Hej alla, så fick jag komma in på gyn igår och göra ett Vul. Allt såg bra ut tack å lov, blev helt chockad...
dock kunde dom inte förklara blödningen. Hoppas inte behöva ha det såhär genom hela grav, men nu känns allt bra :)
Jag har varit på vul nu och sett att fostret mår bra, trots blödningar. Blev sjukskriven två veckor för att ta det lugnt och vila och har fått tabletter att ta om blödningen tilltar, som ska stoppa blödningen. Blöder man mycket kan tydligen graviditeten följa med ut även om det inte är en missfallsblödning. Att jag mår väldigt illa spelade nog in i att hon sjukskrev också. Det var förstås väldigt skönt att få besked, så kan bara rekommendera att ligga på och tjata om vul! Hoppas ni alla som blöder får den chansen, förstår inte varför vi gravida ska hållas oroliga när det är en så lätt sak att kontrollera!
Här fortsätter illamåendet. Postafen har hjälp bra men mu verkar effekten avta och illamåendet öka igen. Och tröttheten. Vill skruva fram tiden några veckor för då hoppas jag det blivit bättre.
Mår ni illa allihop? Jag känner ju inget illamående och det gör mig nervös och orolig. Bf 30/5
Vad härligt med så många små tickande hjärtan. Så jobbigt för er som blöder men skönt att fostren verkar oberörda av detta. Angående cellförändringarna tänker jag att det är väldigt vanligt och att det är bra att det upptäcks och då kan behandlas el följas upp. Förstår att det väcker oro ändå.
Här tycker jag att illamåendet börjar avta lite. Inte kräkts sedan jag började med postafen. Mitt onda på höger sida i äggstockshöjd håller i sig och jag har ont hela tiden. Det var det jag åkte in på vul på i v 5+6 första gången. Det tär på mig då det känns som om något är fel men inget som syns på vul så det verkar ha annan orsak. Två veckor till kub och en vecka till första Bm-besöket. Känns fortfarande overkligt att det skulle kunna komma fjärde barn i maj.
Jag är jättesvullen på morgonen men på dagen syns inget vilket inte är så konstigt då liten i magen är runt 3 cm och livmodern som en apelsin typ. : ) Tror jag lagt på mig ett välbehövligt kilo eller två. Börjar längta efter att få känna rörelser nu. Ca v 10+0 i dag.
Skönt att illamåendet börjar avta. Håller med om att det känns overkligt med en ny familjemedlem i maj. Själv var jag så inställd på att det skulle ta låång tid att bli gravid, hade till och med en plan om när vi skulle söka hjälp och testa på ivf. Har svårt att verkligen tro på att det kommer gå vägen, tycker verkligen inte om den här första tiden då allt känns så osäkert.
Jätterädd och ledsen. Sista mens 23/8 och positivt graviditetstest på Bim+1. Enl det borde jag nu vara i v 8+ Var på gyn nu och gjorde ett vul. Läkaren såg tydligt ett foster men det var så litet så han mätte och sa att det borde vara v. 5. Ny tid om 2 veckor för att se om det går att se ett hjärta då. Jätterädd nu. Undra om fostret dött?! Så ledsen och rädd. Det kommer bli de 2 längsta veckorna i mitt liv.
Mina graviditetssymtom har i princip försvunnit de senaste dagarna. Bröstvårtorna som tidigare varit så ömma att man inte ens kunnat nudda dom kan jag nu röra utan problem. Matstockningskänslan upp i halsen är borta. Fortfarande trött och att jag inte kan dricka kaffe. Men det känns annorlunda! Hur får man ett vul? Det känns outhärdligt att vänta till rul innan man får veta om det är något där inne.
Hur mår alla?
Jag har fortfarande massor av symptom men känner mig orolig då jag fått veta att jag har bakterier i urinen. Påbörjat kåvepeninkur nu men när jag tänker efter sp har av haft symptom som sveda, trängningar varit sjukt frusen i flera veckor.ingen feber dock. Är så rädd att fostret hunnit ta skada.