Är det etiskt försvarbart att ge livsuppehållande behandling på aborterade foster?

Personligen tycker jag att abortgränsen bör sänkas till v. 12. Sen extremt särskilda skäl ngn vecka senare.

Fostret är ju väldigt utvecklat redan i v 14... som en mini-människa.

Såna här situationer borde läkare inte utsättas för! Inte heller gravida kvinnor. Frågan är hur kvinnan reagerade när hon fick höra om sitt barn, som kved och sprattlande med sina armar, tog emot livsuppehållande hjälp av läkare?!!! Snacka om ångest i en situation som redan är fruktansvärd.

Jag tänker att ett stort problem kan vara att ultraljud i många fall utförs sent. Jag har haft mina ul i v 19-20! (Fyra barn)

Om ngt hade varit fel och krävt fler undersökningar hade tiden lätt hunnit rinna iväg.

Sen undrar jag hur fort socialstyrelsen kan bevilja abort? Gör de sådana bedömningar varje dag?
Och vad grundar de beslut gällande "sociala skäl" på?
Är det missbrukare etc kan man väl tvångsvårda mamman och eventuellt omhänderta barnet efter förlossning?

Barn som föds till andra direkt olämpliga föräldrar, kan ju också omhändertas efter förlossning.

Jag kan inte förstå varför abort runt v 20-21 kan vara så nödvändigt? Om tiden för ul hölls till v 17-18 vill säga.