Hur gör ni för att orka och inte bryta ihop?

Hejsan

Här kommer en till som vet precis hur du känner. För oss tog det tre år. Två missfall, två misslyckade IVF och så tillslut ett plus som höll hela vägen.

Vet dem som kämpat mycket längre än tre år också, men just då kändes det som vi var de enda som inte lyckades. Gravidbeskeden haglade omkring en. Så hur gör man för att inte bryta ihop? Går det? Jag bröt ihop ofta... Tillslut bestämde jag mig för att tillåta mig själv att göra det också istället för att hela tiden ignorera mina känslor. Jag missunnade verkligen ingen annan att bli gravid, men jag erkände att jag var väldigt avundsjuk.

Sen började jag gå på akupunktur, vilket även visade sig innehålla en hel del samtalsterapi. Vilket var bra för mig.

Vi gjorde massor roliga saker, men hur som helst gick det inte tränga undan känslorna för mig. Så jag har gråtit i en lift i Alperna och på en sandstrand på Mauritius också...

Och PS. Jag "slappnade inte av" för fem öre. Även den gången det tillslut funkade. Kram