• Lenen

    Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL

    pandoraDiem skrev 2017-11-09 10:40:50 följande:

    Usch för illamående och kräkningar. Har själv varit väldigt nära några gånger men hatar verkligen att spy så har kämpat emot. Får se hur länge det går. Är också väldigt trött, känner mig allmänt distanserad till det med mesta.

    Ja det är ju egentligen galet att man ska behöva vänta till rul för första ultraljud enligt basvårdsplanen (iaf här i Skåne).

    Fick bf sätt igår på ultraljudet till den 15e maj


    Ja man blir ju rätt apatisk emellanåt... hemskt!

    Jag började äta Omeprazol för att jag fick såna väldiga besvär med halsbränna efter alla kräkningar, och tillsammans med mycket dryck varje dag så blir det inte lika jobbigt att kräkas. Det svider inte o smakar inte surt efteråt. Väldigt skönt! Jag kan inte borsta tänderna på kvällen så det struntar jag i för då slipper jag oftast kräkas innan jag lägger mig.

    Ja men vi har alltid bett om tidigt UL och alltid fått det. Jag har redan gjort två men behöver lugna min oro så det blir nog en del ultraljud den här gången.

    Vi är beräknade till 31/5 eller i början av Juni... vi upptäckte att vår lilla flicka inte levde längre 1/6 och hon föddes 4/6, så det är precis ett år efter denna kommer.. rätt sjukt!! Finns väl nån mening med det...
  • Lenen
    pandoraDiem skrev 2017-11-09 11:28:42 följande:

    Kan inte föreställa mig den sorgen, beklagar. Kan tänka mig att det är en del blandade känslor att ni är beräknade precis ett år senare. Vad bra att du får göra ultraljud i alla fall. Kommer ni få göra extra koller denna graviditet?


    Tack, det är väl tur att de flesta inte kan förstå...

    Ja på något sätt känns det ändå lite fint!

    Ja det blir väl mer regelrätta kontroller från v 24, men jag går till BM en gång i månaden för blodprover och till läkaren eftersom jag behöver sjukintyg. Så det blir ju ganska mycket hela vägen. Äter Trombyl också för att öka flödet och genomströmningen för att minska risken att det händer igen. Så vi gör allt vi kan göra. De lyssnar väldigt fint och det är skönt!

    Hur många barn har du sen tidigare? kommer inte ihåg vad du skrivit o orkar inte scrolla bak :)
  • Lenen
    pandoraDiem skrev 2017-11-09 14:27:08 följande:

    Vad bra att de har extra koll på er och att ni blir hörda av vården. Har själv haft tur när jag varit i kontakt med vården generellt och har egentligen bara bra erfarenheter av bemötande.

    Jag har en son som precis fyllt 1 år här hemma. Vi började försöka med ett syskon så fort jag fick tillbaka min mens eftersom det tog drygt 1.5 år att bli gravid med honom. Denna gång gick det snabbare vilket var skönt :)

    Har du nån liten där hemma?


    Bemötandet är ju det absolut viktigaste!

    Vad skönt att det fick fortare! Vi hade likadant, har två killar hemma, med min 6-åring tid det också 1,5 år att lyckas, så efter hans förlossning lät jag bli tabletter eftersom vi ville ha syskon hyfsat tätt. Det gick väldigt fort, han var bara 9 månader när vi blev gravida igen! Så idag är de 6 och 4,5. Väldigt tajta o leker bra ihop (oftast)! Det har vi tillbaka idag :)

    Men det känns ganska skönt att de är lite större nu, dels kan de ta hand om sig själva bättre när jag inte mår bra! Och de får ta del av den här resan på ett annat sätt! Tyvärr innebär ju det också att de verkligen har upplevt ett syskon som dör och kommer nog komma ihåg det. De är också oroliga den här gången: "ska den här bäbisen också dö?" Det är så hemskt! Men man får bara vara ärlig. Tyvärr kan man inte skydda sina barn mot allt ont här i världen.

    Det ska bli väldigt mysigt, om allt går bra, att få dela upplevelsen av levande bäbis med dem!!
  • Lenen

    Det är ju väldigt kul för barnen, att ha en kompis hemma jämt! Det är väldigt få av barnens kompisar som har syskon tätt och de har så stort behov av att hitta någon att leka med, våra har väldigt sällan det. Ofta är de nöjda med varandra! Hoppas deras relation håller hela livet :)

    Jag förstår hur du tänker, jag hade precis fyllt 33 när flickan dog, kände då att herregud kommer vi nånsin kunna få fler barn. Det blir ju inte lättare med åren...

