Missfall

Jag behöver bara skriva av mig lite. För en månad sen fick jag ett jobbigt missfall. Ett där fostret inte kom ut på flera veckor och jag fick vänta och vänta för läkaren kunde inte säkert säga att något var fel så jag kunde inte få tabletter.

Till sist kom han fram till att något var fel och nu är allt över. Min bebis finns inte mera och jag är så ledsen och arg.

Så ledsen på att min bebis dog och så arg på min man som beter sig som att det inte är en stor grej.

Jag kan förstå att min reaktion är starkare än hans. Det var i min kropp bebisen fanns men han är knappt ledsen. Det är sånt som händer säger han bara. Vi får försöka igen.

Det stämmer väl men jag blir så arg på honom. Så vansinnigt arg på att han tar så lätt på det hela. Han behöver inte bryta ihop men det känns som att han inte bryr sig alls.