Fruktansvärt, att hålla på och rädda foster som egentligen skulle aborterats bort. Meningen var ju att döda fostret, och sen då ångra sig på halva vägen helt plötsligt. Och ge liv till något som har så dåliga förutsättningar att klara sig i livet. Det är för mig makabert.
Men för mig kan det vara minst lika hjärtskärande att se barn som föds som kollin och som varken kan andas eller äta utan slangar, och många gånger knappt röra på sig eller ens visar något medvetande för omvärlden. Om jag själv av någon anledning skulle hamna i ett sådant tillstånd hoppas jag att mina anhöriga vore barmhärtiga nog att stänga av maskinerna och låta mig somna in.
Och jag kan också bli väldigt illa berörd av att se barn födas in i fruktansvärda familjeförhållanden, där de troligen inte får en lycklig dag under sin barndom.