Inlägg från: Anonym (Ts) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ts)

    Alkoholism

    Min mamma träffade en ny man för några år sedan, förstod inte först vad det var för fel på honom men han var/är väldigt, väldigt konstig. insåg när jag var äldre att han är alkoholist, också eftersom jag hitta en tidningssida som var utriven när jag letade efter en grej i min mammas rum. Och det handlar om att han har kört bil när han varit full och allt möjligt (han har ett viktigt jobb). Han blir otroligt konstig när han dricker, han beter sig illa och pratar väldigt konstigt, jag menar hur han låter och vad han pratar om+att han ibland skriker/gapar, om han pratar med nån. Han gömmer också alkohol, hittat det i hans barn (som inte bor här) legolåda(!) och i typ tvättkorgen etc... Ibland lagar han mat och det blir totalt svart men han ser inget problem i att vi ska äta det.


    Min mamma försöker prata med honom men han vill verkligen inte inse sitt problem, det är som han verkligen inte kan förstå och han blir otroligt arg. mamma blir verkligen ledsen så hon visar ju tydligt och har hotat med att "då flyttar jag" många gånger, men det är ju tomma hot antar jag eftersom det har varit väldigt länge. när dom bråkar om det brukar han göra sig till offer väldigt mycket, typ ta upp problem han har eller hans barn, att dom mår dåligt och att han är värdelös, att han kommer ta livet av sig etc. Jag vet inte om han menar det han säger, han är ju full då. Dagen efter en sån händelse låtsas dom som ingenting även om mamma kan vara lite irriterad ett tag. Jag tycker väldigt synd om henne, jag tycker hon förtjänar så mycket bättre än honom.


    Jag undrar om någon som har erfarenhet och har tips om vad jag ska göra?

  • Svar på tråden Alkoholism
  • Anonym (Ts)

    Jag tar så mycket avstånd jag kan från honom, jag tycker synd om min mamma och det är ju svårt för henne att göra något som ni skriver, han måste inse sitt problem men han verkar inte förstå det som min mamma förklarar, att hon blir ledsen etc. Hon kan förklara det för honom i timmar, ibland, han går ju inte att prata med då egentligen men hon gör det ändå. 


    Ok det kanske stämmer att han kan ha skador, jag tycker alltid han är konstig och har aldrig tyckt om honom, han har tagit ett avstånd från oss också känns det som samtidigt så tycker jag synd om honom också, han har många barn och ingen vill träffa honom. Men min mamma tycker om honom när han inte är full och jag har svårt att tro att hon kommer lämna honom även om hon tycker den delen av honom är väldigt, väldigt jobbigt. Jag är under 18 år men van vid situationen, jag tycker som sagt bara synd om min mamma som måste stå ut med honom även om hon som sagt tycker om honom också.

Svar på tråden Alkoholism