Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL

Tack, det är väl tur att de flesta inte kan förstå...

Ja på något sätt känns det ändå lite fint!

Ja det blir väl mer regelrätta kontroller från v 24, men jag går till BM en gång i månaden för blodprover och till läkaren eftersom jag behöver sjukintyg. Så det blir ju ganska mycket hela vägen. Äter Trombyl också för att öka flödet och genomströmningen för att minska risken att det händer igen. Så vi gör allt vi kan göra. De lyssnar väldigt fint och det är skönt!

Hur många barn har du sen tidigare? kommer inte ihåg vad du skrivit o orkar inte scrolla bak :)

Bemötandet är ju det absolut viktigaste!

Vad skönt att det fick fortare! Vi hade likadant, har två killar hemma, med min 6-åring tid det också 1,5 år att lyckas, så efter hans förlossning lät jag bli tabletter eftersom vi ville ha syskon hyfsat tätt. Det gick väldigt fort, han var bara 9 månader när vi blev gravida igen! Så idag är de 6 och 4,5. Väldigt tajta o leker bra ihop (oftast)! Det har vi tillbaka idag :)

Men det känns ganska skönt att de är lite större nu, dels kan de ta hand om sig själva bättre när jag inte mår bra! Och de får ta del av den här resan på ett annat sätt! Tyvärr innebär ju det också att de verkligen har upplevt ett syskon som dör och kommer nog komma ihåg det. De är också oroliga den här gången: "ska den här bäbisen också dö?" Det är så hemskt! Men man får bara vara ärlig. Tyvärr kan man inte skydda sina barn mot allt ont här i världen.

Det ska bli väldigt mysigt, om allt går bra, att få dela upplevelsen av levande bäbis med dem!!

Det är ju väldigt kul för barnen, att ha en kompis hemma jämt! Det är väldigt få av barnens kompisar som har syskon tätt och de har så stort behov av att hitta någon att leka med, våra har väldigt sällan det. Ofta är de nöjda med varandra! Hoppas deras relation håller hela livet :)

Jag förstår hur du tänker, jag hade precis fyllt 33 när flickan dog, kände då att herregud kommer vi nånsin kunna få fler barn. Det blir ju inte lättare med åren...

Barn har ju en väldigt enkel syn på saker, det är ganska svart o vitt, inga gråzoner. De förstår inte riktgt djupet av detta, kan inte dra så långa paralleller.. de gråter och nästa stund är de glada o leker igen. De fastnar inte i sorg på det sättet som vuxna lätt kan göra. Det är tacksamt!

Vad roligt med så många syskon, jag har en knappt två år äldre syster och en tvillingbror så vi har alltid varit tajta. Än idag är jag o syrran bästa kompisar! Ser fram emot detta så mycket, att ge dem en bäbis!

Är du fortf mammaledig med sonen? Hur går det med illamåendet?

Nä vänta är väl ingen idé, om man ska hitta ett passande läge att skaffa barn kan man vänta länge, det är alltid något som inte är "rätt läge".

Är det inte brist på lärare på gymnasienivå också? Undervisar du i högstadiet annars? Det löser sig på något sätt, det gör allt alltid tycker jag. Men jag förstår om det gör dig stressad, skönt att du ändå inte mår så bra så du får lite chans till återhämtning.

Jag jobbar faktiskt i vården, som distriktssköterska på en vårdcentral. Det är roligt, varierande och mysigt! Jag har hamnat på en vårdcentral där cheferna ger oss väldigt mycket ansvar och fria händer. Så det är toppen! Saknar inte jobbet nu för jag mår ju inte heller bra, men ser fram emot att jobba när jag gör det!

Jag är också kvar!

Typ alla mina symtom lade av strax innan vecka 10. Det enda som är kvar är tröttheten och avsmak för kaffe. Känner mig inte ett dugg gravid. Orolig såklart att något hänt. Ringde min bm och berättade om min oro och hade hoppats på att få ett ul, men nej. Det hon gjorde var att flytta på nästa besök till en vecka tidigare. Så istället för den 1/12 så ska vi dit den 24/11. Alltså fortfarande två veckor kvar!! Det är meningen att vi ska doppla då. Men hon kunde ju inte garantera att man kunde höra några hjärtljud ändå (är i vecka 15 då). Jag menade då att då går man väll vidare, och får göra ett ul?? Men icke, då skjuter man upp det och försöker lite senare. Alltså SERIÖST?!! Här har jag gått i tre veckor med oron att det inte finns något liv där inne längre och om TVÅ veckor ska vi försöka doppla och hörs inga hjärtljud då så gör man ett nytt dopplerförsök lite längre fram?! Jag lovar er, får hon inte fram några hjärtljud den 24e så är det jag som inte lämnar lokalen förrän hon skickat en akut-remiss på ultraljud! Fattar inte varför det ska vara så jäkla tjurigt att få ett ultraljud om man är orolig?! Tror hon att jag kommer må bra om inga hjärtljud hörs? Är det ens etiskt att inte erbjuda ett ultraljud då?

Råkade komma åt och sända innan jag var klar. Har 5 barn på 10, 8, 7, 5 och blivande 4 åring. Förlorade en dotter i v22 för 6 månader sen och är nu gravid med BF 11 maj, 1 år efter vi förlorade dottern.

Jag går på specialist mvc för att extra kontroller och fick för snart 2 veckor sen se lilla bebisen.

Hej alla! Igår fick jag äntligen se min lilla älskling hos barnmorskan igen, allt såg bra ut! Det känns så skönt att veta att den lever och mår bra! Den har vuxit ordentligt och hon mätte den till v 12+5, (vi trodde 11+5) så isf är vi beräknade till tidigare än vi tänkt. Men vi får väl se på RUL vad de säger då :) bara den kommer ut så får den komma när den vill! Ha en bra dag!

Idag fick jag tid för RUL. Trodde att det skulle bli en-två veckor innan jul då jag är i vecka 18-19 då. Det står fint i kallelesen att alla kallas till ett frivilligt ul i graviditetsvecka 18-19. Och när får jag tid då? Jo, den fjärde januari när jag precis gått 20 fulla veckor. Varför så sent??

Där sprack alla planer om "drop-the-news-fotografering" innan jul. Vill genomföra rul innan vi berättar för alla, men nu måste vi alltså försöka dölja och vara tysta i 2-3 veckor till....