Triggas ångest av socker/fett?

Har också varit deprimerad och haft ångest. Det hjälper jättemycket att byta ut godiset mot fysisk aktivitet - gå ut och jogga istället för att fika. Sover mycket bättre om nätterna nu.

Promenera?

Vad som helst egentligen som får upp en ur sängen och ut ur bostaden. Jag känner en kille som bara satt hemma och käkade antidepressiva ett helt år tills mobilappen Pokémon GO kom. Nu motiverar den honom att lämna bostaden i alla fall en gång om dagen (på grund av dagliga belöningar i spelet) och då följer annat positivt med. Eftersom han går ut bland folk har han börjat duscha och byta kläder mycket mer regelbundet till exempel och mår bättre över sig själv på grund av det. Han har också fått en bättre dygnsrytm eftersom det är en fördel att vara vaken när alla andra är vakna och ganska meningslöst att spela på natten. Så har du minsta lilla intresse för Pokémon kan det vara ett tips.

Just det där att en bra sak leder till många andra bra saker är det viktigaste att komma ihåg om du frågar mig. När jag gick ut på min första joggingrunda trodde jag att jogging = bättre kondis och inget annat. Nu vet jag att det också kan betyda bättre och mer regelbundna matvanor (för annars orkar jag inte springa) och bättre sömn (antagligen pga en kombination av att jag äter bättre och faktiskt rör på mig). Med lite tur börjar man göra e n bra grej, och så följer fler bra grejer med gratis på köpet.

Hahaha, vad tror du jag gör just nu!? Inte är jag ute och ägnar mig åt konstruktiva saker i alla fall 

Just den där motivationen att faktiskt ta sig iväg är det svåraste. Det stora hindret. Sätter man bara på sig kläderna och går ut är det ju sällan speciellt svårt sen, så det är tusan att det ska vara så svårt att bara säga "okej, nu gör jag det!" och faktiskt göra det. Efteråt känns det alltid bättre, dessutom.

Ska vi göra gemensam sak och gå ut eller? Det regnar här, men en kortis i alla fall.

Jag överväger allvarligt att blockera Familjeliv på min dator och mobil.

Uträttandet av urtråkiga ärenden är ju också en form av framgång! Gör det och slå ett extra varv runt kvarteret för mig när du ändå är ute, så har du plötsligt både promenerat och uträttat ärende UTAN att behöva ta dig ut mer än en gång.

Rekommenderar för övrigt lite bra musik eller en ljudbok under uträttandet av urtråkiga ärenden. 

Kul! Låter ju som om du är på gång egentligen. 

Motivationen är som sagt det svåraste. Jag tog mig ur min depression för snart två år sen nu, och det som dröjer sig kvar är just de där känslorna av oro och ångest som du beskriver + dålig motivation.

Mina oros- och ångestkänslor försvinner i princip helt under de perioder jag joggar två gånger i veckan, det är allt som krävs, men de kommer tillbaka som ett brev på posten när jag slarvar. Eftersom sambandet är så väldigt tydligt har det med tiden gjort mig mer motiverad att gå ut och springa än jag var från början. Nu kan jag tänka "antingen går jag ut och springer i tjugo minuter, eller så ägnar jag resten av kvällen åt att vara småsur på min sambo utan anledning, får svårt att somna inatt, tänker på en massa jobbiga grejer och pajar hela morgondagen för mig själv..." och jag VET av erfarenhet att jag har rätt för det är så det brukar bli, det sitter i ryggraden nu. Och då är det plötsligt svårare att hitta på fungerande ursäkter.

Aldrig, jag är rädd att jag skulle börja missbruka den. 

Ni är stencoola, är glad om jag kunnat inspirera till minsta lilla framsteg - kom ihåg att även babysteg räknas. Nu känner jag dock pressen att leva upp till mina egna ord så jag lämnar tråden för att gå ut och promenera mitt pokéägg och lyssna på en ljudbok med Stephen King. Ta hand om er!