Dubbeldonation vid 42; ja eller nej?
Anonym (nja) skrev 2019-05-01 12:08:25 följande:
Jag förstår hur du tänker. Vid ÄD skulle jag känna mig som en surrogatmamma; någon annans spermier + annan kvinnas ägg. Jag blir bara "ugnen". I surrogatsammanhang säger bärarna att de inte känner något för barnet, att det ju inte är den gravidas gener (ägg), och då blir det inte samma känsla för barnet när det väl föds. Men i ÄD-sammanhang, då betyder generna plötsligt ingenting! Att det är den som föder och har burit barnet som är mamman. För mig blir det väldigt tvetydigt, att man anpassar känslorna efter förutsättningarna. Jag är hellre utan barn än gör ÄD.
Att ta emot spermier skulle vara precis lika främmande. Jag vet ju inte vem det är!
Det känns lite märkligt att jämföra en surrogatmamma med en kvinna som gör äggdonation/embryodonation? Klart inte en surrogatmamma får dom känslorna för barnet hon bär eftersom det aldrig är tänkt att det är hon ska bli mamma till barnet? Hon är ju medvetet bara en bärare av barnet och är ju införstådd med det från första början? En kvinna som gör ÄD/ED har ju helt andra känslor eftersom hon kämpat och planerat för detta barn och utan hennes "ugn" skulle det inte blivit några bullar överhuvudtaget.
Antar att TS redan gjort sitt val eftersom det är en gammal tråd och då hoppas jag hon valde att köra på, aldrig hört någon som ångrar ett barn, bara dom som ångrade att dom inte försökte!