Hur kommer man överens om sånt som inte går att kompromissa om? Det går ju liksom inte att göra "halvt" eller mötas på halva vägen i en sån fråga.. Så hur gör man?
Jag vill döpa våra barn medan han säger tvärnej och vägrar se att det är viktigt för mig.
Det går ju inte att kompromissa om! Om något hemskt händer och barnet förolyckas så måste det ju vara döpt! Han måste ju förstå att det är viktigast att du får din vilja igenom. Om han inte tror att det är viktigt så gör det ju honom varken till eller från om barnet döps. Men det gör ju en otrolig skillnad för dig.
Och han skaffade barn med en kristen. Barnen vet knappt vad islam är, så det är knappast viktigt för honom.
Men bara för att han inte är en praktiserande muslim så betyder ju inte att han inte bryr sig om att barnen skulle tas upp i en religiös gemenskap som han inte delar. Och det innan de är stora nog att förstå vilket beslut de faktiskt fattar. Åtta är inte gammalt nog för det.
Ett nej väger mycket tyngre än ett ja i den här frågan, allt annat vore respektlöst mot din man.
Enligt dig som inte hade velat döpa dina barn oavsett ja.
Det finns inget som säger att barnen inte kan lämna om de känner så i framtiden.
Vadå han inte troende? Han säger ju själv att han är muslim och att barnen ärver hans tro? Han tror på gud även om han inte praktiserar.
Men ts's man är muslim, då spelar visst dopet roll då det går emot hans religion.
Även om han inte är praktiserande så är han troende, det går inte att jämföra med en ateist.
Inte mindre värd, men mindre förståelig.
Förstår givetvis att du inte vill att dina barn ska anslutas till ett religiöst samfund, men samtidigt tror du inte på den kristna Guden. Han är som tomten för dig, så i praktiken förlorar du ingenting på att dina barn döps - för att du ändå tror att allt med kyrkan, Bibeln och dopet är sagor.
Ditt enda argument är att barnen måste få välja själva, för att det annars är moraliskt fel att tvinga på barn sin tro.
En muslim å andra sidan, tror på Islam.
Eftersom denne tror på att den kristna och muslimska Guden är samma Gud, så blir det väldigt konstigt att låta barnets döpas in i en religion, när man själv tror på en religion som säger emot stora delar av det Kristendomen står för. Att som muslim gå med på att döpa sitt barn i Faderns, sonens och den heliga andens namn, när man själv tror på att detta går emot Gud och att detta är avgudadyrkan, är väldigt konstigt och svårt.
Du, å andra sidan, vägrar som sagt endast för att du vill ge fri vilja till dina barn. Du tror inte att du kommer straffas för att du gick med på att döpa dina barn in i Kristendomen, när de fötts som muslimer.
Det verkar som att du inte alls känner till vad kristen tro är . "Du skriver "i övrigt varit en god människa". Problemet med den frasen är att det inte finns några allt igenom goda människor på det här klotet . Jag är det då sannerligen inte . Jag har många brister, men jag tror ändå att Gud älskar mig och att Kristus öppnat upp saligheten för mig i kärlek och nåd .
Visst är det viktigt att söka göra det goda , men i mig själv är jag inte fullkomlig. "Kommer till helvetet för att man är döpt i fel kyrka" ? Något sådant har jag aldrig påstått. Jag är rätt så ekumeniskt sinnad . Jag är Svensk-Kyrklig , men går gärna med mina kompisar som är med i andra kyrkor , till deras församlingar . Min bästa väninna är katolik tex, och ibland går jag med henne till hennes församling . Jag har varit på pingstgudstjänst också, och i andra samfund . Det är samma Kristus , samma bibel , i grunden samma tro , även om vissa skillnader finns .