Han gör mig till nån jag inte är
Jag tror inte han tror det om mig, som sagt har bott här i 2 år(!) ibland vet jag inte för det kan verkligen verka som att han tror det men ibland har han sagt till S att jag sagt eller gjort nåt som jag inte gjort och han vet ju att jag inte gjort det, alltså vill han göra mig till nån jag inte är.
Typiskt är också att nåt är borta = HAN har tappat bort nåt. senast, en sån där bankdosa och han frågar om jag har den. vad skulle jag ha den till....? ignorerar svaret och börjar leta igenom rummet. antar att han trodde jag hade tagit den, varför annars leta men det är väldigt ologiskt, hänt med mycket som jag inte har nån anledning att ta om jag nu inte skulle göra det för att jävlas. vilket jag aldrig gjort, och då borde han logiskt sett inte tro det.
Fråga honom tycker jag.
"Hur kommer det sig att du så ofta tycks tro att det är jag som ställt till med något som hänt? Vad i mitt uppträdande menar du skulle vara karakterisktiskt för någon som önskar bete sig illa? Själv tycker jag att ett sådant agerande är oförenligt med den person jag är, men eftersom du verkar betrakta mig på något annat sätt så tycker jag att du är skyldig mig en förklaring."