Hur gör ni för att orka och inte bryta ihop?

Hej

Jag sökte efter exakt en sådan här tråd, för att jag också behöver stöd från andra i samma situation. Jag är 35 och jag och min man har varit utan skydd i ca 3 år snart. Det är väl dock senaste året vi försökt aktivt om man säger så (ägglossningstest etc). Under denna tid har sååååååå många kollegor, vänner, bekanta blivit gravida, och det är verkligen inte så att jag missunnar någon att få barn eller så, men för varje gång någon ger ett gravidbesked känns det som den ledsna klumpen i min mage växer och växer. Förra månade hade jag ändå lite hopp, för jag inbillade mig lite lätta symptom och hade liksom en bra känsla... men sen kom SÅKLART mensen och samma dag dök det typ upp tre olika graviditetsbesked från bekanta på olika sociala medier. Blev så jävla ledsen! Känns typ som att det aldrig kommer att bli jag som får se de där två strecken, och jag börjar nästan få lätt panik över att bli barnlös med tanke på min ålder. Har gjorts utredningar på min och man hittade hypothyreos, i övrigt inga konstigheter alls... snart dags för min man att kolla spermierna antar jag, men han drar sig för detta, är väl jobbigt på nåt vis antar jag.

Jaja. Skönt att få skriva av sig lite, och se att det finns andra som känner likadant... hoppas på att vi kan stötta varandra lite genom denna tråd? Kram på er alla!

Samma som du sista anonym här, att jag har liksom inga problem med att umgås med bebisar och barn och så, det är främst gravidbesked och gravidmagar jag har svårt för... har även lyckats reducera ner min avundsjuka till de som blir gravida för första gången, de som redan fått barn visste jag ju redan att de kan bli gravida typ? Haha. Kanske konstigt... men någon slags coping-strategi kanske? Blir dock något jävulskt irriterad på de som tycker det tar lång tid med ett par månader och på de som "vi bestämde oss att göra barn och slutade med skydd och blev gravida på första"... försöker verkligen att inte bli en sur och bitter person men ibland är det svårt. Men jag tror man mår ännu sämre om man blir en person man inte känner igen, och dessutom en person man inte vill vara.

Vet ni vad, vi kanske får försöka att hjälpa varandra här och peppa och heja!? livet blir ju inte bättre av att vara oftivilligt barnlös OCH bitter och sur? Lättare sagt än gjort men... vi får väl försöka göra saker som inte personer med små barn kan? Som segelvind skrev, åka på weekends, dricka gott vin (eller vad man nu gillar) åka och fjällvandra eller på charter eller vad man nu tycker är livskvalité. Och sedan så måste vi komma ihåg, att för de allra flesta så löser det sig på ett eller annat sätt, förr eller senare.

Tips är att söka upp ivf-podden och lyssna på, riktigt bra pod om barnlöshet där en fertilitetsläkare och sjuksköterska pratar om ämnet samt intervjuar folk som varit med om samma som vi.

Jag tror och hejar på oss alla, ha en skön söndag och KRAM och pepp på er allihopa!

Ps: glad gubbe idag, så nu jobbar vi på här, haha. Håll alla tummar på att nån liten stackars simmare kan hitta rätt den här gången...? Ds

Det är svårt, blir så ledsen och avundsjuk att jag typ mår fysiskt illa när jag får höra ett gravidbesked... men jag försöker liksom att få ur mig det ordentligt, gå hem och grina och vara arg och frustrerad för att sedan försöka släppa liksom? Som sagt det är inte lätt och man måste nog låta sig själv bli ledsen, om man går och kniper igen om det så känns det som det bara växer. Sen så har den där podden faktiskt hjälpt mig mycket, lyssna på den! Där normaliseras det hela lite liksom, och man får mycket info om vilken hjälp som finns och hur man kan få den. Och att höra andras berättelser. Det som gör mig besviken är väl att jag alltid sett framför mig det där klassiska att man typ kommer på att mensen är sen eller att man mår konstigt och så tar man ett test och bara jaahaa!! Men det lär ju inte hända för mig så det är väl bara att inse haha.

Om det inte blir något för oss denna månaden (heller) är det dags att gå vidare med utredningen och antagligen ställa oss o kö för ivf.

Hade vi haft pengar antagligen privat, då det verkar gå snabbare och smidigare! ha en bra dag allihopa!

Idag är ingen bra dag... gick på en tjejmiddag igår kväll och det första som händer är att jag går på toa och ser att jag fått mens. jaha. tio minuter in på middagen berättar en tjej att hon är gravid. fick kämpa hela middagen för att inte bryta ihop typ... även fått ett annat gravidbesked från en bekant i veckan och en kollega har fött barn. idag vill jag bara gömma mig nånstans och tycka synd om mig själv. fattar inte hur jag ens fortfarande kan hoppas varje månad?

hur går det för er andra?

Och TACK mickan för ditt lilla ps... hör jag en person igen säga "slappna av" eller "tänk inte så mycket på det" så vrålar jag rakt ut. HUR I HELV... TROR DEM ATT MAN SKA KUNNA SLÄPPA OCH "GLÖMMA BORT" ALLT VAD DESSA TANKAR ÄR?

suck.

Kram på er!!!