Dubbeldonation vid 42; ja eller nej?

Månader? Finns det verkligen inget land som har ED för ensamstående efter 42? Annars är ju gränsen 49 i de flesta länder. Jag var 47 när jag fick barn via ED.  Bästa som hänt i vårt liv!   Vi har aldrig haft en tanke på att han inte är vår rent genetiskt sett. Han är vårt barn. Extremt efterlängtad och älskad efter alla barnlösa år så då kvittar gener fullständigt.  Och ja, din kärlek är tillräcklig. Däremot är det väl bra att du har föräldrar och kanske andra som barnet kan träffa, barnvakt, nån manlig förebild. Men i övrigt kommer du klara av det själv, absolut!

Jag har kommit till slutstationen... Mina tidigare val -rätt eller fel- har fört mig hit. Jag har endometrios, inga ägg kvar och ingen man att dela mitt liv med. Jag har enstaka månader kvar att bestämma mig annars blir det försent. Ska jag gå genom dubbeldonation eller inte? Det är mina oro som får mig att tvivla.

Kommer jag att tänka på faktum att det inte är mitt ägg i resten av mitt? Jag är för adoption men att jag inte kan få egna barn har verkligen förstört mig.

Kommer min sorg över att inte ha en man i mitt liv överföras till barnet?

Kommer min kärlek vara tillräcklig?

Tänk om jag får depression efter förlossningen, hur ska jag ta hand om barnet? Mina föräldrar kommer att ställa upp 110% men jag måste kunna lita på mig själv.

Ber att få råd o tips av föräldrar som har gått genom liknande situationer. Tack på förhand!

Hej!

Länge sen du skrev inlägget om Embryodonation så jag chansar o ser om du kan svara. Jag har aldrig skrivit någonstans på internet men känner mig ensam i barnlöshets-härvan. Innan jag skriver mer får jag se om du ens ser det jag skriver. Jag har ingen koll på hur sånt här fungerar. Med vänlig hälsning, Pernilla

Jag förstår hur du tänker. Vid ÄD skulle jag känna mig som en surrogatmamma; någon annans spermier + annan kvinnas ägg. Jag blir bara "ugnen". I surrogatsammanhang säger bärarna att de inte känner något för barnet, att det ju inte är den gravidas gener (ägg), och då blir det inte samma känsla för barnet när det väl föds. Men i ÄD-sammanhang, då betyder generna plötsligt ingenting! Att det är den som föder och har burit barnet som är mamman. För mig blir det väldigt tvetydigt, att man anpassar känslorna efter förutsättningarna. Jag är hellre utan barn än gör ÄD. 

Att ta emot spermier skulle vara precis lika främmande. Jag vet ju inte vem det är!

Man kan göra dubbeldonation som ensamstående på Avaclinic i Riga, jag känner till flera ensamstående kvinnor i 40-års åldern som gjort det där, och lyckats få barn på första försöket.

Jag och min man håller på med dubbeldonation där nu.

Vi fick 13 färska ägg från donatorn, 12 befruktades. Alla levde på dag 3. På dag 5 gjorde vi PGS på 8st embryon och 7 var normala kromosommässigt.

2 sattes in och 5 till frysen. Första försöket blev tyvärr missfall (pgr av mitt överajtiva immunförsvar, men har fixat immunutredning och nya mediciner nu).

Planerar nästa insättning nu i mars 2019. PGS är ett tillval som kostar extra. Du kan ställa frågor till mig om du vill om du vill veta mer om dubbeldonation.

Hej!

Hur går det för er, undrandesökare? Jag har idag fått frågan om jag och min man vill

Överväga dubbeldonation då han inte har några spermier och jag har dåligt med ägg.

Ivf försöken har avbrutits då det bara blev ett ägg! Nån som kan ge mig lite hopp?