    Barn har ju en väldigt enkel syn på saker, det är ganska svart o vitt, inga gråzoner. De förstår inte riktgt djupet av detta, kan inte dra så långa paralleller.. de gråter och nästa stund är de glada o leker igen. De fastnar inte i sorg på det sättet som vuxna lätt kan göra. Det är tacksamt!

    Vad roligt med så många syskon, jag har en knappt två år äldre syster och en tvillingbror så vi har alltid varit tajta. Än idag är jag o syrran bästa kompisar! Ser fram emot detta så mycket, att ge dem en bäbis!

    Är du fortf mammaledig med sonen? Hur går det med illamåendet?

  • Lenen
    pandoraDiem skrev 2017-11-10 12:32:39 följande:

    Ja en syskonrelation kan verkligen vara något alldeles speciellt :) jag började jobba i augusti igen för att avsluta mina doktorandstudier, disputerade den 27 okt så är för tillfället arbetslös. På ett sätt är det rätt passande för jag är så fruktansvärt trött, på ett annat sätt väldigt opassande för har en känsla att det inte är så många som anställer när man är gravid. Har sökt in till kompletterande pedagogisk utbildning i vår för att kunna jobba som gymnasielärare. Får se vad som händer helt enkelt, vi vågade inte vänta på mer passande tid för att försöka med syskon då vi inte ens visste om det skulle vara möjligt att bli gravida igen.

    Vad jobbar du med?


    Nä vänta är väl ingen idé, om man ska hitta ett passande läge att skaffa barn kan man vänta länge, det är alltid något som inte är "rätt läge".

    Är det inte brist på lärare på gymnasienivå också? Undervisar du i högstadiet annars? Det löser sig på något sätt, det gör allt alltid tycker jag. Men jag förstår om det gör dig stressad, skönt att du ändå inte mår så bra så du får lite chans till återhämtning.

    Jag jobbar faktiskt i vården, som distriktssköterska på en vårdcentral. Det är roligt, varierande och mysigt! Jag har hamnat på en vårdcentral där cheferna ger oss väldigt mycket ansvar och fria händer. Så det är toppen! Saknar inte jobbet nu för jag mår ju inte heller bra, men ser fram emot att jobba när jag gör det!
  • Lenen
    pandoraDiem skrev 2017-11-10 14:55:49 följande:

    Ja det kommer nog lösa sig tillslut. Jo är brist på många lärare så om jag bara läser pedagogiken så ska jag nog få jobb. Tar ett år att läsa till det, ämneskunskaperna har jag redan. Har inte undervisat alls innan, lite på universitetsnivå när jag doktorerade.

    Så bra att du trivs på jobbet, det är ju det viktigaste :)


    Jaha då förstår jag.. inte insatt alls i den världen. Hoppas du kommer in på utbildningen till våren då :)
  • Lenen
    typ89 skrev 2017-11-11 09:32:18 följande:

    Va hemskt för er att hon dog. Hoppas du får göra många ultraljud så dom har extra koll den här gången.

    Jag mådde lite bättre förra gången, då hade man bara sej själv att ta hand om. Nu kan man inte bara äta och ligga blixt stilla i flera timmar. Har bara gjort ett sköldkörtel prov och det visade att den gå på för mycket men ingen har sagt nåt om det. Ska fråga nästa vecka hos läkaren. Ingen frågar utan jag måste typ väga mej där varje gång. Tror att det är viktnedgången dom menar med ämnesomsättnings rubbningar. Men fick från fk att min sjukskrivning gått igenom nu ändå så det kanske inte spelade någon roll vad dom skriver.(Har ett fysiskt tungt arbete)


    Ja det hoppas jag med! Som alla är man ju orolig, det är ju en del av att vara gravid, men så här orolig har jag aldrig varit. Så jag hoppas jag får göra ultraljud nu i veckan när jag ska till min BM.

    Tidigt Ultraljud borde ju alla få göra, datera ungefär så de gör RUL i rätt tid.

