Snultan skrev 2017-10-30 16:37:10 följande:
Känner att jag måste skriva av mig. Inte skrivit i tråden ännu. Men känner mig så ensam och mår så dåligt. Ni verkar va ett härligt gäng.
Jag är i vecka 14 idag. BF 6 maj enligt bm, 5 maj enligt alla uträkningar. Jag ska på ett tidigt ultraljud på fredag och RUL 8 december. Ber att allt ska se bra ut. Har en son på 4 år.
Nu till det jobbiga då. Jag har mått illa sedan dag 1. Varje dag. Jag har börjat kräkas några gånger nu på senaste tid. Ätit lergigan i några veckor men känner inte att det hjälper. Har lergigan forte att hämta ut som ska va något bättre så ska testa det. Jag är iallafall såå trött. Så psykiskt trött på detta. Har ingen ork, ingen energi. Vill bara ligga i sängen och inte göra nåt. Får dåligt samvete gentemot sonen, hunden och sambon. Men jag mår verkligen piss. Mirakulöst har det gått bra att jobba. Jobbar 100% som medicinsk sekreterare men 50% av tiden jobbar jag hemma. Har dessutom vabbat en del under hösten vilket är sjukt skönt. Jobbar dag, kväll, helg vilket oxå är skönt. Så de har ändå gått bra. Men ändå. Känner mig typ deprimerad. Dränerad. Som att jag tappat allt. All glädje över graviditeten är som bortblåst. Jag kan inte slappna av. Kan inte glädjas. Mår skit och det upptar 99% av mitt liv. I stunder har jag mått bra och fått lite energi att göra saker. Men mest är det bara skit. Och jag vill verkligen inte gnälla. Jag är så glad över att va gravid och att vi ska få syskon. Vi försökte i 9 månader. Men de är så jobbigt detta. Och nu har jag börjat oroa mig lite. Under första graviditeten var jag aldrig orolig. Nu tänker jag mer på vad jag har att förlora. Åh. Hoppas på att få se ett friskt litet foster på ul på fredag. Kanske de kan ge lite glädje i allt det jobbiga <3
Jag har mått lite som du skriver, väldigt illamående och väldigt trött men inte kräkts mer än några gånger. Inte alls likt mins tidigare graviditeter. Bara velat ligga under täcket och sovit otroligt mycket. Min räddning blev två veckor sjukskrivning som gyn skrev efter en blödning. Jag jobbade lite hemma, men tog det väldigt lugnt.
Nu en vecka efter sjukskrivning har illamåendet lättat en hel del, samma med tröttheten. Har slutat med lergigan. Känns som jag sakta men säkert håller på att bli människa igen! Jag är i 10+5 nu, BF 22 maj, så kanske finns det ett ljus i tunneln för dig redan en vecka eller två bort, håller tummarna för det!