts skyldighet att skriva på gemensam vårdnad. Det har hon inte. Enligt lagen ska hon fatta beslut gällande barnet som HON TROR är för barnets bästa.
  • Anonym (ensam mamma)
    Anonym (Pappan) skrev 2017-09-13 12:45:36 följande:

    Oavsett deras agenda så är det otroligt jobbigt och frustrerande då jag inte ens är far till barnet på papper nu. Som min son mor sa "Tekniskt sett kan jag neka dig umgänge just nu bara för att du inte står som pappa, men det kommer jag inte göra.."


    Men se till att få faderskapet fastställt i första hand. Det känns som ett första steg åtminstone.

    Förstår inte varför socialtjänsten skulle förhala det. De har en lagenlig skyldighet att utreda och fastställa faderskapet snarast möjligt. Vårdnaden och umgänge har de egentligen ingenting med att göra förutom som medlande instans.
Svar på tråden Bli nekad gemensam vårdnad?