    Ja har man överproduktion av sköldkörteln så brukar man gå ner i vikt men det påverkas ju såklart av dina kräkningar också. Fråga läkaren, en del får sina första besvär av sköldkörteln vid graviditet.

    Skönt att din sjukskrivning blivit godkänd, min med. Väldigt skönt att kunna slappna av med det. Vad jobbar du med?

    Jag orkar barnen mycket bättre när jag fått vila hela dagen. Det gör sån skillnad. Sen är jag rätt färdig när mannen kommer hem men då kan jag ju vila igen.

    Jag ser fram emot när det inte är lika känsligt med illamåendet längre, några veckor kvar. Så trött på att behöva tänka på det hela tiden.
  • Lenen
    marsen skrev 2017-11-10 23:51:48 följande:

    Jag är också kvar!

    Typ alla mina symtom lade av strax innan vecka 10. Det enda som är kvar är tröttheten och avsmak för kaffe. Känner mig inte ett dugg gravid. Orolig såklart att något hänt. Ringde min bm och berättade om min oro och hade hoppats på att få ett ul, men nej. Det hon gjorde var att flytta på nästa besök till en vecka tidigare. Så istället för den 1/12 så ska vi dit den 24/11. Alltså fortfarande två veckor kvar!! Det är meningen att vi ska doppla då. Men hon kunde ju inte garantera att man kunde höra några hjärtljud ändå (är i vecka 15 då). Jag menade då att då går man väll vidare, och får göra ett ul?? Men icke, då skjuter man upp det och försöker lite senare. Alltså SERIÖST?!! Här har jag gått i tre veckor med oron att det inte finns något liv där inne längre och om TVÅ veckor ska vi försöka doppla och hörs inga hjärtljud då så gör man ett nytt dopplerförsök lite längre fram?! Jag lovar er, får hon inte fram några hjärtljud den 24e så är det jag som inte lämnar lokalen förrän hon skickat en akut-remiss på ultraljud! Fattar inte varför det ska vara så jäkla tjurigt att få ett ultraljud om man är orolig?! Tror hon att jag kommer må bra om inga hjärtljud hörs? Är det ens etiskt att inte erbjuda ett ultraljud då?


    Det är väl svårt att garantera hjärtljud eftersom man aldrig vet hur bäbisen ligger och det kan vara svårt att hitta när man är i tidig graviditet. Men det säger väl sig självt att det skapar ännu mer oro när man inte hör något. Sjukt att du då ska behöva vänta. Tycker definitivt att du borde få ett ultraljud, tycker att alla borde få ett tidigt ultraljud. Man vill ju veta att den lever och sen är det ju inte alltid som graviditetens längd stämmer överens med sista mensens första dag och det kan ju vara bra att datera inför RUL.

    Det är sjukt att det ska vara olika rutiner från landsting till landsting, inte särskilt jämlik vård som det pratas så mycket om..
  • Lenen
    Ninniisen skrev 2017-11-13 10:13:16 följande:

    Råkade komma åt och sända innan jag var klar. Har 5 barn på 10, 8, 7, 5 och blivande 4 åring. Förlorade en dotter i v22 för 6 månader sen och är nu gravid med BF 11 maj, 1 år efter vi förlorade dottern.

    Jag går på specialist mvc för att extra kontroller och fick för snart 2 veckor sen se lilla bebisen.


    Hej :)

    Välkommen o grattis till ännu ett barn!

    Vad tråkigt att höra om er dotter, det är så fruktansvärt att gå igenom, så tråkigt att jag inte är ensam, vi förlorade vår dotter i v 28 1/6 i år och väntar också nästa barn precis på året efter hennes död och födelse.

    Det är med blandade känslor vi nu försöker vara glada för det nya barnet men samtidigt hänger sorgen kvar... och gör sig påmind då och då.

    Vart bor du? Jag går på spec.mvc i Gbg. Har iofs alltid gjort det men det känns tryggt med all utrustning där och jag hoppas jag få ett ultraljud på onsdag när jag ska dit igen.

    Jag trodde aldrig sånt kunde hända, dottern var mitt tredje barn, nu väntar jag då vårt fjärde och det är såååå svårt att slappna av. Kommer säkert bli som mest jobbigt närmare grav.veckan då hon dog.

    Vet alla barnen om nya syskonet?
  • Lenen
    typ89 skrev 2017-11-14 10:05:19 följande:

    Tycker också alla borde få göra tidigt ultraljud. Tänk så många som går med oro eller ma i onödan.

