Ny muslimsk terrorattack. Nästa gång kan det vara du eller jag.

Då lägger staten pengar på helt fel ställen. Risken för terrorbrott är ganska liten, men kostar hemskt mycket. Eller är det något mer än bara dödsfallen som spelar in, kanske?
Statistik säger bara hur stor risk det är att bli direkt drabbad.

Tack. Så med andra ord är du alltså inte helt säker på att det stod just så ordagrant?

Kanske FDFMGA misstog sig om att det var en annan tråd? Ovanstående är ett inlägg av Deceree1 men det är från denna tråden. Sid 6, inlägg 63 som någon annan skrev.

Men ändå var du tvungen att använda det i ditt inlägg, trots att du inte var helt säker?
Tack då vet jag!

Klappar på huvudet "duktig du är"

Det är utan tvekan sant men risken för ett terrorattentat i Sverige är skyhögt mycket större nu än för endast några år sedan.
Det kan du inte förneka.

Ja vi lär få leva under terrorhotet ett bra tag till.
Och de återvändande IS-krigarna skrämmer skiten ur mig, de drar sig nog inte för mycket och struntar i om de ryker med själva. De är ilurade en massa oskulder och  sväljer det med hull och hår.

Oerhört skrämmande.

Jag minns den skribenten, dock inte just det scenariot.
Vi får glädjas åt att h*n hade fel.

Det handlar ju inte bara om de som dör. Ta t ex Spanien år 2004 där 200 dog och 2000 skadades. Lägg till sedan alla med kopplingar till dessa personer som.påverkas av detta. För att inte tala om alla som befann sig i området. Såg döda kroppar etc och får leva med ptsd livet ut. I Stockholm dog 5 st och många fler skadades. Men hur många tror du påverkades av dådet? Som satt instängda i affärer och vad rädda för sina liv, som gömde sig, inte fick tag i familj släktingar m.m.

Jag vet inte hur det ser ut för dig men blir det skottlossning på t centralen och ett tåg sprängs, då vill jag helst vara så långt som möjligt från Stockholm. Även om jag har så tur att jag inte blir skjuten eller uppsprängd är det inte en situation jag vill befinna mig i. Skräcken av att vara mitt i en terrorattack och inte veta ifall det kommer komma ett gäng med automatvapen och skjuta ner folk likt Bataclan i Frankrike. Tror en majoritet i Stockholm och många utanför upplevde en stor skräck, satt och ringa och försökte få tag i anhöriga.

Den skräcken pratas det lite om. Även om alla de tusentals och åter tusentals som på olika sätt påverkas av attacken. Vare sig man sitter instängd på ett kontor, eller ser döda kroppar överallt, eller inte får tag i anhöriga m.m.

Så sluta jämför detta som att det vore likadant som att dö i en arbetsolycka. Du vet lika mycket som jag att det är två helt skilda ting och det är rent ut sagt vidrigt hur du förminskar folk som varit med i terrorattacker. Det är uppenbart att du saknar erfarenhet och har slutat mista någon som.står dig nära eller befinna dig i det kaoset och med den skräcken. Prata inte om saker du inte vet något om. Det är jävligt stor skillnad på en tragisk arbetsolycka än med personer som springer och medvetet skjuter/kör på personer etc.

Men kära nån, sluta bara. Du vet mycket väl som jag att det är skillnad på de som dör i terrorattacker än vanliga olyckor. Det är såklart skillnad på att veta att en anhörig blev jagad till döds som för dem i bataclan eller på Drottninggatan där han sicksacka för att köra ihjäl. En olycka är en olycka. Sluta håll på.

Jag håller med FDFMGA, att förlora ett barn/en kär anhörig är det värsta som kan hända på vilket sätt det än må hända. Resultatet är detsamma, barnet/den anhöriga är borta för alltid.

Ja, jag ville jäklas lite. Men också påpeka att folk faktiskt kan se skillnad på olika sätta att dö, även om förlusten och sorgen naturligtvis är densamma.

Ja, och folk brukar se skillnad på offer och offer, även om förlusten är densamma.
Tänk att jag var "tvungen" att bli osmaklig för att få fram det.

Ja, i efterhand är det lätt att välja. Och jag tror nog hellre du skulle välja en snabb död för din släkting, utan terrorn?

Jag kan hålla med om att själva sorgen och saknaden kan vara ungefär lika. Men när det värsta lagt sig så tror jag vissa dödsorsaker känns värre.
Tänk dig en bilolycka utan någons fel, eller en olycka där någon gör ett allvarligt fel (kör för fort, somnar, m.m.) och krockar med din anhörig. I båda fallen är förlusten och sorgen densamma, men jag anser att det ena känns värre på sikt.

Så en person lider alltså mindre i ett landsting som styrs av den röd/gröna sörjan?
Intressant scenario faktiskt!