• Anonym (min sorg)

    Jag är en hemsk kompis

    Jag har alltid önskat mig en son, helt plötsligt fick jag en son, funktionshindrad men världens finaste. Min älskade pojke!
    Kort därpå blev en kompis till mig gravid, hela graviditeten kämpade jag med känslan tänk om hon får en son? Det hände, hon fick en frisk son.
    Sen dess har jag inte kunnat umgås med henne, sorgen över hur min son blev är som klor i mig (trots att jag älskar honom för den han är!) men det gör så ont att se det hon får och inte jag. Det gör så ont att se hur olika de är, vad min son egentligen skulle varit.
    Hur kommer man över såna här känslor? Jag vill inte vara avundsjuk och sörja det jag kunnat få, jag älskar min pojke, för precis den han är!

  • Svar på tråden Jag är en hemsk kompis
  • Anonym (:()

    Usch, jobbiga tankar att brottas med.

    Hur gamla är era barn? Vilket funktionshinder har ditt barn? Vad säger din kompis om situationen?

  • Anonym (min sorg)
    Anonym (:() skrev 2017-08-20 22:51:05 följande:

    Usch, jobbiga tankar att brottas med.

    Hur gamla är era barn? Vilket funktionshinder har ditt barn? Vad säger din kompis om situationen?


    2-3 år gamla. Svår fysisk funktionshinder. Har inte pratat med henne. Jag skäms. Vet inte heller hur ta upp det.
  • Anonym (:()
    Anonym (min sorg) skrev 2017-08-20 23:07:35 följande:

    2-3 år gamla. Svår fysisk funktionshinder. Har inte pratat med henne. Jag skäms. Vet inte heller hur ta upp det.


    Nä, det är ju inte så lätt att ta upp såklart. Kanske bör du inte göra det heller.

    Jag tycker du ska be BVC om en samtalskontakt där du kan få prata av dig om din sorg och dina känslor mot din kompis. Tror du kan behöva det. Och förhoppningsvis kan de vägleda dig och hjälpa dig vidare.
  • Anonym (F)

    Skäms inte. Du kan inte hjälpa hur du känner och att du känner sorg för vad din son inte kan är självklart inte lika med att du inte älskar honom som han är. Det är två helt olika saker. Man vill ju det bästa för sitt barn, och ditt barn har fått en del svårigheter i livet, såklart att du är ledsen för det. 

    Jag undrar däremot om du fått någon hjälp? Samtalskontakt eller liknande. Ibland när känslorna blir stora kan det vara bra att bolla tankar med någon som "vet" vad som ska sägas, som kan ge dig verktyg att hantera dem. Det kanske också hjälper dig att våga ta upp kontakten med din kompis? Jag tror säkert att hon förstår varför och vad som är jobbigt för dig just nu, men jag tror också att det kommer bli bättre om du som sagt får hjälp att hantera situationen. Den kommer aldrig att bli annorlunda men du kan få nya vinklar att se den ifrån.

  • Anonym (G)
    Anonym (F) skrev 2017-08-20 23:34:54 följande:
    Skäms inte. Du kan inte hjälpa hur du känner och att du känner sorg för vad din son inte kan är självklart inte lika med att du inte älskar honom som han är. Det är två helt olika saker. Man vill ju det bästa för sitt barn, och ditt barn har fått en del svårigheter i livet, såklart att du är ledsen för det. 

    Jag undrar däremot om du fått någon hjälp? Samtalskontakt eller liknande. Ibland när känslorna blir stora kan det vara bra att bolla tankar med någon som "vet" vad som ska sägas, som kan ge dig verktyg att hantera dem. Det kanske också hjälper dig att våga ta upp kontakten med din kompis? Jag tror säkert att hon förstår varför och vad som är jobbigt för dig just nu, men jag tror också att det kommer bli bättre om du som sagt får hjälp att hantera situationen. Den kommer aldrig att bli annorlunda men du kan få nya vinklar att se den ifrån.
    Väl skrivet
Svar på tråden Jag är en hemsk kompis