    Såg att du är distriktssköterska, det låter som ett kul jobb! Jag är uska och jobbar i hemtjänsten. Det är härligt att jobba med människor. Jag hann inte komma tillbaka nu innan jag blev sjukskriven, känns så dumt men skulle verkligen inte klara att arbeta med kroppen än iallafall. Håller tummarna för att det inte håller i sig hela graviditeten.

    Ja att vila på dagen är ju det som gör att man orkar, jag har ändå bara ett barn att ta hand om men min man reser i jobbeså vi är själva en hel del på kvällarna med.


    Ja det är väldigt roligt! Jag jobbade i hemtjänsten mina första år under och efter gymnasiet, så mysigt! Sen när

    Jag blev klar syrra så var det landstinget o sjukhuset som gällde. Men jösses vad det var slitigt, passade inte mig alls. Specialiserade mig till DSK för att främst få arbeta med lite friskare människor och komma ifrån kvällar o helger. Sen har jag hamnat på en arbetsplats där jag själv kan styra mina arbetstider o ändra när jag behöver. Det blir så enkelt då när man får bestämma mycket själv. Annars är ju jobbet väldigt mysigt, träffar mycket äldre här också och de flesta behöver ju mest prata :) så man kan göra ganska mycket med ganska lite..

    Jag förstår hur du känner, samvetet gentemot kollegor o chefen gnager men som du säger hade det ju inte gått ändå. Är din chef stöttande? Det kanske är pga rubbningen på ämnesomsättningen som du mår så mycket sämre...? Jag har en leversjukdom som troligtvis är orsaken till att jag mår så här när jag är gravid. Så kroppen kan ställa till med en del..

    Men är ditt barn hemma med dig eller går han på förskola? Ja jag har också långa dagar, han kommer oftast hem när vi redan har ätit men då får han göra resten.. och ta hand om kaoset hemma! Usch det är inte heller roligt att släpa efter med hemmet..
  • Lenen
    Ninniisen skrev 2017-11-14 11:56:33 följande:

    Tack snälla! Och grattis till dig !

    Jag beklagar.

    Jag känner igen det där med blandade känslor. Jag glädjs ena dagen för att nästa inte veta om det är värt att må dåligt. Jag känner mig ganska rädd och orolig för hela upplevelsen men försöker tänka positivt.

    Jag bor i Skåne så jag går på specmvc i Lund. Jätte trevliga. Vi förlorade dottern pga infekterad moderkaka som orsakade för tidig förlossning så jag mäter tappen och tar odling en gång i månaden. Ska dit igen efter rul. En stor trygghet.

    När är du beräknad?

    Alla syskon vet och de ser fram emot en liten bebis. Börjat berätta så smått för släkten och min chef vet men vill gärna hålla det hemligt till efter v25. Inte lätt med en mage som syns.

    Har ni berättat?


    Tack :)

    Jag tror att den här oron är något som bara får finnas.. den går ju inte att ta bort för ingen kan garantera mig mitt barn nu.. tyckte det var hemskt efter hon dog, att ha mått dåligt i 28 v och sen fick jag inget för det, så det du skriver är så på pricken. Samtidigt så hopps man och tror ändå att det kommer gå den här gången.

    Vet ni vad som gjorde att sen blev infekterad? Låter så orättvist.. föddes hon levande då? Skönt att du går på extra kontroller, så fint att de är så noggranna!

    Min dotter dog troligtvis av att moderkakan inte funkade som den skulle, hon var tillväxthämmad och då brukar en dåligt fungerande moderkaka vara orsaken. Men de hittade inget specifikt vare sig på henne eller moderkakan. Jag äter Trombyl denna gången för att minska risken att det händer igen.

    Jag är beräknad 31/5, så i v 12 nu. Ja barnen vet. Jag kan inte hålla nåt hemligt för de när jag går runt o kräks o mår illa så mycket :)

    De flesta andra vet också, jag tycker det har varit skönt att berätta. Då förstår de flesta iaf varför jag är sjukskriven också.

    Härligt att alla barnen får vara med o dela detta med er! De delar både glädjen o sorgen på ett så fint sätt! Mina barn har frågat om denna bäbisen också kommer dö... men de har ett annat sätt att tro på och är inte oroliga på samma djup som jag o mannen. Det är skönt!
  • Lenen
    Ninniisen skrev 2017-11-14 18:09:35 följande:

    Man blev verkligen snuvad på bebis. Behöva gå igenom en förlossning och sen ingen belöning.

