Anonym (Ts) skrev 2017-08-30 21:10:47 följande:
Jag tar så mycket avstånd jag kan från honom, jag tycker synd om min mamma och det är ju svårt för henne att göra något som ni skriver, han måste inse sitt problem men han verkar inte förstå det som min mamma förklarar, att hon blir ledsen etc. Hon kan förklara det för honom i timmar, ibland, han går ju inte att prata med då egentligen men hon gör det ändå.
Ok det kanske stämmer att han kan ha skador, jag tycker alltid han är konstig och har aldrig tyckt om honom, han har tagit ett avstånd från oss också känns det som samtidigt så tycker jag synd om honom också, han har många barn och ingen vill träffa honom. Men min mamma tycker om honom när han inte är full och jag har svårt att tro att hon kommer lämna honom även om hon tycker den delen av honom är väldigt, väldigt jobbigt. Jag är under 18 år men van vid situationen, jag tycker som sagt bara synd om min mamma som måste stå ut med honom även om hon som sagt tycker om honom också.
Okej. Jag förstår att du tycker synd om din mamma, men egentligen borde hon lämna honom. Det är det som hon verkligen borde göra för att ta ansvar i den här situationen. Jag känner till såna lägen, min ex-man dricker också och jag har stöttat mina barn i det läget. Men han drack inte än när vi var ihop. Men jag har sett hur mina barn har tyckt synd om sin pappa, velat hjälpa honom och har mått dåligt över det.
Det är därför jag vill säga till dig att det finns risk att du tar på dig för mycket ansvar för situationen och mår dåligt av det sedan. Det är INTE ditt ansvar, så du behöver inte ha dåligt samvete om din mamma skulle må dåligt. Du behöver inte känna att du borde hjälpa henne. Det är hon som är vuxen och hon reder tyvärr inte ut situationen. Dvs. hon borde lämna honom. Man kan inte ha en bra relation med en missbrukare. Att du är "van" - där märker du att du redan tar för mycket ansvar. Du tycker du kan stå ut med det, eftersom du är van. Men du ska egentligen inte behöva göra det.
Om du vill göra nåt så att din mamma kanske tänker till - säg till henne att det inte kan fungera, att hon slösar bort sitt liv med honom, att hon kan få det bättre utan honom. Det är inte säkert att det hjälper, men... Och du kanske kan få stöd av socialtjänsten, ibland har de t.o.m. grupper med ungdomar som är i liknande situationer. Kolla vad som finns i din kommun. Även anonyma alkoholister har grupper för partner och för barn. Kanske kan du få din mamma att prata med andra i samma situation?
