Hur gör ni för att orka och inte bryta ihop?
Jag är i samma sits som du. Har egentligen inga råd att ge, utan kände mig så träffad av ditt inlägg att jag var tvungen att skriva. Jag och min man har försökt ungefär lika länge som er 1,5 år. Påbörjade utredning i feb i år och ska påbörja ivf nu i sep. Vi fick diagnosen oförklarligt barnlösa. Vänner som började försöka efter oss lägger nu ut bilder på nyfödda barn, mina syskon snappar bilder på sina fruars gravidmagar, hela min insta och Facebook är babybilder. jag har tagit visst avstånd från vänner med barn, och även från familjen där jag inte känner att jag får förståelse. Allt fokus (såklart, säger inte att det inte ska vara så) är ju kring bebisarna och de gravida varje gång man ses, och jag pallar inte. Jag läser mycket om andra som är i samma sits, jag umgås med vänner utan barn och försöker "maxa" tiden som förhoppningsvis den sista nu utan bebis, typ går ut och dricker vin på stan, reser massor, går ut och dansar etc. Det fungerar någorlunda för mig, men man lever med en stor ledsamhet på insidan som jag inte tror går att få bort, men man kan lära sig leva med den. Stor kram och lycka till!