Hoppar över hit från september-tråden. Mensen kom igår. Ledsamt som tusan. Ägglossning om ca 2 v. Typ försök nummer 23 och det känns som att orken och energin för att försöka är lika med noll... Menmen! Om två veckor tänker jag säkert annorlunda
Vet vad du menar. Varje gång efter mensen kommit känns det som man bara vill lägga ner planerna. Bara så kämpigt att hantera besvikelsen och hålla hoppet i liv för nästa försök.
Har ni inte ansökt om utredning? :/
Jag har också börjat ge upp hoppet, även fast man efter varje ägglossning ändå hoppas med hela sitt hjärta.
Vi är på försök 10 nu. Har 2 barn sedan innan. Första graviditet nummer ett tog 3 år så jag känner till hur jobbigt det är efter så många försök. Barn 2 tog på första försöket lustigt nog. Hann inte ens sluta amma.
Fast det är ju bara sjukt.. Att tiden ska skjutas fram.. Ja alltså väntetiden är något fruktansvärt.. Vi ansökte också i maj och fick brev hem att vi skulle få tid i december! Men jag ringde och satte upp oss på en avbokningslista så vi fick komma in på första mötet nu i september. Nästa träff blir inte förrän i december.. Vi är på försök 18 nu utan något resultat alls
Vi fick i princip bara info om vad som kommer ske. Blodprov för mig och spermaprov för min sambo. Sen i december skulle jag få vul och kanske en spolning.. Det är så lång tid mellan för det är helt fullbokat :( Tyvärr har vi jobb där vi inte alltid får ledigt för läkarbesök, så att ta sig till Malmö (2h t&r) för att ta sig till privat läkare är ingen idé.
Någon som har haft missfall och kan hjälpa mig? Hur vet man att allt kommer ut? Ska man bry sig om att ringa när blödningen är slut? Bryr dom sig ens? Och när får man minus igen, så man vet att det är borta? Hur länge är det normalt att blöda och ha ont?
Ägglossningen borde ha skett någon gång mellan onsdag och fredag. Vi har bara orkat få till det 2 gånger kring de dagarna eftersom vi båda är förkylda och småhängiga. Jag har väl också lite kommit till den punkten efter snart två år av försök att jag inte riktigt har energin att försöka. För varför skulle det ta sig nu? Inväntar tid för utredning och det känns lite som nästa milstolpe. Så fram tills dess har vi bestämt att vi försöker i den ork och lust vi har snarare än att tvinga fram sex varje dag bara för att. Vi kör 2-3 gånger i veckan (mer om lusten faller på) och tar det sig så tar det sig! Sänkta krav och förväntningar helt enkelt!
Nu ska jag i alla fall vänta och hoppas på att sänkta krav och mindre stress kring allt det här kanske hjälper!
Håller tummarna!
Jag håller tummarna för att det blir bra i slutändan.
BIM -6 (eller ja.... -5 eftersom det ju nu egentligen är söndag). Brösten ömmar lite, men efter 22-23 försök litar jag inte längre på kroppen när det kommer till symptom. Vi fick bara till det 2 gånger runt ägglossning. Energin att försöka mer fanns liksom inte där. Snart två år av försök har börjat ta ut sin rätt. Trots allt detta pyr ett litet uns av hopp därinne eftersom brösten ömmar.... orkar bara inte bli besviken igen!
Fick igår missfall när jag va på jobbet. Önskar alla lycka till.
Jaha! Då verkar det kört den här månaden också. BIM först på fredag men idag fick jag en liten blödning. Bara att ge sig på försök 24... är sjukt trött på det här nu! :(
Kan det inte vara en nidblödning då?
Usch så tråkigt. Skickar en kram till dig. Är redan trött på det här jag också och jag är "bara" på försök 5 nu. Ska testa med ett early test imorgon tänkte jag. ÄL+12 imorgon. Känner dock på mig att det kommer vara tvärnegativt. Så tröttsamt..