Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL

Hej hej!

Det här är första gången jag skriver här på FL. Jag väntar nu mitt fjärde barn, har två pojkar som är fyra och snart sex. I juni i år förlorade vi våran dotter i v 28. Väntar nu nytt lillasyskon och jag tror vi alla i familjen är lika oroliga för att det inte kommer gå denna gången. Jag är helnojig, trots två ultraljud med hjärta som slår. Barnen undrar om denna bäbisen också kommer dö...

Tråkigt att höra om er som mist era små! Det är lika svårt och ovärdigt varje gång det händer, man börjar ju älska den så fort man vet att den finns...

Jag vet att det finns en änglatråd för alla oss som förlorat barn och sedan blir gravida igen men de följs åt på Facebook, det har inte jag.

Jag tänker att jag följer er och hänger med här.

Ha en bra dag!

/Lenen

Zanda: Ja det här vände upp och ner på allt, jag trodde jag var garanterat ett barn efter så många veckor... men allt kan hända och livet är inte rättvist. Jag hade haft minskade fosterrörelser och var då väldigt orolig men tänkte att det händer ju inget i v 28.. hon hade rört sig lite hela tiden så jag tänkte att hon bara var lugn. Sedan tyckte jag att hon rörde sig igen men jag förstod i efterhand att det var tyngden av henne och livmodern som jag kände då jag lagt mig ner. På ett vanligt barnmorskebesök hittade vi inga hjärtljud, vi gjorde ultraljud direkt och hon var helt stilla, hopsjunken... det enda vi fått som svar var att hon var tillväxthämmad och jag reagerade starkt på det när hon kom, hon vägde bara 765 gram men borde varit över kilot. Troligtvis är det moderkakan som inte funkat optimalt och som ledde till att hon inte fick den näring som hon behövde. Det är väl ändå ett så bra svar vi kunnat få tänker jag, hade varit värre med kromosomavvikelse, hjärtfel eller något annat som på ekrar våra chanser denna gång. Att vi blev gravida så fort efter hennes död är ju otroligt, hann ha mens två ggr efter avslaget slutat. Det finns väl någon mening med det...

Det är väl på något sätt det som både är svårt och fint när man mister ett barn när man har barn sedan tidigare, man vet vad man skulle fått men att tillsammans med sina barn få dela sorgen är så fint! Våra barn har vart helt fantastiska, de träffade SI lillasyster på sjukhuset efter hon var född och jag har vart så stolt över dem och lycklig för att de finns, ännu mer lycklig nu än innan flickan.. Det känns väldigt oroligt om barnen skulle behöva uppleva ännu en sorg bara, tror det förstärker oron denna gången, nu måste det bara gå vägen, de måste få behålla sin bäbis!!

Tack!! Idag gick vi in i v 11, ett steg närmare de mest säkra veckorna iaf.. Jag har nog missat i tråden, väntar du också syskon igen??

Tack!! Jag beklagar också det du går igenom just nu... har du fått komma hem igen? Låter obehagligt det du skriver om att du blödde så. Ibland händer väl det tyvärr, bra att du sökte ambulans. HB borde ju ha kommit upp nu om du inte blött så mycket mer o samma med blodtrycket om du fått i dig vätska, fått vätskedropp också? Kommer du ha avslag(eller vad man kallar det) en tid efter?

Jag har aldrig haft tidigt missfall eller MA, vet inte hur det känns men som du skriver så är det hemskt för barnen också att mista någon som de sett fram emot, oavsett när i graviditeten. Samtidigt som det är oerhört skönt att ha dem med sig när något händer för det går liksom inte att bara lägga sig ner och ge upp. Tack vare mina barn har vi hanterat detta och gått vidare mycket lättare än jag trodde var möjligt! Du skrev att dina barn är 7,6 och 15 mån, stämmer det? Då förstår ju de äldsta väldigt mycket..

Ja risken att det händer igen är lika stor som sist, 4% tror jag.. men risken att det händer just oss igen borde vara pytteliten.. så jag har väl ändå något hopp om att detta kommer gå bra men usch vad huvudet hittar på saker, letar efter känslor i kroppen som ska säga något... men vi kan bara göra som alla andra, vänta, försöka njuta, vara positiva och hoppas!

Vissa dagar är ju de orden ett slag i ansiktet men det är ju rimligtvis så man ska hantera det hela ????

Jag har samma BM o Läkare som jag haft alla gånger, de stöttar väldigt mycket. Har fått göra två ultraljud redan o kommer be om ett till när jag ska till min BM 15/11... sen känns det väl inte så bra att stressa bäbisen med alla ultraljudsvågor men undrar om inte oron o stressen jag har är lika påverkande isf.. får höra med henne!

Ta hand om dej!

Hej!

Det där hände mig också i början av denna graviditet. BM gjorde ett tidigt UL och jag trodde själv att jag var 7+3, hade ganska bra koll på min ägglossning och när vi hade haft sex, men hon fick det då till att fostret var ungefär 5+nånting. Jag fick panik, hon sa att det är svårt att mäta i så tidiga veckor. 2,5 veckor senare gjorde vi UL hos läkaren och fick då mått på bäbis som var 8+6, så den hade vuxit som förväntat men ägget måste blivit befruktat senare än jag trodde. Hade en blödning vid förväntad mens som troligtvis var en nidblödning.

Så det behöver ju inte vara någon fara men jag känner med din oro. Skönt att väntan nu är över ändå och att ni får svar idag.

På vårt andra UL vågade jag inte titta, min man fick titta åt mig o säga att det såg bra ut tillsammans med läkaren!

Lycka till idag!!!

Usch vad synd att höra! Beklagar verkligen... Ta hand om varandra i familjen!

Lycka till och ta hand om er Charlie, Linnea, Vinterbebis och Zanda!! Så hoppas jag att ni alla snart får uppleva lyckan igen över att få vänta barn, även du Linnea som behöver gå igenom IVF. Undertiden får ni njuta extra av de barn ni redan har :) De och ni är värda det!! Kram på er!

Åh såg att jag skrev fel, jag menade såklart Vinterbebis, lycka till med ert IVF. Kanske blir skönt med en resa för att få tänka på annat och koppla av :)

Hej hej!

Jag är också kvar, går in i v 12 imorgon (11+0). Känns skönt men jag kommer be om ultraljud nästa vecka hos min BM. Magen växer iaf!

Vad skönt för er som gjort UL där allt sett bra ut!

Jag är också fortsatt sjukskriven ett tag till för Hyperemesis. Men just nu är tröttheten värst, kräks inte så mycket varje dag längre, men jösses vad trött jag är.

När är era BF?

Ja men man väntar ju alltid på nästa UL, det är ju så skönt att se bäbisen!

Usch vad du mår dåligt då.. Mådde du lika med din första? jag vet inte hur mycket jag gått ner, väger mig inte. Men kläderna sitter inte på så bra, iaf inte byxorna.

Jag har haft hyperemesis med alla barn, dock kunde jag jobba med min senaste, mådde inte lika illa o lyckades hantera det bättre. Men eftersom hon dog i v 28, troligtvis moderkakan som inte funkade så bra, så tänker jag att det kanske var därför jag mådde bättre. Eller så var det för att hon var tjej, de två andra killar och jag mådde piss, behövde bli inlagd med andra då jag blev så uttorkad.

Mår bättre än med killarna även denna gång, så jag tror det blir en tjej igen. Dock tröttare än med henne.

Är det din sköldkörtel som krånglar?