    E.coli, uvi är en vanlig infektion som orsakas av det men om jag hade det vet jag inte. Var inne i två omgångar dagarna innan och urin var utan anmärkning så vitt jag vet. Jag var livrädd att man skulle anse att det inte var skäl nog att gå till specmvc men tack och lov tar dem det på allvar även om risken att det händer igen är minimal.

    Hon föddes levande men somnade kort efter in på mitt bröst.

    Nej det är klart men det är skönt att kunna dela med sig av vad som komma skall.

    Jag hoppas verkligen det går väl för oss båda, och alla andra härinne också såklart :)


    Ja usch, förlossningen... det var ju psykisk terror. Jag födde ju ett dött barn, hemskt när hon kom ut o inte skrek.. jag fick aldrig höra hennes andetag o aldrig se hennes ögon. Det sörjer jag fortf men jag vet inte hur det hade känts om hon hade andats en tid. Efteråt blev jag förbnnad när bröststasen kom, fyrkantiga och med sån smärta men det fanns ingen bäbis att mata...

    Tycker det låter fint att hon fick somna in hos dig, men det måste vart oerhört svårt. Ansåg de inte att de kunde försöka rädda henne? Går gränsen senare?

    Jag hopps också verkligen att det ska gå bra för alla oavsett bakgrund, det här ska ingen behöva gå igenom. Samtidigt känner jag mig tacksam för att jag fick träffa henne och ge henne ett namn, ha minnesceremoni o sprida henne i havet. Alla delar i en process som man behöver gå igenom.

    Ser fram emot att detta ska gå vägen o att vi får en till som vi får behålla o njuta längre tid av!

    Ett av mina barn är född tidigare i maj, verkligen en bra tid på året att få barn. Det är så skönt att enkelt kunna gå ut o amma ute.
  • Lenen

    Hej alla! Igår fick jag äntligen se min lilla älskling hos barnmorskan igen, allt såg bra ut! Det känns så skönt att veta att den lever och mår bra! Den har vuxit ordentligt och hon mätte den till v 12+5, (vi trodde 11+5) så isf är vi beräknade till tidigare än vi tänkt. Men vi får väl se på RUL vad de säger då :) bara den kommer ut så får den komma när den vill! Ha en bra dag!

  • Lenen
    pandoraDiem skrev 2017-11-16 10:29:53 följande:

    Åh, vad kul att höra! Så magiskt att få titta in, själv tycker jag det fortfarande känns så overkligt att det ligger ett litet liv i min mage. Så svårt att förstå när magen fortfarande inte riktigt syns och sparkar fortfarande inte känns. När jag var på senaste ultraljudet (v13+0) så fick jag utsatt bf efter det så ditt nya datum stämmer nog också. Skönt att bli framflyttad :)


    Ja det är så skönt att se den... lugna oron lite! Men vilken vecka är du i nu då? Enl senaste UL är vi i 13+3 idag med BF 26/5, det var det datum vi hade från början men blev backade efter de andra ultraljuden men då låg nog bäbis ihoprullad eller nåt. Nu fick vi fina bilder o samma mått tre ggr :)

    Min mage syns och jag har sedan i förra veckan känt rörelser, först var jag osäker på om det verkl var den som rörde sig men nu har jag känt nåt litet varje dag precis på samma sätt med samma styrka så är rätt säker på att den pratar med mig. Mitt tredje kändes också tidigt men först i v 14. Detta är rekord för mig! Det är skönt att få en buff då o då...
  • Lenen
    rosali84 skrev 2017-11-16 19:22:50 följande:

    Inte varit så aktiv här, men varit in då och då och läst sen jag gick med. Men nu får jag tyvärr tacka för mig. Idag på KUB-ultraljudet fanns bara en tom hinnsäck. Så på måndag blir det skrapning. Från att ha varit i v 13 och på väg att bli 3-barns förälder till detta på bara någon minut. Känns oerhört tungt nu.


    Vad tråkigt att höra, beklagar verkligen!! :(

    Så konstigt när alla förväntningar o drömmar bara försvinner... ta hand om dej!
Svar på tråden Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL