Är det etiskt försvarbart att ge livsuppehållande behandling på aborterade foster?

Emot? Jag är inte emot abort över huvud taget. Det enda jag säger är att det är svårt för allmänheten att förstå hur det faktiskt går till. Den där magiska gränsen 21+6 är en graviditetslängd som inte alltid stämmer. Och självklart kan en läkare inte vara säker på det heller, hur mycket du än vill tro det. Som sagt, det är svårt att få korrekt datering så sent i graviditeten. Det blir fel. Och foster lever när de kommer ut. Vissa klart äldre än vad som står i journalen och i ansökan till socialstyrelsen.

Det känns allt annat än etisk rätt när man sitter med ett litet litet barn i famnen och bara väntar på att hjärtat ska sluta slå. Jag gör mig jobb och jag får ofta höra att jag gör det bra och är ett gott stöd åt kvinnan i dessa situationer. Och jag älskar mitt jobb hur konstigt det än låter. Men just när de visar så tydliga livstecken..det är svårt att se som etiskt rätt.

Därför kan jag se en något lägre gräns som positiv. Detta handlar om fullt livsdugliga foster som blivit beviljade av "sociala skäl" och inte svårt sjuka och skadade foster utan framtid.

Vi har idag en lagstiftning som förbjuder abort om det kan antas att fostret är livsdugligt. Borde då inte varje abort där ett livsdugligt foster föds följas av en Lex Maria anmälan (då någon har gjort en felaktig bedömning)? Det låter som att du jobbar inom vården och har varit med då foster efter en abort har visat livstecken. Har du vid dessa tillfällen gjort Lex Maria anmälningar? Om inte, varför? Är det inte extremt viktigt att Inspektionen för vård och omsorg men även socialstyrelsen får kännedom om den typen av händelser?

Hur ser du på en lägre abortgräns? Ska den även gälla svårt sjuka/missbildade foster och även gälla när en fortsatt graviditet kan leda till allvarliga risker för moderns liv?

Vi har idag en lagstiftning som förbjuder abort om det kan antas att fostret är livsdugligt. Borde då inte varje abort där ett livsdugligt foster föds följas av en Lex Maria anmälan (då någon har gjort en felaktig bedömning)? Det låter som att du jobbar inom vården och har varit med då foster efter en abort har visat livstecken. Har du vid dessa tillfällen gjort Lex Maria anmälningar? Om inte, varför? Är det inte extremt viktigt att Inspektionen för vård och omsorg men även socialstyrelsen får kännedom om den typen av händelser?

Hur ser du på en lägre abortgräns? Ska den även gälla svårt sjuka/missbildade foster och även gälla när en fortsatt graviditet kan leda till allvarliga risker för moderns liv?

Det sker i vecka 21+ någonting men drar ut på tiden så det går över i minst 22+0.

Det är därmed även juridiskt ett barn det handlar om.

Ett barn med egna rättigheter - särskilda från mammans.

Lösningen är att justera tiden för sista abort nedåt så att man aldrig riskerar att hamna med ett barn över 22+0 i den situationen.

Rätta mig gärna om jag har fel, men är inte den absoluta majoriteten av dessa sena aborter för att barnet är så gravt skadat att det inte kommer vara livsdugligt/ extremt handikappat efter födseln? Detta upptäcks på rul och ofta behöver föräldrarna någon veckas betänketid/sjukvården behöver tid för att ordna aborttid och så hamnar vi i vecka 20-22. Då är det väl rimligt med sen abort så man slipper gå graviditeten ut? Har inte läst artikeln nu, men antar iförsig att det inte är dessa barn som man försöker rädda. Men helt fel att försöka rädda ett aborterat foster tycker jag!

Då är lösningen istället att se till att mödravården fungerar bättre. Inte att låta bli att justera tiden nedåt.

Att justera tiden handlar inte bara om barn i minst 22+0 som ligger och dör, som i artikeln. Det handlar också om att gränsen för när man får göra abort och när liv kan överleva har överlappat varandra.

Lagstiftningen var inte tänkt för att vi ska kunna rädda barn som föds  v22, dvs 21+ någonting.

Det kan vi idag.

www.unt.se/nyheter/uppsala/det-var-ett-mirakel-3404183.aspx

Det är sant att rent formellt kanske det inte är lagtexten som behöver justeras - även om den skulle kunna ändras den också. Men den efterfrågade effekten är den samma: sista dag för abort skulle behöva justeras nedåt.

Fast skulle det verkligen påverka dessa situationer? Jag hade uppfattat det som att aborter kan beviljas även efter v.22 om fostret inte anses livsdugligt. Alltså att är det såpass illa att fostret inte kan överleva utanför livmodern/kommer avlida i samband med eller direkt efter förlossningen så kan man redan idag godkänna abort även efter v.22. Riktlinjen om v.22 som gräns beror ju på att det är där man bedömt generell livsduglighet, men är ett foster sjukt/skadat så att det ändå inte är livsdugligt så...ptja, då är det ju inte livsdugligt.

Samma sak om mammans liv är i fara. Då avbryter man ju graviditeten, fast det kallas att sätta igång förlossningen istället för abort, eftersom man ändå försöker rädda barnet om det är frisk. Men en säkning av den yttersta gränsen för sena aborter borde ju inte påverka sådana fall? Borde ju bli likadant som idag tänker jag.

Jag tänker att ett stort problem kan vara att ultraljud i många fall utförs sent. Jag har haft mina ul i v 19-20! (Fyra barn)

Om ngt hade varit fel och krävt fler undersökningar hade tiden lätt hunnit rinna iväg.

Sen undrar jag hur fort socialstyrelsen kan bevilja abort? Gör de sådana bedömningar varje dag?
Och vad grundar de beslut gällande "sociala skäl" på?
Är det missbrukare etc kan man väl tvångsvårda mamman och eventuellt omhänderta barnet efter förlossning?

Barn som föds till andra direkt olämpliga föräldrar, kan ju också omhändertas efter förlossning.

Jag kan inte förstå varför abort runt v 20-21 kan vara så nödvändigt? Om tiden för ul hölls till v 17-18 vill säga.