Han gör mig till nån jag inte är

Snarare låter det att hon tror att du är en annan än du är. Antingen har han massa fördomar om familjehemsplacerade barn. Eller så är han sån till sin läggning att han alltid tror det värsta om andra. I vilket fall har han issues med sig själv.

Försök inte resonera med såna typer. Svara bara nej på en sån dum fråga, och fortsätt sen direkt med ditt. Då blir du vinnare. Nappa inte på hans bete, för då blir du looser (och det kan han ju få vara för sig själv, men gör inte nån grej av det). 

En del människor är så här. Som behöver jobba med sig själva, men inte gör det.

Han verkar känna sig dålig, men vill (omedvetet) inte kännas vid det. Så han försöker dumpa i från sig sina dålighetskänslor på någon annan i stället, som han (omedvetet) vill skall ta åt sig. Gör inte det! Låt honom ta hand om sina egna känslor. Du är inte han.

Jag tror inte han tror det om mig, som sagt har bott här i 2 år(!)  ibland vet jag inte för det kan verkligen verka som att han tror det men ibland har han sagt till S att jag sagt eller gjort nåt som jag inte gjort och han vet ju att jag inte gjort det, alltså vill han göra mig till nån jag inte är. 

Typiskt är också att nåt är borta = HAN har tappat bort nåt. senast, en sån där bankdosa och han frågar om jag har den. vad skulle jag ha den till....? ignorerar svaret och börjar leta igenom rummet.  antar att han trodde jag hade tagit den, varför annars leta men det är väldigt ologiskt, hänt med mycket som jag inte har nån anledning att ta om jag nu inte skulle göra det för att jävlas. vilket jag aldrig gjort, och då borde han logiskt sett inte tro det. 

Han låter som en skeptisk person som har svårt att tro gott ens om dem han bor tillsammans med och känner väl. Kanske är han den där sortens människa som mer än något annat fruktar att bli lurad och därför hela tiden önskar ligga i framkant och försöka förutse nesan det för honom skulle innebära att på något vis bli bedragen. 

Fråga honom tycker jag.

"Hur kommer det sig att du så ofta tycks tro att det är jag som ställt till med något som hänt? Vad i mitt uppträdande menar du skulle vara karakterisktiskt för någon som önskar bete sig illa? Själv tycker jag att ett sådant agerande är oförenligt med den person jag är, men eftersom du verkar betrakta mig på något annat sätt så tycker jag att du är skyldig mig en förklaring."

Eller hur

Det är inte direkt ett normalt beteende, han har problem med sig själv.

Om han bara hade varit så mot mig hade jag tagit det personligt antar jag men jag antar att det bara är som han är, typ misstänksam och tror det värsta. Bor en 6 åring med dom också och han tror lika illa om henne, eller vad det nu handlar om, om han tex tappat bort nåt frågar han 6 åringen samma sak eller har ofta redan konstatera att någon måste ha tagit/gömt det och frågar vart det är och börjar leta i rummet...